Välkammad? Vadå? Vem? Jag?

De politiska bloggarna närmar sig pensionsåldern menar Catia Hultquist i DN. Jag undrar vad hon menar och vad hon har för belägg för det. Ska vi döma av Politometern är det definitivt inte de välkammade och propra bloggarna som är moderiktigt strömlinjeformade som dominerar den politiska bloggvärlden.

I själva verket är det nog så att Catia Hultquist inte vet vad hon pratar om. Hon tycks ha förlitat sig på ett påstående från eninte så mycket läst och ganska högt rankad högersocialdemokratisk blogg (Erik Laakso) och sen nöjt sig med det. För hon kan uppenbarligen inte ha undersökt hur den politiska delen av bloggosfären i Sverige verkligen ser ut.

Bland topp tio i den politisk bloggosfären enligt Politometern så återfinns Jinge, visserligen pensionerad men allt annat än en slätstruken vänsterpartist som följer partilinjen , där finns den förvuxne chalmeristen Rick Falkvinge, nyliberalen HAX som en gång i tiden kunde kopplas till porrbranschen om jag förstått det hela rätt.

Vidare är det Mary (gift med lillebrodern till två av mina barndomskamrater) som ju är moderat men kanske inte av den gråaste och tristaste sorten. Sen finns ju jag där, medlem i ett extremvänsterparti och allt annat än politiskt korrekt. Inte ens i min egna kretsar och framfrallt inte efter att jag engagerat en bokrecensent som kan reta gallfeber på vilken vänstermänniska som helst. Okej, i toppen finns tre bloggar av den typ som Hultquist beskriver, Politikerblogen (så trist att jag aldrig läser den), Alliansfritt (som en gång i tiden var rolig och intressant) och Peter Andersson som delvis bara rapar upp det som partiet bestämt att man ska rapa upp och dessutom länkar slentrianmässigt till andra sossar. Dag efter dag, timme efter timme. Det blir inte så himla kul om jag ska vara ärlig. Där finns Kulturbloggen och Opassande. Det senare är vad man skulle kunna kalla en metablogg, kommenterar inte så mycket själv utan hänvisar och länkar mest till andra. Förutom att hon skriver en hel del om piratpartiet som sådant och dess intriger och uppfattningar.

Strax under topp tio finns såna galningar som Dick Erixon och Johan Ingerö. Där finns också Oscar Swartz (som en gång fick ett så otroligt koleriskt utbrott i kommentarsfältet på min blogg så jag fick moderera bort det) som är en intressant skribent med allt annat än strömlinjeformade åsikter. Nej det mesta är inte så som Catia Hultquist beskriver det eller tror att det är. Den typen av bloggar hon hävdar dominerar i den politiska bloggosfären finns visserligen, men på något sätt bidrar ju också de till mångfalden och debatten. Men dominerar gör de inte direkt.

Partipolitiskt är det så att den politiska bloggosfären domineras av socialdemokrater. Bland topp 100 (med reservation för att jag kan ha räknat fel på en och annan) på Politometern återfinns 31 socialdemokrater, 16 piratpartister, 10 centerpartister, 7 folkpartister, 6 moderater, 5 från Socialistiska Partiet, 4 vänsterpartister och 4 miljöpartister, 2 sverigedemokrater och 1 kristdemokrat. Utöver detta finns det bloggar med betckningen övrigt, höger och vänster. Piratpartiet och Socialistiska Partiet är klart överrepresenterade i förhållande till storleken på partierna, moderaterna, vänsterpartiet, kristdemokraterna, miljöpartiet samt sverigedemokraterna är klart underrepresenterade.

Intressant?
Bloggat: Martina Lind, Kulturbloggen, Peter Andersson, Opassande, MMM,
I media: DN, EX1, 2, SVD,
Läs även andra bloggares åsikter om Bloggande, Politometern, Topplistor, Catia Hultquist, Socialistiska Partiet, Länkning, Politik, Media, Internet, Bloggosfären, Samhälle