Konstfackstudenten Anna Odell är konstnären som spelade psyksjuk och lades in för vård. Hon menar att alla kommer att förstå hennes handlande när hon blir färdig med sitt verk och kan presentera det. Men tyvärr kan hon inte göra det ännu då det som sagt var inte är färdigt. Hon kostar dock på sig att kritisera den svenska psykvården:
–?Överläkaren på S:t Görans psykakutmottagning har påstått att det jag gjorde skulle ha kunnat leda till att någon annan tilläts ta livet av sig. Det tyder ju på en resursbrist i vården som är långt mer alarmerande än att jag inte var sjuk på riktigt. Om en enda patient mer eller mindre kan ha sådana konsekvenser tycker jag att det är det som borde debatteras.
–?Jag anklagas också för att ha vållat vårdpersonalen svårt lidande när mitt beteende tvingade dem att lägga mig i bälte. Det känns ganska märkligt då jag förstått hur frikostiga de vanligtvis är med den metoden i sin behandling.
Om det sistnämnda påståendet stämmer eller inte har jag ingen aning, men det förstnämnda är ju korrekt. Om situationen är sådan som det beskrivs av läkern på S:t Göran finns det onekligen ett problem i den svenska psykvården. Där har Anna Odell en klar poäng.
Intressant?
Borgarmedia: DN, SVD1, 2, AB,
Läs även andra bloggares åsikter om Konst, Psykvård, Anna Odell, Konstfack, Sjukvård, Kultur, Politik, Samhälle
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Vad menar du med att Anna Odell har en poäng? Den mesta delen av kritiken av Anna går ju just ut på att alla vet att psykvården har väldigt begränsade resurser och att det är just därför man INTE ska slösa på dem i onödan.
Jacob: Du är ju helt klart överens med Odell när hon säger att psykvården har dåliga resuser, så vad invänder du mot egentligen?
Anders_S: ”[…]så vad invänder du mot egentligen?”
Var han inte tydlig nog eller? –> ”att det är just därför man INTE ska slösa på dem i onödan.”
Anna Odell verkar vara både fantasilös och obildad. Om hon dessutom är kriminell få åklagarens utredning visa. Psykiatrisk vård är för viktig för att ”granskas” av dilettanter. Det finns en tillsynsmyndighet för vården. Kanske borde det finnas även för ”fri konst”..
Det stora problemet jag har med Anna Odells verk är:
1. Alla vet redan att det är ont om resurser i psykvården och hon har slösat på dem. Om det är ont om något så är det väl dumt att kasta de resurser som finns rakt i sjön.
2. Om hon ville skapa debatt om psykvården så har hon misslyckats (debatten handlar ttill 97% om Anna Odells konstnärsskap och konstfack).
”Det känns ganska märkligt då jag förstått hur frikostiga de vanligtvis är med den metoden i sin behandling.”
Jag jobbar i psykvården och kan säga att man verkligen inte är frikostiga med bältesläggning. Regelverket är väldigt tydligt och väldigt restriktivt. Metoden missbrukas säkert av och till som allt annat, men man kommer inte åt det med onyanserade hjärndöda kommentarer som den ovan. Anna Odell visar verkligen att hon inte förstått någonting överhuvudtaget. Lägg ner Konsfack.
SVEN: Vi lägger ner psykvården istället. Konstnärer är när allt kommer kring trevligare att ha p+å middagsbjudningar än psykopater och sociopater.
KJM: Men det har jag ju inte heller skrivit att man ska. Och inte heller hävdar Odell att man ska det. Så invändningen är mot något som varken jag eller Odell har påstått.
Jazen: Skall vi införa nackskott för alla som är i behov av slutenvård då eller?
SVEN: Du borde raljera mot din överläkare istället. Hur i h*****e tillåter ni inom psykvården att en av era proffessionella på detta sätt medvetet sätter igång ett media spektakel mot en förseelse på 11000 kronor. Detta media spektakel drabbar hårdare i samhället än en incident på liljeholmsbron (där förövrigt flera av de inblandade har förståellse for Anna o). Kanske är dags att bli lite självkritisk för er/din del.
Tycker det hela verkar förvirrat.
Om en konstnär -eller vem som helst som vill wallraffa- vill göra en samhällskritiskt sak och visa på att mentalvården använder för hårda, eller omänskliga, metoder så är det väl ingen dum idé alls. Sånt kan ju behövas.
Men jag har svårt att tänka mej hur det ska gå till i praktiken.
För om konstnären bara lägger in sej tyst och stilla på Psyket så blir det knappast några övergrepp i Sverige i dagsläget.
Och om konstnären spelar över och är våldsam och aggressiv och är en fysisk risk för både medpatienter och personal
-då blir ju personalen tvungen att ta i för att skydda dom andra patienterna och sej själva.
Så jag förstår inte vad som är vunnet.
Jag förstår inte Anna Odells tankegångar.
Hon visste ju INNAN att om man ställer till stort bråk på en sjukmottagning så blir man fasthållen av personalen.
Och om man inte lugnar sej då så blir man till slut tvångsmedicinerad med lugnande, eller lagd i bälte. Eller kanske lagd i bälte för att man ska kunna bli medicinerad och tills medicinen börjat verka så man inte längre är en risk för omgivningen och ev. sej själv.
Med den metoden kan man alltså inte bevisa att mentalvården tar till tvångsmetoder, för det gör dom. Vad ska dom annars göra när folk tappar kontrollen över sej själv och blir fysiskt farliga.
Om hon själv satt i väntrummet, skulle hon vilja att det kom in nån på en snedtändning och började slå och sparka henne -medan personalen sa: Vi vill inte använda tvångsmetoder mot en patient så vi nöjer oss med att försöka prata honom lugn, synd att det inte går, men kan inte göra mer.
Detta vet väl alla, det är ju inte Gökboet i alla lägen, så vad ville hon uppnå -utom egen berömmelse?
Gerd P : Det är ju vad hon faktiskt säger, hon visste. Och det är klart att det hon gjorde kan kritiseras ur alla möjliga aspekter. Om det är vi överens. Men läs gärna Trollhares inlägg:
http://trollhare.wordpress.com/2009/03/04/anna-odells-galna-ide-rubbar-psykdebatten/
Jacob: Vi kan var överens om de två punkterna. Men Anna Odells syfte är om jag förstår rätt att diskutera psykvården. Det är inte hennes fel att debatten handlar om henne. Det är vårt fel.
Nu har jag läst trollhare. Och det mesta på DN om konstverket på Psyket och vad konstnären själv säger..
Vad vet jag om konst, men det är 2 DN-inlägg som jag tycker är vettiga.
http://www.dn.se/kultur-noje/konst-form/anna-odell-mitt-verk-far-beratta-1.812436
Båda talar omskillnaden mellan bildkonst och journalistik.
Den ene menar att ”Att Wallraffa på detta vis kan visst vara en acceptabel metod om syftet är att just utvärdera vårdinsatser. När det sker i konstens namn saknas ett dylikt rättfärdigande eftersom en konstnär inte är en journalist. Då sker det endast för att tillfredsställa konstnärens nycker[
Det är intressanta synpunkter, för här kommer Konstfack-ledningen in och stöttar sin konststudent:
”Vi förstår upprördheten hos de personer som ovetande blivit involverade i Odells handling och vi kan leva oss in i känslan av att ha blivit lurad när man har de bästa intentioner. Men vi tycker inte att psykiatrin ska vara ett fredat fält för infiltrerande, kritiska handlingar. I början av 70-talet genomförde journalisten Ann Mårtens, tillsammans med två kollegor, en nästan identisk handling för Pockettidningen R (”Vårdad till vanvett”) och då liksom nu följde en intensiv debatt, framför allt inom psykiatrin.
Kunskapen är allmän om hur medicinen, vården och inte minst psykiatrin historiskt sett inte bara fungerat hjälpande, botande och stödjande utan också som ett fält för maktutövande och disciplinering.
Dessa konflikter som följer med i psykiatrins metoder och gränsdragningar är inte överspelade i vår samtid och det är oss främmande att censurera den student som vill diskutera dessa frågor.”
Ledningen för Konstfack ser ingen skillnad på grävande, wallraffande journalistik och bildkonst, så det är nog inte konstigt om eleverna blir förvirrade.
Nu ser det ju ut som om den ”gränsöverskridande konst” som konstnären pratar om gäller gränsen mellan bildkonst och journalistik.
Det blir spännande att se konstverket i maj.
Jag lutat faktiskt mer och mer åt att stödja Anna Odell, oavsett om detta gör mig kontroversiell eller ej. Paradoxalt (?) nog så har den efterföljande debatten bevisat att den här formen av provokationer fyller ett syfte, just eftersom så många blir sjukt provocerade.
Eftersom det finns så många moralister därute som bara tänker i lagligt och olagligt så har ”konstverket” (för om det är konst är en annan fråga) fyllt en funktion. Dvs få oss att börja reflektera över samhället och psykvårdens utformning. Och jag kan inte se felet i det, tvärtom. Har själv dåliga erfarenheter av svensk akutpsykvård.
Min förhoppning (som jag inte alls är övertygad om att den kommer att infrias) är att faktiskt detta skulle kunna leda till ett uppmärksammande av att psykvården behöver mer resurser.
Det här om att hon skulle ha tagit någon annans plats som bättre behövde den, förvisso kanske sant, men argumentet är så ihåligt. Man kan ju lika gärna se det som att hon nu påverkar synen på psykvården på ett sätt som gör att flera personer INTE tar livet av sig.
Vad jag menar är att den formen av argumentation är spekulativ, och aldrig går att bevisa, och därför bara tjänar ett moralistiskt (och ”legalistiskt”) syfte.
Hon har ju också ägnat sig åt vad som i praktiken är falsklarm. Om jag skulle komma att vara i behov av akut utryckning av polis, ambulans, brandkår, etc., vill jag inte att de skall vara upptagna med falsklarm.
Och jag vill helst fortsätta att tro att den som ser ut att vara på väg att hoppa, ser ut att drunkna, ropar på hjälp av en eller annan orsak faktiskt är i behov av hjälp och inte det senaste i raden av konstfackspex.
Hur många promille av debatten har seriöst ägnats åt psykvårdens problem?
Jag tycker inte heller att det blivit några riktiga diskussioner om psykvården, fast det verkligen skulle behövas. Tycker allting kretsar kring det här med konsten.
Och så detta att hon gör en sak i februari, och vi ska vänta tills maj med att få reda på vad hon egentligen ville med det hon gjorde.
Om en journalist hade gjort exakt samma som hon för att komma in på psykakuten, så hade jag tyckt samma om det -att man ska ifrågasätta priset. Det som medpatienterna betalar (och ställa det i proportion till eventuella framtida vinster, som Kristina pratar om.)
Man kan jämföra det med om hon hade iscensatt en grej för att hamna på kirurgakuten och därmed fått förtur före alla andra, det ger en lite annorlunda syn och kan förklara varför många blir så upprörda.
Sjukvården är allvarliga saker.
Den här konstnären ger ingen information alls utom att konsten ska vara gränsöverskridande, men det visste vi nog innan. En journalist hade skött en sån här aktion på ett upplysande sätt -vi hade fått info om saker som är fel och vi hade kunnat diskutera dom sakerna istället för Konstfacks etiska regler.
Eller var det DOM etiska reglerna hon ville få fram i dagsljuset? Utnyttjade hon samhällets akuthjälp för att få till en diskussion om Konstfack¬ø
utmärkt!
jag är av samma åsikt, vad vet denna ”konst studerande” om hur vårat samhälle fungerar…….det tycks finns många brister i hennes samhälleliga undervisning – om hon VERKLIGEN vill ändra samhällets insatser tycker jag hon skall angagera sig politiskt – som jag ser det är det den ända riktiga vägen att gå. sedan – det finns ingen diskussion – det pågår hela tiden öppna ögonen läs, angagera, studera, googla ja det finns 1000 sätt att deltaga.
OJN
Gerd P, du har sagt det mesta så bra, bara ett tillägg till wallraffandet. Det är inte bara det att hon visste om att det kunde hända, utan att hon förstås VILLE bli fastspänd. Det var ju hela poängen med uppträdandet.
Om det är konst eller inte, så tja det är det väl. om jag tycker det är bra konst, vet jag inte än förstås. Det är ju snyggt och estetiskt förmodligen. säkert terapeutiskt för anna själv.
Men ett intressant inlägg i psykvårddebatten? Inte direkt. Åh så psykotiska människor lugnas och får inte ha vassa pennor? Det verkar väl som att vården i det här fallet fungerade. Hon hade kanske kunnat säga något intressant om hon istället gått bredvid några veckor på psyk och observerat behandlingen av psykiskt sjuka istället. Nog inte blivit så mkt PR dock.