Det ekonomiska systemet kräver ökad resursförbrukning. Både Timbro och de forskare som kräver minskad konsumtion missar vad som driver ekonomin. Att försöka minska konsumtionen utan att minska produktionen är som att tejpa en vattenledning som sprungit läck medan pumparna går hårdare för varje minut. Alla som försökt vet att det inte går. Att växa ekonomin utan att öka användningen av resurser är lika omöjligt.
Det har varit ett intressant meningsutbyte på Aftonbladets debattsida mellan en grupp forskare som manar till minskad konsumtion för att bromsa den globala uppvärmningen och Timbro som manar till motsatsen, av samma skäl. Båda väljer dock ett alltför begränsat perspektiv för sin argumentation.
Ever Ace lastar 24 000 containrar och drar flera hundra ton diesel om dagen.
Timbro anför det vanliga argrumentet att bnp kan öka och koldioxidutsläpp minska samtidigt, med Sverige och EU som exempel. Men tittar man litet nogrannare finns det många invändningar mot deras resonemang. Stora delar av minskningen av utsläppen i EU handlar om ett skifte från kol till gas i elproduktioneni. Kol har minst 50 procent högre utsläpp per energienhet jämfört med fossilgas (detta inkluderar inte de avsevärda utsläpp av metan som kan kopplas till fossilgasutvinningen). En annan viktig faktor är den ökade användningen av biomassa.
Vattenkraft och kärnkraft gav minskade utsläpp
Under 1970- och 1980-talen minskade Sveriges koldioxidutsläpp med 40 procent. Detta drevs inte av någon klimatpolitik utan var ett resultat av utbyggnaden av vattenkraft och kärnkraft. Dessa gjordes för att säkra den svenska industrins och hushållens tillgång på billig el samt motiverades också av säkerhetsöverväganden, något som blev ännu mer betydelsefullt efter de två oljekriserna på 1970-talet.
Sveriges förhållandevis låga utsläpp (förvisso ännu alldeles för höga) kan delvis förklaras med en kraftigt ökad användning av biomassa. Sedan 1970 har exempelvis Sveriges användning av biobränslen ökat med 350 procent och är numera betydligt större än vattenkraften, vindkraften och solenergin tillsammans.ii Inom EU ökade bioenergianvändningen med 200 procent mellan 1990 och 2010,iii och i USA med 240 procent mellan 1973 och 2023iv. Förbränning av biomassa orsakar ungefär lika stora utsläpp av koldioxid som kol. Den räknas dock inte in i statistiken eftersom den anses vara neutral så länge som skogen växer till i samma takt som den avverkas.*
Det är en sak att frikoppla den ekonomiska tillväxten från utsläpp av växthusgaser, det är en annan sak att frikoppla den ekonomiska tillväxten från energianvändning och annat resursutnyttjande. Det materiella fotavtrycket från alternativa energikällor och de system som de kräver är också stora, så en frikoppling av växthusgasutsläpp kan mycket väl leda till ökad resursförbrukning.
Den totala materialkonsumtionen i Sverige fortsätter att öka per person från redan höga nivåer vid en internationell jämförelse. År 2022 konsumerades totalt 258 miljoner ton material i Sverige, vilket innebär att materialkonsumtionen ökat med runt 25 procent sedan år 2010. Bnp ökade under samma period med 27 procent. Utslaget per person så motsvarar materialkonsumtionen ca 24,6 ton per person och år, vilket är 11 ton mer än EU-genomsnittet (2022).v
Globala värdekedjor ger globala utsläpp
Timbro om någon borde inse att man inte kan diskutera utsläppen från nationella ekonomier på ett meningsfullt sätt när de alla är del av ett globalt handelssystem. En ekonomi som är uppbyggd på globala värdekedjor där mycket av förädlingsvärdet (=bnp) hamnar i ett land medan det mesta av utsläppen hamnar i andra länder vilket ger en helt felaktig bild av relationen mellan miljöpåverkan och ekonomins storlek. Enligt en rapport från Kommerskollegium hamnar mellan 50 och 80 procent av förädlingsvärdet i Europa för kinesiska skor som säljs i Europa.vi Men huvuddelen av utsläppen sker i Kina.
Sverige och många andra EU-länder som helhet har många företag med denna typ av upplägg där huvuddelen av bnp hamnar hos ett företag i landet, medan huvuddelen av resursanvändningen hamnar någon annanstans. Om företaget i sin tur exporterar mycket av sin produktion kommer denna resursanvändning inte täckas in av vare sig en territoriella/produktionsbaserade eller konsumtionsbaserade beräkningar.
Pablo Pi?ero och kollegor visade i en artikel 2018 att om man allokerar miljöpåverkan – i detta fall resursförbrukning – efter var de globala värdekedjorna kontrolleras istället för baserat på ett lands konsumtion eller ett lands produktion blir de flesta EU-länders resursförbrukning betydligt högre. Tysklands resursförbrukning blir med det sättet att räkna 40 procent högre än om man räknar konsumtionsbaserat. Sveriges resursförbrukning var med detta räknesätt 42 procent högre än ett konsumtionsbaserat räknesätt och hela 53 procent högre än om man räknar territoriell förbrukning (produktionsbaserat).vii
Dålig förståelse för global ekonomi
Lika lite som Timbro verkar förstå hur den globaliserade ekonomin fungerar verkar forskarna som förespråker minskad konsumtion förstå det. Enligt dem handlar det om att bo mindre, resa mindre med bil och flyg, och dela resurser, där konsumtion sker utifrån behov – inte ständigt ökande begär. Det är lätt att hålla med. Det som dock saknas i forskarnas analys är sambandet mellan konsumtion, inkomst och produktion.
I den moderna marknadsekonomins ideologi ingår att framställa konsumtion som ett uttryck för individuella begär. Men denna bild brister på två områden. Det ena är att individernas konsumtion är ett uttryck för det samhälle och den kultur de lever i och i väldigt liten grad ett resultat av våra självständiga beslut. Den andra, ännu viktigare bristen, är att vår konsumtion är ett uttryck av vår produktion och de krafter som driver ekonomin.
Det är produktionen som bestämmer vilka löner de som arbetar får och allt folk tjänar kommer de också att antingen konsumera eller ”investera” i ny produktion. Det enda sättet den enskilde kan minska sin konsumtion på är att tjäna mindre pengar vilket i sin tur kan uppnås genom att arbeta mindre (vilket är ett av forskarnas förslag) eller att arbeta mindre effektivt. Men detta strider mot de två starkaste drivkrafterna i en marknadsekonomi: konkurrens och kravet på avkastning på kapital.
Minskad konsumtion förutsätter minskad produktion och minskade inkomster
För företag på konkurrensutsatta marknader är det inte möjligt att stanna upp och vara nöjd som det är, utan de måste ständigt öka produktiviteten och effektivitet. Detta leder till lägre priser och folk konsumerar mer. För kapitalet som ständigt kräver avkastning är det inte heller ett alternativ att vila i madrassen, utan det kommer rastlöst att starta nya resurskrävande verksamheter, för att få avkastning på kapitalet. Ökad konsumtion och ökad resursförbrukning är därför både en logisk följd av och en helt nödvändig beståndsdel av den kapitalistiska marknadsekonomin. Detta är givetvis det verkliga skälet till att Timbro vänder sig emot minskad konsumtion.
Inte ens en övergång till mer tjänster påverkar detta eftersom det inte finns något som helst samband mellan ökad andel tjänster och minskad resursförbrukning. Tjänster utgjorde år 2023 exempelvis 77 procent av BNP i USA och 65 procent i Sverige, medan USA:s ekonomi definitivt är betydligt mer resurskrävande än den svenska. Tjänsternas andel av Kinas BNP har mer än fördubblats mellan 1970 och 2022viii, medan resursförbrukningen per person ökade med 12 gånger under samma tid.ix
Därför verkar vårt ekonomiska system i grunden tvärtemot det tillräcklighetsperspektiv som forskarna – och jag – förespråkar.
En verklig omställning kräver därför också omfattande förändringar i det ekonomiska systemet.
Gunnar Rundgren
Ursprungligen publicerat på Trädgården Jorden. Vid publicering här försedd med mellanrubriker fö rtat öka synligheten vid sökningar på nätet.
Fotnoter (länkarna i texten går till ursprungspubliceringen)
- Resonemangen runt detta är komplicerade och bygger på en rad antaganden (vilket gör att folk drar väldigt olika slutsatser) och jag går inte in på dem här. Själv eldar jag med ved från egen skog, eller rättare sagt mest från våra naturbetesmarker. Men en fundering man kan ha är om inte de ökade uttagen av grot från skogen trots allt leder till minskade kolförråd i skogsmarken?
i IEA (2019), The Role of Gas in Today’s Energy Transitions, IEA, Paris https://www.iea.org/reports/the-role-of-gas-in-todays-energy-transitions.
ii Energimyndigheten 2025, Energiläget i siffror 2024
iii Kalt, Gerald 2012, Bioenergy in the context of the EU 2020- and 2050-policy targets: Technology priorities, opportunities and barriers, 12th IAEE European Energy Conference.
iv US EIA 2024, Monthly Energy Review, 23 december, 2024, https://www.eia.gov/totalenergy/data/monthly/.
v https://www.naturvardsverket.se/amnesomraden/cirkular-ekonomi/hallbar-konsumtion-och-produktion/
vi Kommerskollegium 2012, Everybody is in Services.
vii Piñero, P., Bruckner, M., Wieland, H., Pongrácz, E., & Giljum, S. (2018). The raw material basis of global value chains: allocating environmental responsibility based on value generation. Economic Systems Research, 31(2), 206–227.
viii Världsbanken, 2024, Services, value added (% of GDP), https://data.worldbank.org/indicator/NV.SRV.TOTL.ZS
ix West J, Schandl H, Heyenga S and Chen S (2013). Resource Efficiency: Economics and Outlook for China. UNEP, Bangkok, Thailand. och Our World in Data (2024). Data adapted from United Nations Environment Programme. Retrieved from https://ourworldindata.org/grapher/domestic-material-consumption-per-capita [online resource]
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Nu är det väl så att kapitalet inte behöver alltmer produktion, bara alltmer profit. Kan man profitera utan att producera, så mycket bättre – då slipper man ju alla krångliga produktionskedjor, det rätker med att spela på kasinot.
Och de nordatlantiska ekonomierna har blivit alltmer rentieristiska; de lever alltmer på att profitera på ägande, alltmindre på att producera.
Gunnar och jag hade ett meningsutbyte om detta på hans webbplats, https://tradgardenjorden.substack.com/p/det-ar-det-ekonomiska-systemet-som, se kommentarerna, och det förefaller som vi blev eniga. Rentiärsystemet, dvs profiterandet på sånt som redan finns, är ohållbart, förr eller senare leder det till det ekonomiska systemets kollaps. Men det är icke desto mindre verkligt.
Ja, du har rätt och det verkar som om Gunnar Rundgren håller med. Jag håller också med.
Klart både produktion och konsumtion behöver minska men det ena följer det andra. Forskarna i debattartikeln har inte fel för om konsumtionen minskar avsevärt kommer så även produktionen. Problemet är bara att vi idag gör allt vi kan för att upprätthålla, och öka, en redan för hög konsumtion.
Frågan är bara konsumtion av vad. All konsumtion är inte lika skadlig.
Att åka tur och retur Stockholm med tåg varifrån jag bor i södra Frankrike kostar drygt 3000 kr. Det gör flyg också, eftersom jag inte kan åka på en dag utan tvingas övernatta på hotell. Men jag misstänker starkt att flyget fortfarande skitar ner mer än tåget.
Men naturligtvis har du rätt i att vi måste organisera samhället så vi kan leva gott utan en massa konsumtion. Det är tragiskt att så lite har gjorts där, man överlåter till de individuella konsumenterna att ”konsumera miljövänligt”, utan att vi har resurser att bedöma vad som är miljövänligt och utan att rimligt underlätta ett sådant val.