Det har varit lite uppståndelse kring den mest kända och näst äldsta av Sveriges tidningar till vänster om socialdemokratin. Arbetaren. En grupp tidigare medarbetare och krönikörer gick ut i en debattartikel i Aftonbladet och deklarerade att de inte kunde tänka sig att skriva för Arbetaren på grund av den nya inriktningen. Även en del kritik om hur tidningens redaktionella arbete sköts framförs i debattartikeln.
Det hela föranledde mig att bjuda in skribenterna till Internationalen (dock har jag formellt ingen sådan befogenhet, det bör man veta). Nu vet jag ju att de flesta av dem som skrev under debattartikeln av olika skäl inte är ett dugg intresserade av att skriva i Internationalen och många av dem är inte intressanta för Internationalen heller. En del är inte intresserade att skriva på grund av Internationalens politiska färg, andra är det inte för att Internationalen faktiskt inte kan betala. Inte heller är det intressant med något annat än krönikor för Internationalens del. I alla fall som jag ser det.
Vad det gäller Arbetaren självt så kan jag av naturliga skäl inte uttala mig om arbetsklimatet och hur tidningsarbetet sköts. Det är en intern fråga för Arbetaren och SAC (som äger Arbetaren). Jag kan däremot konstatera att den förändring som genomförs i Arbetaren vad det gäller inriktning och ämnesval är demokratiskt beslutad och därvidlag finns inget att invända. Jag är heller inte så övertygad om att dessa förändringar kommer att leda till en försämring av tidningen så som kritikerna i Aftonbladet ser det. Det kan vara så, men det behöver inte vara så. Eller så kanske den rent av kan bli bättre? Vad tiden lider får vi se hur det blir.
Att kritikerna går ut i Aftonbladet med sin kritik kan jag däremot tycka är underligt. Det vore väl bättre att göra det i själva Arbetaren. Då når man ju de som kritiken måste vara ämnad att nå. Prenumeranterna på Arbetaren och SAC:s medlemmar (kritiken har också publicerats i interntidningen Syndikalisten). Förändringarna på Arbetaren och debattartikeln i Aftonbladet har dock resulterat i en omfattande diskussion på flera internetforum som exempelvis socialism.nu.
Intressant?
Bloggat: Kulturbloggen, Warlenius, Björnbrum, Andrea Doria, Fogelqvist, PAS,
Borgarmedia: EX1, 2, DM, MV,
Läs även andra bloggares åsikter om Arbetaren, SAC, Syndikalism, Syndikalisten, Socialism.nu, Vänstertidningar, Media, Journalistik, Internationalen, Samhälle, Politik
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Jag är uppriktigt förvånad över kritiken som skribenterna i artikeln i AB för mot Arbetaren, men det kanske är talande att när jag snabbt ögnade igenom namnen på skribenterna så var det skriftställare som fokuserar på just ”sidospår” på bekostnad av rapportering av vad som faktiskt händer i klasskampen ute på arbetsplatserna. Den förändring som genomförts är alltså av godo, både för arbetarrörelsen och för Arbetaren som tidning.
Dessutom är det så tarvligt att skräna om ”auktoritet” vs. ”anti-autkoritet” och ”frihetligt”… det enda sättet dessa begrepp används verkar vara när personer vill få andra att se dåliga ut. Det är klart att ett demokratiskt beslut måste få ha auktoritet att få genomslag, annars kan det knappast kallas vara ett fritt och demokratiskt val. På något sätt tycker jag att detta korrelerar med de nyliberala vänsterekonomerna i Vänsterpartiet som skränade i media och högfärdigt gick ut partiet för att de inte höll med ett fullständigt fritt och demokratiskt val av partistyrelse.
Om förändringen är av godo återstår att se. Det är för tidigt att uttala sig om det ännu tycker jag.
Jag tycker att man måste skilja på två saker här. Det ena är projektet: jag tycker att det är helt rimligt att en fackförening har en tidning som fokuserar på arbetslivet, och att en sådan tidning säkert kan bli bra. Det andra är personen. Tyvärr verkar den nya chefredaktören ha hamnat på en position han inte är mogen att hantera. Men det är faktiskt inget att skriva artiklar i Aftonbladet om.
marcos_kompis: Vi är helt överens.
Självfallet behöver en kvalificerad analys av förändringarnas konsekvenser mer tid. Men i den konkreta situationen – här och nu – verkar förändringarna vara positiva. Det återstår dock att se om de verkligen i sin helhet kan anses vara positiva i den närstående framtiden.