Lägg ner OS!

– Kostnaderna har exploderat
– Allsköns ruttna regimer ges tillfälle att sola sig i glansen
– Gigantomanin borde få ett slut

Snar tar de slut, det som brukar kallas för ”världens största idrottsfest”, de olympiska spelen. Denna gång har det som bekant varit ryska Sotji som arrangerat den 23:e vinterolympiaden där idrottare från 75 nationer dunder två veckor mätt sina krafter mot varandra.

Mycket kritik har riktats mot den ryska arrangören, inte minst har de miserabla förhållandena för de arbetare som byggt upp arenorna och omkringliggande infrastruktur hamnat i fokus. Den ryska människorättsorganisationen Memorial uppskattar att 40?000 arbetare inte ens fått ut sina löner och Uppdrag Granskning (28/1) ger i ett reportage till och med vittnesbörd om tortyr. Och visst kan det riktas kritik mot att Ryssland tilldelats spelen, men borde inte den kritiken vridas ännu ett snäpp längre till ett ifrågasättande av OS som institution överhuvudtaget?

Kostnaderna har exploderat och blir alltmer astronomiska. Nu i Sotji talar man om ungefär 300 miljarder kronor. Hur många långt mer angelägna saker i vår värld skulle inte kunna göras för dessa pengar? Och vilken negativ klimatpåverkan har inte denna typ av mastodontprojekt. OS har också i modern tid utvecklats till ett kommersialismens Mecka. Spelen i Los Angeles 1984 är i det sammanhanget det mest frapperande exemplet när till och med de stora bolagen fick köpa in sig på den olympiska elden och löpare som förmedlade denna eld från Aten till Los Angeles bekläddes som levande reklampelare. I den värld vi lever i är det då inte heller, liksom nu i Sotji, ovanligt att arbetskraft utnyttjas på ett hänsynslöst sätt.

Imperialistiska, totalitära och auktoritära ledare/regimer försöker att ge sig själva legitimitet genom att sola sig i glansen av dessa tävlingar, som exempelvis Bill Clinton vid OS i Atlanta 1996, George W Bush i Salt Lake City 2002, Hu Jintao i Beijing 2008 eller nu Vladimir Putin i Sotji.

En ursprunglig tanke med OS var att det skulle spela rollen som ett fredsprojekt. I det gamla Grekland blåstes det till och med eldupphör i rådande strider under spelens gång, men det är en för länge sedan svunnen tid.

Längre tillbaks hade OS en funktion som unik samlingspunkt för all världens idrottsungdom, men idag finns det tätt återkommande världsmästerskap i mer eller mindre alla sporter – som exempelvis i centrala discipliner som simning sedan 1973 och fri­idrott sedan 1983.

Många av oss har förstås inte kunna undgå att fascineras av spännande tävlingar och glädjas åt svenska medaljer, men priset är för högt – denna typ av gigantomani borde få ett slut!

Veckotidningen Internationalens ledare nr 6 2014. Något förändrad då den skrevs innan OS och nu är OS nästan slut.

Intressant?
Mer: Bilderblogg, Röda Malmö,
Läs även andra bloggares åsikter om Sotji, OS, Idrott, Fredsprojekt, Skenande kostnader, Sport, Idrott, Olympiska spel, Politik, Samhälle