Vi behöver inga fler religiösa helgdagar

Speciellt inte för en liten minoritetsgrupp som muslimer. Antalet troende muslimer i Sverige är nånstans mellan 100 000 och 150 000. Det är inte fler än i de större frireligiösa samfunden eller katolska kyrkan. De eller judarna (som visserligen bara är cirka 10% av antalet muslimer, men de har bott här i flera hundra år) har inga speciella helgdagar . Muslimer, hinduer eller zoroastrianer bör inte heller ha det. Vi behöver inte några muslimska helgdagar.

Snarare behöver vi fler sekulära helgdagar. Den dag som borde vara viktigast att förvandla till en helgdag borde alltså vara midsommarafton. Sen borde den också ligga på en bestämd datum varje år, dvs midsommar, och inte alltid på en fredag.

Sossen Peter Weideruds förslag om ytterligare en religiös helgdag (Eid al Fitr) är dumheter. Vi har för många redan som det är nu tycker jag, fast de kristna är trots allt kring 40% av befolkningen (cirka 4 miljoner alltså) så de kanske kan få ha några helgdagar kvar. Rent generellt bör vi sträva efter ett samhälle som präglas mindre av religion och mer av samhörighet på annat sätt. Låt oss därför döpa om jul till midvinter så kan visakta men säkert göra oss av med de få kvarvarande kristna ingredienserna (finns det några såna?) vad det gäller midvinterblotet.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,


Upptäck mer från Svenssons Nyheter

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

9 svar på “Vi behöver inga fler religiösa helgdagar”

  1. Varför talar du om ”troende muslimer” och sen om bara ”kristna”. Jag har inga siffror men dina siffror blir inte trovärdiga då.

    1. Du kan väl läsa länkarna. Det står där. Det är det länkarna är till för.

      Kristna är de som uppger att de tror på nån form av Gud. En del av dem är säkerligen inte att anse som troende kristna.

  2. Håller med helt och hållet. Hade dock inte väntat mig detta från nån på vänsterkanten, fördomar som jag har  🙂 Är du säker på att du inte är lite smyghöger? 😛
    Men jag gillar hans idé om en ”helgdagspott” fast inte bara ett par utan alla religiösa helgdagar som finns ska vara i den potten så får folk själva välja när de vill vara lediga. Som extra semester helt enkelt.

    Jag tycker att det här med ”sekulära muslimer” eller ”sekulära kristna” eller ”icke-troende muslimer/kristna” är väldigt underligt. Varför ska man stämpla någon som kristen eller muslim när de själva inte bekänner sig till det? Kanske för att frammana en bild av att det finns jättemånga kristna eller muslimer?

    1. Fördomar har vi alla. Det är inte mer med det. Vi får försöka leva med dem.

      Det där med ”sekulära muslimer” är som du säger ett befängt uttryck. Antingen tror man och är då kristen, muslim, jude eller nåt annat. Sen kan man tro på många olika sätt. Eller så tror man inte och är agnostiker eller ateist.

      1. Instämmer helt.

        Enfald: monokulturella enbart kristna helgdagar. Splittrande, utestängande, ojämlikt.

        Mångfald: mångkulturellt med olika religiösa heldagar. Splittrande, uppdelande.

        Samfald: blandkulturellt med samma helgdagar för alla, men avkristnade, blandade.

      2. I Bosnien finns det gott om sekulära muslimer, liksom det finns sekulära judar i Sverige. Det handlar alltså om etniska befolkningsgrupper. Exempel är personer som firar de religiösa högtiderna, gifter sig religiöst, men ändå är icke-troende.

  3.  

     

     

    Blandkulturella
    helgdagar

     

    I en demokrati har
    enskilda och grupper av medborgare rätt att privat utöva vilken kultur de vill
    (inom lagens råmärken). I religionsfrihetens namn bör man också ha rätt att
    använda semesterdagar för viktiga högtider. Man har sålunda rätt till
    mångkulturalism i det civila livet.

       Men samhällets inställning till
    kultur bör vara att använda det för att ena och förena medborgarna, för att
    bygga tillit, gemenskap och solidaritet. Då kan man inte ha monokulturella
    kristna helgdagar som nu. De splittrar folket/nationen och  drar upp en
    klyfta mellan äkta (kristna) och mindre äkta (icke-kristna) medborgare.
    Samhället bör ha samma inställning till, och likställa alla religioner – de är
    alla lika svenska.

       Är lösningen då mångkulturella helgdager
    med början i muslimska Eid al-fitr som officiell svensk helgdag, vilket har
    föreslagits? Då borde ju alla religioner ha helgdagar, och varför ska de
    kristna i så fall ha så många? Nej, detta är en splittrande, separatistisk,
    segregerande, vi-dom-aktig, apartheidliknande mångkulturalism som delar upp
    medborgarna i olika officiella kollektiva kategorier.

       Mitt förslag är blandkulturella
    helgdagar som förenar samtliga medborgare i Sverige, oavsett tro och ursprung.
    Samfald istället för mångfald. Ta delar av dagens svenska helger och blanda in
    mer av invandrartraditioner i dem. Vilket ju redan skett och sker. Lucia har
    katolsk-sydeuropeisk-svensk bakgrund. Julen har
    hednisk-judisk-kristen-Mellanöstern-bakgrund. Fortsätt bara på det
    interkulturella blandspåret.

       Lämpliga datum för helgerna bör
    kunna vara vintersolståndet-jul-nyår, vådagsjämningen (påsk), valborg-maj,
    somarsolståndet-midsommar, höstdagsjämningen. Hösthelgen blir helt ny och kan
    vara till exempel en blandning av vikingafest och internationell karneval.
    Vikingarna var ju de första som sökte sig ut i världen och tog med sig intryck
    därifrån hem. Då tar man också över vikingen som symbol från rasisterna.                                                     Hans Norebrink

Kommentarer är stängda.