Havsörn är ett av Sveriges större rovdjur. Den räknas inte till de fem stora som är björn, Varg, lo, järv och kungsörn. Men faktum är att havsörnen med ett vingspann på 2,5 meter är större än kungsörnen och är en av världen största rovfåglar.
Sverige häckar havsörnen främst utmed Östersjökusten, vid syd- och mellansvenska sjöar och i Lappland. Den obeserveras dock i hela landet och har förekommit som häckfågel det flestalandskap förutom Dalsland,Härjedalen och Jämtland. Svenska havsörnar kan vintertid flytta söderut så långt som till Mellaneuropa, men kan också flytta kortare sträckor eller stanna kvar vid häckningsområdet. På Västkusten har havsörn dock inte häckat på mycket länge men är nu tillbaka.
Efter att ha varit nära utrotning i Sverige uppskattade man att det år 2009 fanns cirka 500 revirhävdande par i Sverige och att det skulle innebära ett bestånd på cirka 2 500 individer.Trots att beståndet för närvarande ökar med 8% årligen är den fortfarande kategoriserad som missgynnad (NT) på artdatabankens röda lista.
För cirka 200 år sedan häckade havsörn över hela Sverige om än ojämnt eftersom den är knuten till vatten för sitt födosökande med ett tätare bestånd vid kuster och större sjöar. Under 1800-talet påbörjades en kraftig jakt på havsörn. Denna jakt fortsatte in på 1900-talet vilket ledde till att havsörnen fridlystes 1924. Då återstod bara cirka 35-40 par vid ostkusten och ett 10-tal par i Lappland. Detta skydd ledde dock till en långsam återhämtning av beståndet på ostkusten och vid 1950-talet räknade man med att där fanns cirka 100 häckande par. Då kom nästa hårda slag mot havsörnspopulationen. På grund av stigande halter i Östersjön av miljögifter som PCB och DDT så minskade fortplantningsförmågan. 1973 räknade man bara sex ungar utmed hela ostkusten.
1971 startade Svenska Naturskyddsföreningen Projekt Havsörn vilket var det första artprojektet i Sverige. Detta arbete tillsammans med bland annat förbud mot metylkvicksilver, DDT och PCB har inneburit att den svenska havsörnspopulationen sedan 1970-talet återhämtat sig förvånansvärt väl och finns nu i stort sett längs hela Östersjökusten och sedan 1980-talet har den börjat återkolonisera gamla häckningsområden i övriga Sverige. Vid insjöar finns arten ojämnt spridd från de östra delarna av Syd- och Mellansverige till Vänern samt ett isolerat bestånd i Lappland. Beståndet i Lappland består 2006 av cirka 60 par..
Havsörnens bo är mycket stort och tungt och används år efter år av samma par. Det placeras ofta i träd men kan också byggas på en klippavsats. Det kräver lämpliga träd i häckningsområdet, endast tallar som är minst 100 år gamla duger. Ett bo väger ca 500 kg, det är svårt att tro men om man tittar närmre på vad de byggs av så är det inte alls så konstigt.
Efter att inte ha häckat i Vänern på över hundra år genomfördes två lyckade häckningar kring sjön 2001 vilket resulterade i fyra ungar som blev flygfärdiga.
Havsörnen äter främst fisk men även sjöfågel, mindre däggdjur och as.Det är också vanligt att den stjäl föda från andra djur och fåglar.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Havsörn, Rovfåglar, Rovdjur, Västkusten, Fisk, Utrotningshotad, Miljögifter, Östersjön, Samhälle, Natur, Miljö
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.