Boknytt
Mångfaldens gränser
Hans Ingvar Roth
Dialogos
För och emot multikulti
Mänskliga rättigheters-professorn Hans Ingvar Roth är positiv till officiell mångkulturalism, eder recensent negativ. Men boken är debattolerant, och presenterar korrekt båda sidors argument. Enda plumpen är att Lundaprofessorn på en sida kallar sina meningsmotståndare för kulturrasister.
Här ett urval från debatten (mina egna tankar i parentes); Roth ser kultur som ett värde i sig, och kulturell mångfald som kreativitetsberikande. Men som han skriver kan man istället för nationell mångkultur ha global mångkultur. Alltså mångfald mellan nationer, istället för inom nationer.
MR-professor Roth ser mångkultur som en FN-mänsklig rättighet för nationella, etniska, religiösa och språkliga minoriteter. Mot det finns det majoritetsdemokratiska argumentet. Om befolkningsflertalet vill ha ett (”samkulturellt”) sammanhållet och enat samhälle, ska då inte folkmajoriteten styra?
En individ ska inte tvingas till eller från en identitet = bejakad valfrihet. Men lika väl som man kan uppleva ett anpassningstvång från en nationell majoritet, kan man uppleva ett konformitetstvång från en etnisk minoritet. (Och alla människor tillhör grupper till vilka de socialiseras/integreras/assimileras – det gäller nationer som ”subnationer”).
Citat ur boken: ”Statsvetarprofessorn Bo Rothstein hävdar att identitetspolitiska motsättningar i ett multikulturellt samhälle är en grogrund för en minskad samhällsolidaritet och ett destruktivt vi-mot-dom-tänkande mellan skilda etniska och religiösa grupper. Det sociala kitt som är nödvändigt för att skapa konstruktiva relationer i en samhällsbildning riskerar enligt detta synsätt att bli svagare om samhället är mångkulturellt”.
Boken citerar också författaren och kulturjournalisten Stefan Jonsson som är pro-mångkulturell. Det ser han som kosmopolitiskt, demokratividgande, toleransskapande och kunskapssökande. Den kulturella mångfalden skapar, enligt honom, ”kreativa utmaningar och möjligheter”.
Hans Ingvar Roth har ett liberalindividualistiskt perspektiv. Men vänstersidan kan se mångkultur som en gruppegoistisk underminerare av folkhemmet och välfärdsstaten. Man kan också uppfatta att etnisk splittring i en nation försvagar arbetarklassens sammanhållning och kamp. (Identitetskamp före klasskamp).
Själv tror jag att bästa sättet att kombinera kulturpluralism och social sammanhållning är en enad värld av syskonnationer – jämlika men olika.
Hans Norebrink
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Mångfaldens gränser, Hans Ingvar Roth, Mångkultur, Multikulti, Bo Rothstein, Stefan Jonsson, Kultur, Böcker, Samhälle
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Hans Norebrink: du är en klippa. Var det du som skrev en fantastisk artikel om nationalism på den här bloggen häromåret? Du borde skriva mer.
Hans skriver regelbundet recensioner på bloggen. Han och jag delar åsikter ibland, kanske till och med oftast. Men inte alltid.
Liberaler brukar ofta hävda kulturers frihet. Det brukar gå så långt att man anser att alla kulturer, både den infödda och de invandrade har lika rätt att existera på lika villkor. Ingen har rätt att pådyvla den andra sin kultur, utom i det fall lagar bryts, då träder statens våldsmonopol in.
Men nu kan det hända att vissa kulturer innehåller oönskade inslag, som klanmentalitet, hederskultur, blodshämnd med mera. Dessa kulturella inslag är till de flesta yttringar inom lagens ramar, det är inte förbjudet i lag att hålla sina flickor inne om kvällarna och förbjuda dem att ha pojkvänner, likaså inte heller att klä ut dem i olika religiösa klädedräkter.
Att då ingripa och framhålla den västerländska kulturens överlägsenhet ur ett kvinnoperspektiv kan då av vissa ses som en rasistisk handling, där man tvingar en minoritetskultur att anpassa sig mot sin vilja.
Men är då inte rasismen omvänd, i det att man accepterar kvinnoförtryckande seder så länge de begränsar sig till den kulturella minoriteten, medan man skulle bestämt ingripa om detta kvinnoförtryck skulle drabba även den egna majoritetsbefolkningen.
Där finns något att tänka på för den som hävdar kulturers relativa värde.
Skulle du själv utsätta dina barn för den behandling som barnen i minoritetskulturen får uppleva? Eller är det inte så noga, bara det inte drabbar oss i majoritetskulturen?
Du generaliserar för mycket. Då blir det lätt rasism. De enda folk som kan sägas ha minoritetskulturer i Sverige är samer och finnar. Finnarna för att de ä tillräckligt många och samerna för att de har det enligt lag.
Assimilation ska inte ske mot någons vilja. Att tvinga någon är alltså att bete sig felaktig och tvingar man på vissa sätt så kan de t mycket väl vara rasistiskt. Assimilation av invandrare sker över tre generationer och därför tar det tid. Jag är tredje genration och jag känner mig inte riktigt svensk ibland. Men mina barn gör det garanterat. Så lång tid tar det.
Det finns ingen som accepterar kvinnoförtryckande seder. Men naturligtvis förekommer kvinnoförtryck hos all grupper av människor. När kvinnor blir mördade av sina män är det i allmänhet svenska namn som figurerar. Så frågan är om det är en slag kulturellt särdrag hos svennar att mörda sin fruar med kniv?
Klanmentalitet, det är sånt som Sverigedemokraterna håller på med, va?
Eller så kan vi tänka på gangsterfamiljen Moussa eller fiffelfamiljen Allbäck. Göteborgsandan är också ganska typisk klanmentalitet.
Läs kommentarsreglerna innan ni kommenterar. Följ dem.
http://www.zaramis.nu/blog/kommentarsregler/
Tack, jag har läst reglerna och följer dem. Men jag antar att det inte är där skon klämmer, det är jobbigt att få motargument och då är det enklare att censurera.
Daniel Nilsson: Troligen skrev jag om nationalism. Jag är fil mag i internationella relationer specialiserad på etnicitet och nationalism (med en kulturell och evolutionär vinkel). Jag anser att etnicitet och nationalism (relationer mellan folkgrupper) inte i sig har något med vänsterhögerskalan att göra (relationer mellan klasser). Det etnonationella kan blandas med allt från extremhöger till extremvänster, och allt därimellan. Den bästa boken i ämnet anser jag vara Öyvind Österuds ”Vad är nationalism?” (Universitetsförlaget). I svensk vänster är min åsikt ovanlig. Jag har haft över 200 recensioner på Anders blogg. mvh hans norebrink