Handelsbankrånet i Göteborg 1976

Rånet mot Handelsbanken på Västra Hamngatan i Göteborg den 24 mars 1976 gav 930 000 kronor. Det dittills största bankrånet i svensk kriminalhistoria.

Strax före klockan 12 gick rånaren, Clark Olofsson, in på Handelsbankens kontor på Västra Hamngatan i Göteborg och fortsatte rakt upp på direktionsvåningen och klev in på utlandschefen Göran Kinnsjös kontor. Ur en väska han hade med sig tog han upp en hörsnäcka, satte till örat och sa dessutom att han tillhörde någon form av politisk organisation. Hörsnäckan hävdade han var till för att lyssna på polisradion. Ur en annan väska tog han fram en kpist. Därefter monterade han avlyssningsutrustning på Göran Kinnsjös telefon.

Han tvingade Kinnsjö att ringa upp kassan och beordra fram pengar. 930 000 kronor. Varför han just valde 930 000 kronor är oklart. När kassörskan Linne Byström kom upp till Kinnsjös kontor med pengarna kände hon igen Clark Olofsson.

Olofsson drog därefter loss alla telefonledningar i rummet, låste in alla tre och bytte sen kläder. Därefter promenerade han lugnt ut från banken. I många beskrivningar står det sen att han åkte österut från Göteborg och körde igenom en polisspärr. Det är knappast korrekt då han stannade på macken i Härgusseröd i Ucklum. Detta var invid E6:an på den tiden. Och det ligger i Bohuslän, öster om Stenungsund. Han köpte där en röd bensindunk i plast och ett paket ris.

På kvällen samma dag, kring 22:30 greps Clark Olofsson på Hotell Gyllene Kärven I Herrljunga. Vid gripandet beslagtog polisen en väska med 230 000 kronor. De resterande 700 000 kronorna hittades aldrig. Så nånstans mellan Göteborg-Ucklum och Herrljunga gjorde han sig av med pengarna på något sätt. Kanske han gömde dem hos någon. Kanske han grävde ner dem.

Vi unga i Stenungsund (jag hade visserligen precis flyttat till Göteborg men umgicks mest med mina vänner i Stenungsund) spekulerade mycket om detta och om vi kunde hitta pengarna. Kanske låg de längs med Västerlandavägen eller kanske Grinnerödsvägen. De enda lämpliga vägar som finns om en vill köra från Ucklum till Västergötland. Men kanske körde Clark Olofsson via Uddevalla och Trollhättan istället för Lilla Edet och pengarna kan ju lika gärna ha varit gömda i Västergötland, i Trollhättan, Uddevalla, Herrljunga eller var som helst.

I sin bok Rättvisans lotteri, från 1986 skriver Clark själv om pengarna som aldrig hittades:

Min kassakista? Grundplåten till den kom från ett olovligt långtidslån på 750 000 som jag tagit i Svenska Handelsbanken 1976. Ett artistgage, kan man säga!

Hur som haver trasslade jag ner de pengarna – tillsammans med lite annat artistgage – från Danmark och Sverige till det förlovade landet Schweiz, där man sommaren 1976 fortfarande kunde köpa åttaprocentiga statsobligationer. Och det gjorde jag.

På hösten samma år blev det lite oroligt på valutamarknaden. Schweizerfrancen steg från 1,65 till 2,65 svenska kronor, och plötsligt hade jag mer eller mindre över en natt tjänat 400 000 kronor.”

För bankrånet dömdes Clark Olofsson till åtta års internering. Tre veckor efter domen, i juli 1976, rymde han. Denna gång genom att köra en Scanialastbil genom tre fängelseportar vid Norrköpingsfängelset. Tillsammans med ett antal medfångar flydde de till en väntande flyktbil. Den siste juli 1976 greps han i Halmstad.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Herrljunga, Handelsbanken, Rån, Västra Hamngatan, Clark Olofsson, Ucklum, Göteborg, Inom vallgraven, Samhälle