Soluppgången i Chicago

Jag har varje morgon under min vistelse i Chicago kunnat se solen gå upp över Michigansjön i öster. Min kropp har inte lyckats ställa om sig till Chicago-tid och jag har därför vaknat tidigt, omkring klockan 4:00 lokal tid (elvatiden hemma i Sverige).

Sjön är stor som ett hav, och den fyller hela horisonten i öster, med undantag av två torn som står långt ute i vattnet. Tornen är intagen för Chicagos färskvattenförsörjning och byggdes för att Chicagofloden var så förorenad att den inte kunde användas till någonting. Slakterierna som bland annat Upton Sinclair beskrivit i sin bok Vildmarken, slängde slaktavfall direkt i floden och delar av den, som en arm av Chicago River South Branch kallades för Bubbly Creek på grund av alll gasbildning som försigick i allt avfall som slängdes i floden. Floden som rann ut i Michigansjön förorenade därför också stadens färskvattenintag och man har numera vänt flödet på den med hjälp av dammar och två kanaler, Illinois &  Michigan Canal samt Chicago Sanitary & Ship Canal, så numera rinner den till Mississippis flodsystem.

Att jag är sjuk i influensa har inte gjort saken bättre med min tidsomställning utan förmodligen försvårat den ytterligare. Så istället för att kolla in Chicago har jag suttit hemma i min dotters lägenhet, med utsikt mot Michigansjön åt ett håll, längs med en gata åt ett annat och över bebyggelsen i norra Chicago åt ett tredje. När man tittar längs med gatan så ser man ett av världens högsta och Chicagos allra högsta hus, Sears Tower (egentligen Willis Tower numera). Men sitautionen har också samtidigt gjort det möjligt för mig att se de vackra soluppgångarna över Michigansjön. Om jag hade ställt om tiden i min kropp hade jag missat det.

Intressant?
I media om Chicago: SVD1, 2, 3, 4, DN1, 2, 3,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,


Upptäck mer från Svenssons Nyheter

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

5 svar på “Soluppgången i Chicago”

  1. Jag var i Chicago 5 timmar för snart ett år sedan. En mycket intressant stad, måste jag säga. Nästan New York-känsla med alla skyskrapor, men samtidigt annorlunda med högbana och kanal med broar. Det bestånde intrycket är dock att det var fruktansvärt kallt i januari. Och häftigt att man på en mellanlandning på 5 timmar faktiskt hann med att besöka Sears Tower. Ja, det hette faktiskt forfarande så!

    Sedan bar det av till San Jose. I San Francisco åt jag världens godaste hamburgare. Om allt annat vore lika skulle jag stödja USA bara för att dom har så god mat. Men nu är dom ju faktiskt framstående på många andra sätt också. 🙂

Kommentarer är stängda.