Återigen har det hänt. Ett mord utfört av en rasist och med rasistiskt motiv. Det händer i stort sett varje år i Sverige, förra året skedde exempelvis dubbelmordet på skolan Kronan i Trollhättan. Det omvända att någon med vänsteråsikter dödat någon utifrån sin politiska ståndpunkt och på grund av åsikter, utseende, bakgrund etc har aldrig skett i Sverige.
En boende på ett LSS-boende i centrala Göteborg med rasistiska åsikter mördade en 30-årig granne med en mängd knivhugg. Mordet skedde den 23 april och dom har nu fallit i Göteborgs tingsrätt. Den mördade var mörkhyad och detta var troligen en orsak till att 27-åringen mördade den 30-årige mannen:
I förundersökningen framskymtar att gärningsmannen hade tydliga främlingsfientliga funderingar och även uttryckt dessa i officiella sammanhang.
Offret var, enligt en nära anhörig, mycket rädd för 27-åringen. Detta bland annat på grund av sin hudfärg.
De båda inblandade var ytligt bekanta, såtillvida att de bodde i varandras närhet.
Enligt tingsrättsdomen tog 27-åringen livet av den något äldre mannen ”genom att upprepade gånger hugga honom med kniv i huvudet, halsen, armarna och bålen”.
27-åringen nekade till mord men medgav dådet som sådant och erkända vållande till annans död och synnerligen grov misshandel. På grund av psykisk sjukdom dömdes mannen till sluten rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Mord, Rasist, Rasistiska mord, Psykisk sjukdom, Brott, Våld, Samhälle, Göteborg
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Den dömde är uppenbart psykiskt sjuk. Han bodde på ett LLS-boende vilket innebär att han har någon form av funktionshinder. Tycker du inte att det är problematiskt att utpeka en psykisk sjuk person som ”rasist”? Att han döms till sluten rättspsykiatrisk vård innebär ju att han, rättsligt sett på grund av sjukdom, inte anses vara fullt ansvarig för sina handlingar.
Sedan kan det mycket väl vara så att han i sitt sjukdomstillstånd inspirerats av rasister och rasism. Om så är fallet kan dådet som sådant absolut betraktas som rasistiskt men det är då de som inspirerat, som bär skulden utifrån det rasistiska perspektivet och inte den psykiskt sjuke.
Han är ju också rasist. Att vara psykiskt sjuk innebär inte att en person inte kan ta ansvar för sig själv och sina åsikter. Han har i förhör uttryckt mycket rasistiska åsikter och det är uppenbart att motivet var rasistiskt. Detta förändras inte av att han är psykiskt sjuk.
”Han är ju också rasist.”
Det är inte detta min kommentar gäller, min kommentar gäller stigmatisering av psykiskt sjuka människor. Om detta enskilda fall har jag ingen kunskap varför det är omöjlig att veta hur stor denne persons förmåga att ta ansvar för sina handlingar var. Det jag däremot vet är att kravet för att någon skall dömas till sluten rättspsykiatrisk vård har skärpts väsentligt. Under 70-talet blev rättspsykiatrisk vård påföljden i en majoritet av mordfallen. Jag kan inte dagens siffra men jag gissar att det rör sig om en tiondel. Min bild är inte att de som begår mord blivit ”friskare” utan att samhället fått en allt hårdare attityd mot psykiskt sjuka.
En konsekvens av utveckling är, som jag ser det, att de som verkligen döms till sluten rättspsykiatrisk vård har allvarliga psykiatriska diagnoser. Detta manar till stor försiktighet när det gäller utpekande och skuldbeläggning.
Du vet inte vem personen är. Jag vet vem personen är. Jag har läst relevanta dokument. Av dem att döma är han rasist. En rasist kan också vara psykiskt sjuk. Resten spelar liksom ingen roll. Det finns ingen anledning att inte kalla en rasist för rasist. Vilket inte bara jag gör i detta fall utan alla som skrivit om fallet.
Dessutom pekar jag inte ut nån. Hade jag skrivit hans namn hade jag gjort det. Jag kan inte tolka det som nåt annat än att du påstår du verkligen att en psykiskt sjuk inte kan vara rasist? För eftersom jag inte pekar ut en enskild person är ju ditt resonemang obegripligt om det inte är just det du är ute efter.
När det gäller synen på brott och straff är vi överens. Idag döms psykiskt sjuka till fängelse istället för till vård. Det är verkligen inte bra.
Jag påstår inte att en psykisk sjuk inte kan ha rasistiska föreställningar. Det intressanta i sammanhanget är om dessa föreställningar och de gärningar de leder till bottnar i sjukdomstillståndet eller inte, något som i och för sig kan vara mycket svårt att utreda. Från mitt arbete inom psykvården, om än inte på rättspsyk men inom slutenvårdenvården, har jag nära kunnat observera hur svårt psykiskt sjuka kan utveckla föreställningar och tvångsbeteenden av många olika slag. Min erfarenhet från detta är att man skall vara ytterst försiktig att sätta etiketter då sjukdomstillstånden ofta är komplexa.
Jag kan förstå att du reagerar mot rasism och rasister, det gör jag också. Det jag dock tycker är onödigt är att fokusera på fall med psykiskt sjuka. Det finns alltid en risk för stigmatisering och särskilt i fall då det är uppenbart att det finns en diagnos.
Jag fokuserar inte på fall med psykiskt sjuka. Det är ett obegripligt påstående från din sida. Men jag håller med om svårigheterna att avgöra vad som leder till vad.
Det är dock ett problem att en mycket stor del av de rasister som mördar folk också är psykiskt sjuka. Vanligt är ju också bokstavsdiagnoser. Inget av det är dock egentligen någon förmildrande omständighet. Däremot ska det ha betydelse för hur personen sedan hanteras i rättsväsendet och vilken vård personen sen får.
”Jag fokuserar inte på fall med psykiskt sjuka.”
Det är möjligt att du som författare till inlägget inte avser att göra det. I första stycket refererar du till det allmänna förhållandet om rasistiska motiv. Jag har inget problem med det. Sedan följer direkt beskrivningen av den dömde med referenser till LLS-boende och dom med sluten rättspsykiatriska vård. En beskrivning som för mig leder till slutsatsen att det är frågan om en person, som sannolikt har en allvarlig psykisk sjukdom.
I svaret ovan skriver du ”Men jag håller med om svårigheterna att avgöra vad som leder till vad.”. Hade du haft med ett resonemang utifrån detta i ditt inlägg hade jag sannolikt inte kommenterat det alls. Nu blir det för mig som läsare svart-vitt och utan den nyans som jag menar bör finnas i dessa komplexa sammanhang.
”Det är dock ett problem att en mycket stor del av de rasister som mördar folk också är psykiskt sjuka.”
Problemet är väl av mer generell karaktär, de flesta som mördar har någon form av psykisk sjukdom (som skrivs ovan, på 70-talet var påföljden i majoriteten av mordfall psyiatrisk vård). Vad det ytterst handlar om är att samhället inte har förmågan att ta hand om psykiskt sjuka (sedan inses att det inte är alldeles enkelt även om resurserna skulle vara obegränsade men visst borde väsentligt mycket mer kunna göras). Psykiskt sjuka har alltid varit en ”paria” för samhället. Det har aldrig varit någon prioritet att ta hand om dessa. Historiskt har vi haft allt från de gamla – helt förfärliga -sinnesjukhusen till det som uppkom (säkert inte avsiktligt) efter psykreformen i mitten av 90-talet som i praktiken fått till följd att många lämnas utan något stöd alls.
Sedan skulle du lika gärna kunna skriva att det är ett problem att vissa psykiska sjukdomar leder till rasistiska föreställningar där konsekvensen är våldshandlingar. Vad som leder till vad är som de själv skriver svårt att avgöra. Det är också, för att hålla proportionerna, viktigt att fastslå att det är en försvinnande liten del av psykiskt sjuka, som begår våldsbrott.
Slutligen grundar sig förstås inte alla rasistiska brott i psykisk sjukdom. Rasism är ingen sjukdom utan en idé, som funnits under mycket lång tid och som fick fastare former under slavhandelsepok och kolonialism för att sedan nå sina värsta excesser under Europas svart-bruna tidsepok. Idag har rasismen funnit ny näring i den nya folkvandringstid, som uppkommer ur olika konflikter runt om i världen.
Min bild av ”vardagsrasisten” (som det med tanke på SD’s siffror finns alldeles för många av) är dock en ganska feg person, som trivs bäst genom att sprida hat på nätet och som i övrigt sällan vågar att föra fram sina åsikter till andra än likasinnade. Bakom röstbåsets draperi kan hen sedan i lugn och ro stoppa ned valsedlarna på SD. Förmågan att i praktisk handling sätta kraft bakom sitt rasistiska hat har knappast ”vardagsrasisten”. Nu är inte alla rasister ”vardagsrasister” utan där finns uppenbart en mer våldsam mobb, den mobb vi dessvärre ibland kunnat se på gator och torg. Bland dessa finns förmodligen en och annan med potential att begå mord på andra grunder än rent psykiatriska diagnoser.
Om det vi kan vara överens. Det är ovanligt att fullt friska tar livet av folk i Sverige. Men det förekommer. Jag kan dock inte påminna mig en enda rasistisk mördare i Sverige som varit fullt frisk.