Reaktionärt om republikaner och politik i Fria Tidningar

Göteborgs Fria, eller egentligen Fria Tidningar, har i sitt senaste nummer publicerat ett par mycket märkliga och politiskt mycket tvivelaktiga artiklar. Låt mig börja med en förvirrad krönika där författaren påstår att det är politiken som beslutat om att tillväxt och miljöförstöring ska vara norm. Så här skriver krönikören Emil Nilsson:

Vi bor i ett samhälle där spelreglerna sätts av det som kallas politik. Vi har fastnat i en rävsax som politiken har skapat – tillväxtekonomin. Jag är övertygad om att rävsaxen är själva grunden i de globala problem som världen står inför, från klimatförändringar till raserad biologisk mångfald.

Det är faktiskt något av det mest okunniga jag sett publiceras i någon seriös mediakanal under senare år. Tillväxt är en naturligt del av det ekonomisk system vi har i världen, det kapitalistisk systemet. Detta kan inte överleva utan ständig tillväxt. Det är en nödvändighet för ett välfungerande kapitalistiskt system. Dvs politiken har i princip inget som helst ansvar för att tillväxten är så viktig i vårt samhälle.

Politiken kan däremot genom olika typer av beslut minska tillväxtens betydelse. Det kan göras genom att hela eller delar av produktion och reproduktion ställs utanför de vinststyrda kapitalistiska produktionsförhållandena. Riktigt så enkelt är det inte förstås, utan det är lite mer komplicerat, men i detta sammanhang räcker det. Emil Nilsson visar i sin krönika att han faktiskt inte begriper hur världen och vårt kapitalistiska system fungerar.

Inte heller tycks han begripa hur banksystemet fungerar:

Banken trollade fram en massa pengar till oss ut tomma intet. Sakta med säkert så materialiseras pengarna genom vårt arbete och betalas tillbaka till banken som räntor och amortering. Det som händer sedan är tillväxtekonomins sanna rävsax.

Banken investerar våra pengar. Jag kanske verkar paranoid, men när till och med sjunde AP-fonden investerar i Lundin petroleum och annan verksamhet som aktivt verkar för att öka utsläppen av koldioxid till atmosfären, var investerar då en helt vanlig bank? Knappast i solenergi eller trädplanteringar. Det är långt mer sannolikt att pengarna går till oljeprospektering eller palmoljeplantager.

Bankerna placerar inte sitt överskott (räntorna) i andra företags aktier som Nilsson tycks tro. Bankerna får helt enkelt inte göra det. Det vanliga är att dessa pengar istället används för att låna ut mer, gå till utdelningar och vinstfonderingar för investeringar. De senare medlen liksom utlånade pengar kan då förstås placeras i olika typer av fonder som sen placerar pengar i andra företags aktier. Eller så kan den som lånar pengar placera dem i aktier eller fonder som köper aktier. Det är dock en del kapitalismen som Nilsson inte tycks förstå existerar. Nilsson begriper helt enkelt inte världen.

Krönikan går ut på att kritisera politiken, dvs den demokratiska möjligheten att påverka ett samhälles utveckling. Det är politiken, dvs indirekt demokratin som är ansvarig för alla problem som orsakas av tillväxten tycks vara Emil Nilssons bärande teori.

När jag läser Emil Nilsson krönika tänker jag att den är ett tillfälligt olycksfall i arbetet. Men sen läser jag en annan artikel i tidningen. En artikel om högerextremisten, extremnationalisten och extremindividualisten Ron Paul. En av de republikanska partiets eventuella presidentkandidater. I primärvalet i Iowa kom han trea och han kan mycket väl bli den främste utmanaren till Mitt Romney.

Ron Paul vill i princip avveckla staten och nedrusta politikens inflytande på samhället. Han vill avveckla stora delar av demokratin helt enkelt. Istället vill han att marknadsmekanismer och vinststyrning är det som ska bestämma samhällets utveckling. Han argumenterar alltså för ett samhälle med mer individualism och mindre politik. Precis som Emil Nilsson gör.

Men när Emil Nilsson gör det utifrån att han inte begriper samhället gör Ron Paul det utifrån att han förstår hur kapitalismen fungerar. Ron Paul vet att man genom hans politik kommer att gynna de rika i samhället, att man komme att sätta tillväxten i centrum, att minskat politisk inflytande innebär en ohämmad kapitalism där vanligt folk och fattiga blir lidande. Emil Nilsson begriper inte det, han tror han är radikal när han kritiserar politiken. Men han går bara högerextremisters och extremindividualisters ärenden. Utan att begripa det.

Ron Paul är inte mångfacetterad. Han är högerextremist. Han är enkelspårig. Emil Nilsson är okunnig.

Jag tror också Fria Tidningar vet vad de gör när de publicerar på reaktionära budskap med samma inriktning med olika utgångspunkt (för man kan väl inte vara lika okunniga på redaktionen som Emil Nilsson är). Man sprider och vill sprida uppfattningar om individualism är lösningen på problemen. att en avveckling av politiken är nödvändig. Men det är inget annat än reaktionär propaganda, propaganda för extremhögerlösningar. Men delvis klädda i en andra klädedräkter.

Att Fria Tidningar gör på detta vis är faktisk upprörande. Man utger ju sig ändå för att vara nån form av radikalt tidningsalternativ. Men det är man tydligen egentligen inte alls.

Intressant?
Bloggat: Röda Malmö, Kildén & Åsman,
Läs även andra bloggares åsikter om USA, Vänstertidningar, Högerextremism, Ron Paul, Emil Nilsson, Göteborgs Fria, Fria Tidningar, Individualism, Republikanerna, Mitt Romney, Kapitalism, Samhälle, Politik