Fjällräv – från 35 stycken totalt till 900 nyfödda

Fjällräven är det minsta vilda hunddjuret i svenska skogarna. De större är varg, rödräv och mårdhund. Fjällräven är ständigt nära utrotning i Skandinavien och helt beroende av lämlar för att överleva. När lämmelåren uteblev  mellan 1998 och 2001 så försvann fjällräven nästan. För att de skulle kunna överleva som art i det vilda i Skandinavien krävdes matning, stödutfordring. År 2000 fanns bara 35 vuxna fjällrävar kvar i hela Skandinavien, i år finns det cirka 200 och genom att det varit ett exceptionellt lämmelår så har det alltså fötts någonstans mellan 700 och 900.

Det allt varmare klimatet är dessutom en faktor som gjort det svårare för fjällräven, inte minst för att rödräven spridit sig i områden där fjällräven tidigare varit ensam. Rödräven är större än fjällräven och äter delvis samma smådjur. Smågnagare, speciellt lämlar, är fjällrävens huvudföda. Rödräven konkurrerar därmed ut fjällräven, inte bara genom konkurrens om födan utan också genom att rödräven dödar fjällrävens ungar och tar över deras lyor. För att någorlunda råda bot på detta har man genom avskjutning minskat antalet rödrävar i fjällen. Man vet från andra typer av miljöer att existensen av lo och varg innebär att antalet rödrävar minskar. Om det skulle ha samma effekt i fjällen skulle det kanske innebära att fjällrävens möjligheter att överleva som art i Skandinavien skulle öka om varg tilläts även i norra Skandinaviens fjällområden.

Ett annat hot mot fjällräven i Skandinavien är förrymda farmrävar:

Farmrävar är huvudsakligen importerade från kustområden i Svalbard och Grönland och har därefter avlats många generationer i fångenskap. Det geografiska ursprunget och aveln i fångenskap har resulterat i beteendemässiga, genetiska och morfologiska avvikelser från de vilda, fennoskandiska fjällrävarna. Genetiska studier har identifierat ett flertal förrymda farmrävar samt några korsningar mellan vilda och farmade fjällrävar, framförallt i Finse i sydvästra Norge. Sådan hybridisering kan på sikt leda till att anpassningar till den fennoskandiska fjällkedjan går förlorade och att populationens livskraftighet sänks ytterligare.

I Finland finns det en hel del förrymda farmrävar som tar sig in i Sverige på lite olika sätt. I Umeåtrakten och på andra håll i norra Sverige kan det vara så att stammar av farmrävar har fått fäste. De förväxlas ofta med mårdhundar då de är större än fjällräv och har kortare ben.

I världen är dock inte fjällräven hotad som art då det finns stora populationer i Sibirien, Nordamerika och Grönland.

Tidigare har fjällräven i Skandinavien beskattats hårt genom jakt och drabbats av att man lagt ut förgiftade åtlar för vargar. Fjällräven fridlystes 1928 i Sverige, 1930 i Norge och i Finland 1940.

Fjällräven förekommer i två olika färgvarianter vilket gör den unik bland europeiska däggdjur. I Sverige är den vita varianten vanligast. Den är vit på vintern men brun med gulvit undersida i sommarpäls. Den ”blå” varianten är däremot brunaktig på sommaren och blågrå på vintern. Den utgör endast ca 10–20% av den svenska stammen. Vikten för en fullvuxen fjällräv ligger i intervallet 3-5 kg.

Fjällräven parar sig i mars till april, men endast goda gnagarår. I områden med riklig tillgång på föda, fortplantar den sig dock varje år.Kullstorleken är starkt beroende av tillgången på föda, med stora antal under  lämmelår, men ligger vanligtvis mellan 5 och 10 ungar; goda år kan den gå upp till 25. Dräktigheten varar i 49–57 dagar. När näringstillgången är mycket god kan det hända att en andra kull föds i juli till augusti.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Fjällräv, Lämlar, Jakt, Hunddjur, Varg, Rödräv, Skandinavien, Natur