Sex, HBTQ och science-fiction

En avhandling vid Umeå Universitet av Josefine Wälivaara tar upp sexualitet, heteronormativitet med mer inom SF-filmer och TV-serier. Avhandlingen behandlar inte SF-litteratur vilket skulle göra den helt annorlunda då där finns stora mängder litteratur som utforskar sexualitet på en mängd olika sätt med start på 1960-talet. Förändringen kom betydligt tidigare där än i filmens och TVn:s värld,. Gay-huvudpersoner har funnits länge.

Men i filmens värld är det annorlunda. Eller? För att kunna hävda frånvaro av sexualitet och filmer/TV-serier för vuxna tidigare än 2000-talet så måste det nog göras ett begränsat urval. Alien-filmerna och Blade Runner måste exempelvis uteslutas eller nonchaleras. Det har också Wälivaara gjort i en utsträckning som jag menar snedvrider slutsatserna något och förenklar verkligheten lite väl mycket. Däremot är det helt klart att Star Wars och Star Trek är heteronormativa, mansfixerade och till stor del inte gjorda för vuxna. Jämfört med de serierna har förstås serier som Firefly och Battlestar Galactica inneburit en stor förändring. Det är vuxenserier där sexualitet spelar stor roll även om transpersoner och gaypersoner inte är vanligt. Det förekommer dock i Battlestar Galactica och exempelvis är två centrala personer i flera avsnitt av Battlestar Galactica gay. Att hon uteslutit den bästa existerande TV-serien (Battlestar Galactica som ju är samma sorts serie som Star Trek vilket varken Torchwood eller Firefly som hon analyserar och jämför med är) inom SF-genren från sin studie tycker jag nog också är konstigt och det gör studien något begränsad och faktiskt mindre allmängiltig. Caprica, en ”prequel” till Battlestar Galactica, men producerad senare, beskriver ett samhälle där samkönade äktenskap är normalitet.

Hade hon tagit större hänsyn Alien-filmerna hade avhandlingen sannolikt blivit bättre och mer rättvisande för SF-genren. Men det hade gjort analysen mer komplicerad och svårare. Utvecklingen inom genren hade framstått som mer komplex. Analysen av Star Trek och Star Wars tycker jag dock är lysande, men det är också begränsande för analysen av SF-genren i film och TV med ett så starkt fokus på dessa två SF-universum.

Alien-filmerna är vuxenfilmer där sexualitet och anspelningar på sexualitet är förekommande. Alien-filmerna är minst lika betydande för SF-genren som Star Wars men kanske inte lika betydande som Star Trek. Även Blade Runner är en vuxenfilm och inte gjord de senaste 20 åren. Även i Babylon 5 som producerades på 1990-talet förekommer det sexualitet och personer som är bisexuella liksom i Buffy-serien. Det finns i film- och TV-världen en tendens till förändring på 1990-talet och när det gäller filmer för vuxna produceras ett par redan på 1970-talet.

HBTQ-teman är dock i stort inte förekommande förrän på 1990-talet men sexualitet är något som börjar utforskas tidigare. Som Wälivaara skriver kommer den stora förändringen dock först vid senaste sekelskiftet. Jag tycker urvalet av serier och filmer som analyserats ordentligt gör avhandlingen icke-representativ och svag, men den är ändå intressant och givande.

Avhandlingen kommenteras också på sajten forskning.se. Det är tydligt att författaren till artikeln där har noll kunskap om science-fiction och inte heller verkar först att Wälivaaras avhandling handlar om SF inom film och TV, inte om science fiction i stort. Artikeln är usel och gör inte avhandlingen rättvisa. Läs avhandlingen, men skit i artikeln på forskning.se.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Josefine Wälivaara, Science Fiction, Star Trek, Star Wars, Firefly, Torchwood, Alien, Blade Runner, Battlestar Galactica, SF, Caprica, Science Fiction, TV, Film, Jämställdhet, HBT, Jämlikhet, Samhälle

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!