Syriska regimen massavrättar människor

En ny rapport från Amnesty International avslöjar att den syriska regeringen ägnat sig åt utomrättsliga avrättningar i form av ”masshängningar” i fängelset Saydnaya. Mellan 2011 och 2015 har grupper på upp till 50 personer varje vecka, ibland två gånger i veckan, tagits ut från sina celler och avrättats genom hängning. På fem år har 13 000 människor, de flesta civila som troligen bara har varit emot regeringen, hängts i hemlighet i Saydnaya – det handlar till exempel om demonstranter, politiska dissidenter, människorättsförsvarare, journalister, läkare, hjälparbetare och studenter. Det finns starka skäl att anta att dessa massavrättningar fortfarande pågår.

Rapporten, Human slaughterhouse: Mass hangings and extermination at Saydnaya prison, Syria, visar också att regeringen medvetet utsätter de fängslade för omänskliga förhållanden genom at tortera dem och systematiskt neka dem mat, vatten, medicin och vård. Rapporten dokumenterar hur den här ”utrotningspolitiken” har dödat massor av fängslade.

Det här utgör krigsbrott och brott mot mänskligheten – och är godkänt på högsta nivå från den syriska regeringen.

– Vi kräver att de syriska myndigheterna omedelbart upphör med de utomrättsliga avrättningarna, tortyren och den omänskliga behandlingen i Saydnaya och alla andra fängelser i Syrien. Även Ryssland och Iran, den syriska regeringens närmsta allierade måste agera med kraft för att få ett stopp på detta. De kommande fredssamtalen i Geneve kan inte ignorera detta. FN måste omedelbart tillsätta en oberoende utredning kring de brott som begåtts vid Saydnaya och kräva att oberoende övervakare släpps in till alla fängelser i Syrien, säger Lynn Maalouf, chef för Amnesty Internationals researchteam vid regionkontoret i Beirut, i ett pressmeddelande.

Rapporten baserar sig på en utredning som pågått i ett år, från december 2015 till december 2016. Den bygger på intervjuer med 84 vittnen, däribland vakter som tidigare arbetat i Saydnayafängelset, personer som suttit fängslade i Saydnaya, domare och advokater.

En tidigare rapport från Amnesty som publicerades i augusti 2016 (där Amnesty bland annat arbetade tillsammans med ett team från Forensic Architecture, University of Goldsmith och gjorde en virtuell 3D-version av Saydnaya) uppskattade att över 17 000 personer dött i fängelser runt om i Syrien under åren mellan 2011 och 2015 – på grund av tortyr och förhållandena där. De 13 000 i den här rapporten ingår inte i den siffran, utan är alltså utomrättsliga avrättningar utöver dessa 17 000.

Militärdomstolens roll

Ingen av de som dömts till döden genom hängning har fått en rättvis rättegång. Före det att personerna avrättas genomgår de en så kallad ”rättegångsprocedur” på en till två minuter som utförs vid en ”Military Field Court”. Det här görs så summariskt och godtyckligt att det inte går att betrakta som en juridisk process.

Vittnesmål från före detta regeringsföreträdare, vakter, domare och fängslade har hjälpt Amnesty att fastställa i detalj hur dessa procedurer som leder fram till hängningen fungerar.

Domarna som utfärdas av den så här kallade ”domstolen” baseras på falska erkännanden som tvingats fram genom tortyr. De fängslade har inte tillgång till någon advokat och får inte heller möjlighet att försvara sig, de flesta har också utsatts för påtvingade försvinnanden, har hållits i hemligt förvar och varit helt avstängda från omvärlden. De som döms till döden får inte reda på det förrän just innan de hängs.

Masshängningar

Hängningarna genomförs två gånger i veckan, vanligtvis på måndagar och onsdagar, mitt i natten. De vars namn ropas ut tror att de ska bli förda till ett annat fängelse, för civila. Istället flyttas de till en cell i källaren där de blir misshandlade. De förs sedan till en annan byggnad där de hängs. Genom hela processen har de ögonbindel på sig. De vet inte när eller hur de kommer att dö förrän de får snaran runt halsen.

En tidigare domare beskriver det såhär:

”De lät dem hänga där i 10-15 minuter, en del dog inte på grund av att de vägde så lite. För de unga räckte deras kroppsvikt inte till för att döda dem. Assistenterna till officerarna drog då ner dem så att deras nackar knäcktes.”

Så många som 50 personer kunde avrättas under en och samma natt. Kropparna lastades sedan upp på lastbilar och fraktades till Tishreen-sjukhuset för att registreras och därefter begravas i massgravar nära Damaskus. Deras släktingar får aldrig reda på vad som hänt.

Utrotningspolitik

Personer som överlevt Saydnaya har gett fruktansvärda vittnesmål om hur livet inuti fängelset varit. Det handlar om en tillvaro som noga utformats för att förnedra, bryta ner, svälta – och i slutänden döda – dem som sitter där.

Det här vittnesmålen har lett Amnesty International till slutsatsen att lidandet och de fruktansvärda förhållandena i Saydnaya är en utrotningspolitik som medvetet utövats mot de frihetsberövade.

Flera av fångarna berättade att de blivit våldtagna och i en del fall tvingades våldta andra fångar. Tortyr och misshandel används regelbundet som straff och i syfte att förnedra – ofta med livslånga skador, bestående funktionshinder eller döden som följd. En av fångarna i varje cell utses till den som ska avgöra vem av de övriga som ska torteras. Cellernas golv är täckta med blod och var från fångarnas sår.

Kropparna till de som dödats hämtas av fängelsevakterna varje morgon klockan nio.

En före detta fängslad, ”Nader”, berättar:

”Varje dag var det två eller tre döda i vår flygel. Jag kommer ihåg hur vakten frågade hur många vi hade. Han sa: ”Rum nummer ett, hur många? Rum nummer två, hur många?” och så vidare, och så vidare…Det var en gång när ingen hade dött på tre dagar i vår flygel och vakterna kom in till oss i rum efter rum och misshandlade oss; i huvudet, bröstet och nacken. Tretton personer från vår flygel dog den dagen.”

Mat och vatten uteblir regelbundet. När maten kommer kastas den ofta in över hela cellgolvet där den blandas med blodet och smutsen. De få som lämnar Saydnaya väger hälften av vad de gjorde när de anlände.

Saydnaya har också sina egna ”specialregler”. Fångar får inte ge något ljud ifrån sig, inte heller under tortyren, de får inte prata och inte viska. De tvingas anta särskilda positioner när vakterna kommer in i cellerna och att titta på vakterna straffas med döden.

FN måste agera

Amnesty International kräver att det internationella samfundet, särskilt FN:s säkerhetsråd, omgående agerar för att få ett slut på detta.

-FN:s säkerhetsråd måste anta en resolution som kräver att den syriska regeringen ger tillträde till fängelserna för internationella observatörer. FN:s råd för mänskliga rättigheter måste omedelbart begära en oberoende utredning av dessa grava brott mot internationell rätt, säger Lynn Maalouf.

-Det kallblodiga dödandet av tusentals försvarslösa fängslade tillsammans med det noga uttänkta och den systematiska fysiska och psykiska tortyren i Saydnaya får inte fortsätta. De som är ansvariga för dessa fruktansvärda brott måste ställas inför rätta.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Amnesty International, Assad, Assad-regimen, Saydnaya, Lynn Mallouf, Tortyr, Avrättningar, Syrien, Diktatur, Samhälle, Politik