Avatar – indianer och vita i rymden

Filmen Avatar är på ytan en science-fictionfilm. Men i verkligheten är det en klassisk film om de vitas erövring av den US-amerikanska västern plus civilisationskritik, kritik av US-amerikansk imperialism och kritik mot plundring av naturresurser.

Avatar utspelar sig på planeten Pandora (egentligen en måne runt en planet i solsystemet Alpha Centauri A), där det bor en inhemsk art humanoider, Na’vi. De lever i harmoni med naturen och planeten. Deras samhälle och värld är en slags Gaia, en tänkande värld där allt är en del av samma organism och där världen själv är guden, Eywa. Likheten mellan na’vi och indianer är tydlig, kopplingen mellan folk och natur, människa och natur påminner om många indianers syn på naturen och människan.

Det är en film som i sitt upplägg nästan exakt är samma film som Dansar med vargar. Skadad soldat kommer till utpost, skadad soldat överges ensam och måste umgås med ”vildarna” som visar sig vara oerhört civiliserade. Soldaten blir förälskad i en kvinna ur ursprungsbefolkningen, han blir upptagen i stammen, byter sida, blir tillfångatagen, rymmer, deltar i motståndet mot inkräktarna. Skillnaden är att i Dansar med vargar så är indianerna förlorare, i Avatar är na’vi vinnare. Så långt. När den gamle hövdingen uppgivet säger att det vita kommer att fortsätta komma och det går inte så säger jakesully (soldaten, hjälten till avatar) i Avatar att man kan stoppa dem genom att kämpa mot dem. SF-formatet möjliggör ett lyckligt slut. Ett lyckligt slut som inte fanns i verkligheten och inte finns i Dansar med vargar. Fast Dansar med vargar är en bättre film.

Men kanske kommer människorna ändå tillbaks? Uppföljare är på gång. Det är inte slut än alltså. Och kanske blir det inte så lyckligt i slutändan.

Givet att man accepterar de förutsättningar som SF-formatet innebär så tycker jag filmen var spännande och romantisk. En kombination jag gillar. Det är trovärdigt att na’vi nästan blir besegrade då de har primitiva vapen som pilbågar, spjut och slungor och strider mot en högteknologisk motståndare som kan färdas genom rymden. En civilisation med mechas, rymdskepp, avatarer, helikoptrar, moderna skjutvapen osv. Dessutom ett folk, människor, som är desperata då de har förstört sin egen planet som är döende. Men det är också trovärdigt att samma högteknologiska civilisation inte har en chans mot naturen, planeten i sig. En vacker film, en film om indianer och vita på en annan planet.

Själva Gaia-hypotesen förekommer för övrigt i många SF-historier. Planeten Pandora påminner i mångt och mycket om planet Midworld i Alan Dean Fosters böcker Midworld och Mid-Flinx. I Isaac Asimovs böcker Foundation’s Edge och Foundation & Earth förekommer en planet med namnet Gaia där planeten har intelligens, i  Lovelock  av Orson Scott Card & Kathryn H. Kidd används hypotesen liksom i Helliconia-trilogin av Brian W. Aldiss för att nämna några.

Intressant?
Mer: Avatar-Wiki, GP, SVD, Guardian1, 2, 3, 4, Empire Online, Collider, DN1, 2, Simonsblogg,
Läs även andra bloggares åsikter om Avatar, Dansar med vargar, James Cameron, Na’vi, Indianer, SF, Gaia-hypotesen, Film, Science Fiction, Imperialism, Natur, Kapitalism, Samhälle, Politik