I veckan lanserade polisen kampanjen ”Kom till oss” med helsidesannonser i de stora dagstidningarna. Syftet är att uppmuntra personer som utsatts för brott i nära relationer att göra en polisanmälan. Samtidigt visar en ny undersökning från den oberoende Stiftelsen Tryggare Sverige att många polismyndigheter ännu inte bedriver ett tillräckligt professionellt arbete i dessa frågor.
– En ny affischkampanj är kanske det sista svensk polis behöver. Istället borde man ägna tid åt att klara ut de processer, system och organisation som krävs för att professionalisera arbetet vid brott i nära relationer. Först när dessa åtgärder är genomförda är det på sin plats att bedriva affischkampanjer där man uppmanar drabbade att anmäla brotten, säger personsäkerhetsexperten Peter Strandell, Stiftelsen Tryggare Sverige.
År 2010 kunde Tryggare Sverige konstatera att endast ett fåtal av Sveriges 21 polismyndigheter bedrev ett strukturerat arbete vid anmälningar om brott i nära relationer. En ny undersökning visar att det har skett stora förbättringar i de flesta polismyndigheter. Trots detta kvarstår grundläggande problem i form av bl.a. stora skillnader mellan polismyndigheterna.
Resultateten visar att endast 5 , Gävleborg, Halland, Uppsala, Västmanland och Örebro, av 21 polismyndigheter har upparbetade rutiner som säkerställer ett professionellt arbete vid brott i nära relationer. Utmärkande för dessa myndigheter är bl.a. att arbetet bedrivs i enlighet med framtagna tjänsteföreskrifter, att verksamheten genomsyras av ett helhetsperspektiv samt att strukturerade hot- och riskbedömningar genomförs vid majoriteten av anmälningarna. Dessutom bedrivs ett professionellt arbete vid ärenden om kontaktförbud.
Motsvarande rutiner saknas emellertid vid majoriteten av landets polismyndigheter. I vissa av dessa myndigheter överlåts beslut om lämpliga skyddsåtgärder och andra insatser för våldsdrabbade fortfarande till den enskilde tjänstemannen, som fattar dessa beslut utifrån sitt eget omdöme, sina egna värderingar och ofta, sin egen magkänsla.
Resultaten visar att det även finns stora skillnader inom polismyndigheterna. Det är exempelvis inte ovanligt att arbetet med strukturerade hot- och riskbedömningar fungerar väl i vissa närpolisområden eller polismästardistrikt, medan arbetet helt eller delvis lyser med sin frånvaro i andra områden inom samma myndighet.
– I praktiken innebär dessa skillnader mellan och inom polismyndigheterna att förutsättningarna för brottsdrabbade att få hjälp, stöd och skydd varierar beroende på var den drabbade bor och vem vid polismyndigheten de möter, framhåller generalsekreteraren Magnus Lindgren, Stiftelsen Tryggare Sverige.
Svensson/Tryggare Sverige
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Stiftelsen Tryggare Sverige, Våld i nära relationer, Våld mot kvinnor, Polisen, Våld, Samhälle, Politik
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.