Och ta ifrån dem apanage, ersättningar och allt annat som betalas ur statens ficka. Konfiskera och gör slotten till nåt annat än bostäder för priviligierade. Det är självklart den rätta vägen att gå. Inte bara för att successionsordningen innehåller medeltida element som Hillevi Larsson säger, utan också för att hela paketet med en icke-demokratiskt vald statschef är, just det, odemokratiskt.
Att kungahuset innebär glamour och flärd i vardagen, eller på något sätt skulle vara en fast punkt i tillvaron, ha stöd från folket eller att kungafamiljen skule vara kompetenta (för vadå? visa upp sig?) är inte några argument för att man ska behålla en feodal kvarleva som dessutom kostar en massa pengar. Att majoriteten av folket vill ha kungahuset kvar förhindrar visserligen att man tar brot det, men det är inget argument till förmån för monarki.
Och självklart ska alla kostnader i samband med bröllopet betalas av kungafamiljen med privata pengar och inte med extra skattepengar.
Intressant?
Borgarmedia: EX1, 2, DN, GP,
Läs även andra bloggares åsikter om Kungahuset, Monarki, Republik, Bröllop, Demokrati, Rojalism, Samhälle, Politik
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Jag är republikan i själ och hjärta, precis som du. Dock vill jag avskaffa kungahuset av principiella och demokratiska skäl, kostnadsargumentet som vissa republikaner tar till är bara löjligt. Vi är ett rikt land, så dyrt är det inte med ett kungahus och även utan dom måste representation samt underhåll för de kulturarv som slotten utgör betalas. Men det faktum att typ 80% av svenska folket vid en folkomröstning garanterat skulle rösta för bibehållen monarki gör att jag förstår varför i grunden republikanska riksdagspartier (och dom är många) inte ids lägga mycket tid och energi på frågan. Inte direkt en röstmagnet, om man säger så.
Det finns vissa fördelar med kungahuset, inte enbart att man har en levande kulturhistoria, utan även för att kungahuset gör så vissa saker hamnar i en gråzon mellan det privata och det statliga.
Kungahuset kostar några miljoner per år att driva, av dessa pengar går en stor del till att hålla slott och slottsparker i gott skick, stor del av pengarna går till fonder för svaga och sjuka, samtidigt för dessa fonder bra draghjälp och publicitet av kungahusets namn.
Utöver detta har ekonomer räknat ut att marknadsvärdet av kungahuset ligger på ca 8 miljader, det vill säga att om vi inte hade haft ett kungahus så hade vi istället lagt ut miljader på att försöka marknadsföra Sverige. Vi hade även fått lägga ut tre ggr så mycket på representation.
Skulle vi avskaffa kungahuste hade slotten sålts till privata intressen eller tagits över av staten så blir det inte billigare för staten. För om slotten blir privata så måste vi bygga lika många museum för att bevara allt av historiskt intresse, skulle staten ta över detta hade vi fåt betala exakt lika mycket som nu kungen får för att sköta om allt.
Sedan är det helt klart värt att ha lite glitter och glamour och ibland borde vi vara glada för att betala för onödiga saker. Skall staten spare pengar kan vi ju istället avskaffa kulturbidragen för kultur som inte kan leva utan stöd.
Självklart ska kungen betala för bröllopet själv! En av sveriges rikaste familjen, och snålaste, men det är kanske så man blir rik…. Vi skattebetalare ska inte stå för den lyxfesten! till motsats mot Mattias Says så anser jag att vi inte har råd. Folk blir av med jobb, får gå från hus och hem, det dras in på sjukvård och äldrevård, barnomsorg, pensioner etc. Det verkar som om Mattias missat det. Att kungen missat det, försår jag väl, den enda tidning han läser är väl Svensk Damtidning…
Jag skrev 4 inlägg om det här på Svd hemsida idag, och inget har publicerats!
Detta att ‚Äùvi vet‚Äù hur svenska folket skulle ställa sig till kungahuset är bara nys, frågan har inte ställts till svensken mest har det väl varit magra vinklade opportunistiska opinionsmätningar, opinionsmätningar är ingen ersättning för en demokratisk process där frågan ställs på sin spets.
En seriös demokratisk process skulle mycket väl kunna ställa alla fördomsfulla förutfattade meningar om vad folket vill på ända. Självklart är det viktigt vad alternativet är, som det är nu har svensken inget konkret alternativ att ta ställning till när frågan om monarkins vara eller inte var ställs.
Att den borgerliga mediehegemonin skulle slåss med näbbar och klor för den feodale statschefen är nog troligt.
Problemet i den här frågan för oss som ser med förakt på denna imbecilla konstruktion som bestämmer om landets överhuvud är först och främst inte folket utan etablissemanget från höger till vänster som i stort är tillfreds med rådande ordning och egentligen inte vill ha någon förändring som kan riskera att rubba cirklarna för dem själva. Därför hänvisar de hela tiden till folket och att folket inte vill.
Kostnaden för statsöverhuvudet är en ickefråga i sammanhanget, sådant bara grumlar frågan och flyttar fokus från det väsentliga. Folk har alltid spontana åsikter om andras ekonomiska liv och leverne men folk är inte dummare än att de bortser från sådana ytligheter när allvarliga saker skall beslutas. Att tro sig kunna spela på ekonomin kostnaden är fördomsfullt och att underskatta folk.
Vad som är i viss mån oroande är att svensken är så lydig och beskedlig och auktoritetsbunden och står där med mössan i handen mot ny som gammal överhet.
Släng ut snyltarpacket från slottet och gör om det till boende för bostadslösa.
Kostnadsargumentet är knappast relevant. Oavsett statsskick är en statschefs verksamhet förenad med kostnader. I vårt fall kostar det hela 57.4 MSEK. Då ingår i och för sig i detta även kostnaden för vården av hovstallets museala föremål.
Vidare:
”Konfiskera och gör slotten till nåt annat än bostäder för priviligierade.”
Samtliga kungliga slott är redan statens egendom. Om jag inte har helt fel har heller aldrig slotten varit kungens privategendom utan dessa har alltid tillhört staten (…som i äldre tider gick under benämningen kronan). Kungen har dock disposionsrätten till de kungliga slotten och det var för övrigt disposionsrätten till Haga slott som Kungen nyligen återfick för att möjliggöra slottets nya användning för Kronprinsessan.
Vidare samtliga kungliga slott är en ovärdelig del av vårt kulturarv och innehåller ovärderliga konstverk. Dessa måste oavsett statsskick vårdas och förvaltas. Kostnadne för dessa är 54.7MSEK .
För övrig och som sägs ovan är monarkins ställning i vårt land mycket stark (…och intresset lär inte minska med bröllop och vad som därpå kan tänkas följa i form av nya Prinsar coh Prinsessor). Således lär nog republikanerna få vänta länge på någon förändring.
Med den utformning vårt nuvarande statsskick har ser jag personligen inget problem med en fortsatt demokrati så länge detta är vårt folks önskan. Att ändra för ändringens egen skull har ingen funktion.
…blev fel i sista stycket, skall stå ”fortsatt monarki”.
Jag är republikan av demokratiska skäl. Kostnadsargumentet slår åt båda hållen och slotten tillhör Svenska folkets kultur arv och bör bevaras på ett sätt som för all framtid garanteras hela folkets tillgång till dessa slott, absolut ingen privatisering av slotten och inga ombyggnader. Museum är det enda tänkbara användningsområdet för slotten. Som sagt är jag republikan och tycker att kostnadsargumentet inte skall användas, Sverige är tillräckligt rikt att ha råd med äkta demokrati oavsett vad det kostar att bli republik är det värt det och då talar jag naturligtvis om ekonomiska kostnader, våld får inte användas.
Det är en skam att kunga huset bara leker i vardagen. Prinsen
som tror att han kan köra bil å vem betalar det samt
alla dessa ressor som görs varje, år nej det får vara slut
med leks tugan nu.
Josef Pensionär
Kostnaden är irrelevant, ett statschefsämbete kostar oavsett om det är monarki eller inte. Man väljer inte vilken sorts statschef man skall ha utifrån vilket som är kostnadseffektivast i ett demokratiskt land. De som argumenterar för det ena eller andra utifrån vad det kostar är inte värda att ta på allvar.
Förutom att ett ämbete av den här typen är ärftligt och involverar en hel familj och släkt inte är förenligt med ett liberalt och demokratiskt samhälle är det ännu mer vidrigt att en hel familj fullständigt skall avlövas alla de mänskliga fri och rättigheter som vi håller som de högsta värden i fria och demokratiska länder, de är oförytterliga och kan inte schackras bort i detta taskspeleri som kallas monarki om man fortfarande vill gälla för ett liberalt och demokratiskt land.
Sverige hade nog det bästa tillfälle som någonsin givits att reformera statsskicket när de konstituerande grundlagarna reformerades vid ingången till 1970-talet. Monarkins ställning var mycket svag då. Men det skulle ha inneburit att man behövt ställa frågan på sin spets och ta strid för den, och att ta verklig strid med de konservativa borgarna är ju inte sossarnas starkaste gren. Att ta strid är ju som bekant alltid förenat med risker.
Det är förstås inget självändamål att ta strid i tid och otid och kompromisser är det vanliga och förnuftigaste. Men om man aldrig tar strid för sina ideal så blir man ganska snart något som inte har mer karaktär än en geléklump, något som dallrande viker sig och glider undan vid minsta påtryckning.
Alldeles oavsett republikansk eller rojalistisk syn på statskicket kan ur ett västeuropeiskt perspektiv konstateras att de länder som utvecklat statskicket till en konstitutionell parlamentariskt monarki (vi själva, våra skandinaviska grannar, Benelux och Storbrittanien) under 1900-talet hör till de länder som i någon mening haft lungnast intern utveckling. Många andra länder, där statskicket ändrats, har haft perioder av stor oro, ibland inbördeskrig, och många har också från tid till annan varit diktaturer av olika slag.
Från mitt perspektiv är en del av förklaringen att den konstitutionella paralamentariska monarkin inneburit en kontiniutet under en föränderlig tid som varit en stabiliserande faktor.
Med detta inte sagt att det varit problemfritt eller ens önskvärt att fler av de europeiska monarkierna bevarats. Den lynnige kejsar Vilhelm i Tyskland ”spelade” exempelvis effektivt bort alla alla möjligheter för en utveckling mot konstitionell parlamentarisk monarki. En annan utveckling här och 1900-tals historien hade sannolikt tagit en helt annan väg.
Det finns också exempel på ett land, Spanien, där den återförda monarkin bidrog till att omställningen från Franco-diktauren till en modern parlamentariskt demokrati kunde ske på ett lungt sätt. Givetvis är det här så att detta berodde på att kungen, den kloke Juan Carlos, insåg att alla försök att fortsätta Franco-diktaturen var omöjliga men icke desto mindre blev förändringen oblodig.
Helt osannolikt är det väl för övrigt heller inte att kretsen av konstitutionella parlamentariska monarkier i Europa utökas. En kandidat här är Serbien där kronprins Alexander etablerat någon form av ”vid sidan av monarki” där han deltar i det officiella livet, både i och utanför landet, på ett sätt som påminner om hur det fungerar hos oss. Den som vill fördjupa sig i denna utveckling kan ta del av http://www.royalfamily.org/.
Läste i expressen att bröllopet kommer att kosta 550 miljoner kronor.
Sverige är i kris. Folk förlorar jobb, får gå från hus och hem, det dras in på sjukvård, äldreomsorg, pensioner och barnomsorg. Astrid Lindgrens sjukhus ska (ev.) läggas ner. osv osv. Detta läser inte ni rojalister tydligen, ni tror att det finns någon miljard liggande för att rusta upp Haga slott, och en halv miljard till Victorias bröllop. Att kungen och hans familj inte vet att Sverige är i kris är väl en sak, men att normala. läskunniga svenssons inte fattat det, är ju minst sagt märkligt.
Tanten:
Inte heller när det gäller bröllopet tror jag ekonomin är någon avgörande fråga. Att bara säga att det kostar 550 MSEK är inte relevant om man inte ställer detta i relation till intäkterna.
Såg t.ex. också en uppgift (kanske även det i Expressen eller om det var i TV) att ”sovuenirindustrin” kan komma att omsätta 2 miljarder i samband med bröllopet. Ser vi bara till statens momsintäkten här är den 400MSEK. Om sedan turist och besöksnäringen, på grund av bröllopet, skulle omsätta 1 miljard extra, är detta försiktigt räknat 100MSEK i moms inkomst (hotell och transporter har lägre momssats). Slutsatsen att bara momsem kan generera de 550 miljonerna som du oroar dig för.
Till detta kommer så värdet av all uppmärksamt som kommer att skapas kring händelsen. Svårt att räkna på men ett värde har det.
Man kan ha argument för och emot monarki som grundar sig på institutionens egenskaper som sådan och i diskussionen ovan finns en del som speglar detta. Ekonomin däremot är på inget sätt ett bärande argument.
lasse:
”Sverige hade nog det bästa tillfälle som någonsin givits att reformera statsskicket när de konstituerande grundlagarna reformerades vid ingången till 1970-talet. Monarkins ställning var mycket svag då”.
Jag vet inte riktigt varifrån påståendet om monarkins svaghet kommer. Den dåvarande kungen, Gustav VI Adolf, var en djupt respekterad person även långt utanför traditionellt ”monarkistiska” kretsar som följde de konstitutionella spelreglerna till punkt och pricka (…”Plikten framför allt” var ju för övrigt hans valspråk). Läser du Tage Erlanders memoarer kommer du att finna att Erlander, inledningsvis när Gustav VI Adolf tillträdde, hade vissa farhågor om att den nye kungen skulle ”lägga sig i”, något som det visade sig att han inte behöve oroa sig för.
Snarast är det nog så att Gustav VI Adolfs agerande som konstitutionell monark och den roll han formade genom detta är en starkt bidragande orsak till att vi idag har kvar vår monarki. På många sätt formades den kungaroll vi har idag under Gustav VI Adolfs tid. Grundlagsförändringen var i praktiken inte så dramatisk utan mer ett sätt att även ”på pappret” dokumentera hur det hela de facto fungerade. Hade kungen under denna period agerat på ett annat sätt är det nog högst sannolikt att det blivit ett annat statsskick i den nya grundlagen.
Min egen analys är att monarkin var mer hotad i anslutning till första världskrigets slut än vad den var i början av 70-talet.
Man blir förundrad med viken frenesi en del närmast slår knut på sig själv för att få vara undersåte i en monarki. Man kanske i någon mening förstå varför många har en motvilja mot att bli en fri medborgare bland andra likar, det kräver ett större ansvarstagande och man förlorar den illusoriska den trygghet det är att vara någons undersåte.