Det finns olika sorters högerextremister men alla har de några saker gemensamt. Deras övertygelse liknar mest religion och tro eller är religion och tro. De förnekar fakta och vetenskap och bedömer allting, inte utifrån det som är bevisat och belagt utan utifrån vem som är avsändare. De anser att folk är idioter och att någon måste tala om för människor hur saker och ting står till. Faktaresistens är typiskt för gruppen som håller sig med egna ”alternativa” sanningar. Alla ljuger utom de själva och deras hyllade ledare. Deras gemensamma grunduppfattning tycks vara att folk inte kan tänka själva eftersom de flesta inte tycker som de gör. Demokrati är för dem alla ointressant.
Den vanliga typen av högerextremister är de som vill dela upp mänskligheten i fraktioner efter etnicitet, ras, kultur och religion. Olika fraktioner ska inte blandas med varann och helst ska de som styr vara nån slags upplyst elit. Det finns en mängd olika namn på denna typ av högerextremister beroende på gradskillnader och vilka religioner eller etniciteter de anser vara värst. Högerpopulister, rasister, högerextremister, högernationalister, nationalister, fascister och nazister är några av de beteckningar denna för Europa traditionella form av högerextremism har. De kan vara antisemiter, islamofober, främlingsfientliga och/eller rasister. Detta är identitetspolitikens högerextremism.
I denna grupp hittar vi också traditionella nationalistiska militärdiktaturer, idag kanske de tydligaste är Assad-regimen i Syrien och regimen i Egypten. Turkiet är ett slags mellanting mellan denna typ och religiös högerextremism.
Tron på en enväldig eller stark ledare, alternativt parti är stark i denna grupp. Parlamentarisk demokrati och yttrandefrihet avvisas eller anses vara nödvändig att begränsa och tilltron till att folk kan tänka självständigt är minimal. allt sominte komerm från de stor rättrogna ledarna och de rätta partierna är lögnaktigt enligt dessa högerextremister.
En annan form av högerextremism är den religiösa fundamentalismen. Den förekommer inom alla religioner. Inom kristendomen hittar vi den främst i religiösa ordnar i katolska kyrkan och ortodoxin liksom bland extrema protestantiska sekter. Inom judendomen hittar vi den inom ortodoxin och i sionismen samt i form av staten Israel. Både den kristna och judiska högerextremismen är skapade i Europa.
Den mest omdiskuterade religiösa högerextremismen idag är dock den sunnimuslimska fundamentalismen i organisationer som Islamiska Staten och Al-Qaida och i stater som Saudi-Arabien med flera. Denna fundamentalism har i modern tid brett ut sig också till Europa. Vi har också shiamuslimsk fundamentalism som den iranska staten och de med Assad allierade Hizbollah.
I Indien är högerextrem hinduism vitt utbredd, i Burma högerextrem buddhism. I stort sett alla religioner har högerextrema fundamentalistiska varianter. Gemensamt för dem alla är bokstavstro, nolltolerans mot avvikare och tron på en enväldig ledare (i religionens fall nästan alltid en död man eller flera döda män, ibland en levande profet). Den enskildes förmåga att själv besluta betraktas nästan som icke-existerande. Alt är enligt dem lögn utom det som står i den heliga boken eller som de upphöjda ledarna säger.
En tredje typ av högerextremism är nyliberalismen och dess mest extrema variant, libertarianismen, en slags högeranarkism. Där avvisas också demokratin på i stort sett all samhällsområden och staten ska bara bestå av en våldsapparat som också är det enda område som folkvalda då har att besluta om. Allting annat ska styras av penningen och marknadskrafterna. Också detta är en västerländsk högerextremism och den som kanske har mest inflytande i det kapitalistiska samhället i väst. Nyliberalismen och libertarianismen avviker då deras anhängare inte tror på en stark ledare, ett starkt parti och en stark stat. De tror bara på den starke individen och de som inte är starka lämnas åt sitt eget öde.
Libertarianismens och nyliberalismens företrädare har stort inflytande i det kapitalistiska Sverige, på borgerliga ledarsidor och i tankesmedjor på högerkanten. Det är dessa som i allians med den fjärde sortens högerextremister vill legitimera den första sortens högerextremister. De är trots det i ord ändå tydliga motståndare till religiösa fundamentalister, de högerextremister som kallar sig vänster och till den traditionella högerextremismen. Detta är individualismens högerextremism.
Den fjärde varianten av högerextremismen är en som som kallar sig vänster och som kallar sig socialism. De styrs av en religiös tro på starka ledare (Stalin, Mao, Pol Pot, Assad, Putin etc) och allt som vänder sig mot USA (den stat där nyliberalismen har störst inflytande). De omhuldar gärna diktaturer och ofullständiga demokratier oavsett vad dessa länder kallar sig, Därför är Kuba bra, Ryssland bra, Assad bra. Starka män, starka ledare, starka partier. Den här typen av högerextremism har i praktiken mycket gemensam med den första typen. Men också med den religiösa högerextremismen med enväldiga starka ledare (i ett fall, Nordkorea, är den hyllade store ledaren till och med död).
Parlamentarisk demokrati är något som de ibland närmast betraktar som ett imperialistiskt kapitalistiskt påfund. Faktaresistens och avfärdande av allt som inte ger stöd åt den diktatur eller diktator som de för närvarande stöder, må det vara Sovjet, Kina, Albanien, Ryssland, Kuba, Stalin, Mao, Pol Pot, Sisi, Putin, Assad eller nån med namnet Kim. De har kallats stalinister, kommunister, maoister etc. De anser att allt som inte är mot USA är lögn.
Tillsammans med nyliberalerna/libertarianerna vill de idag normalisera den första typen av högerextremism, den traditionella högerextremismen, men de är i de flesta fall stenhårda motståndare till den religiösa fundamentalismen även om det finns minoriteter som istället försvarar religiös högerextremism och förkastar den traditionella högerextremismen i Europa.
All de fyra typerna är vanligtvis motståndare till de tre andra i samtidigt som de har samma kännetecken i stort och ä väldigt lika varandra i sin syn på samhälle och människor. De är lika varandra i det mesta, men de gillar inte varandra. Alla de fyra högerextrema riktningarna är ett hot met demokratin och ett hot mot det öppna och demokratiska samhället. De är ett hot mot demokratiska val, ett hot mot utökad demokrati, ett hot mot yttrandefrihet och mot folkliga rörelser.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Högerextremister, Nazister, Fascister, Maoister, Stalinister, Fundamentalister, Religiösa fundamentalister, Libertarianer, Reilgion, Islam, Judendom, Kristendom, Buddhism, Hinduism, Nazism, Fascism, Rasism, Högerextremism, Nyliberalism, Maoism, Stalinism, Kommunism, Samhälle, Politik
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Jag delar i huvudsak dina observationer men förstår inte riktigt vitsen med att stämpla allt ”misshagligt” som högerextremism. Man kan anklaga Stalin, Mao och Pol Pot m.fl. och dess anhängare för mycket men definierar man dem under etiketten höger tappas för mig den ideologiska utgångspunkten. Bakom det du beskriver skymtar för mig tre dimensioner.
En dimension är den klassiska ideologiska vänster-högerskalan (med begreppsursprung i den franska revolutionen), socialister – liberaler – konservativa – reaktionärer. Den vänstra ytterligheten visionen om det klasslösa samhället (full jämlikhet) och den högra ytterligheten strävan att återställa hierarkiska samhällsstrukturer (ingen jämlikhet).
En annan dimension handlar om förmågan att se och beskriva verkligheten som den är och att kunna agera utifrån detta. Den ena ytterligheten är total och okritisk tilltro till dogmer utan evidens och med fullständig oförmåga att revidera utifrån fakta. Den andra ytterligheten handlar om att helt öppet och utan förutfattade meningar dra slutsatser om verkligheten och handla efter dem. Den totala tilltron till dogmer leder ofta in i föreställningen om att sitta inne med den absoluta och enda sanningen. Att veta den absoluta sanningen har av makthavare i alla tider tagits som intäkt för att okänsligt och brutalt slå ned på de som inte insett ”sanningen”.
En tredje dimension handlar om personlig vinning och personligt maktbegär. Den ena ytterligheten utgörs av korrupta despoter medan den andra ytterligheten utgörs av helt oegennyttiga människor. För den korrupte despoten nyttjas de två andra dimensionerna främst som ”täckmantlar”.
För mig är dessa dimensioner ortogonala vilket innebär att någon, placerad varsomhelst på den ideologiska axeln, kan hamna varsomhelst på de andra axlarna, axlar där höger-vänster etiketterande utifrån min syn saknar relevans.
Ta en person som Lenin som exempel. Han representerar ytterligheter i alla dimensionerna, övertygad om det klasslösa samhällets möjlighet, ultrateoretiker med oförmåga att hantera teori-verklighets komplexet (särskilt i det korta perspektivet) men som person, till skillnad från t.ex. Stalin och Mao, asketisk.
Ett annat exempel utgörs av Hitler, som även han – förstås – representerar ytterligheter. På den ideologiska axeln placerad vid den motsatta ändpunkten jämfört med Lenin men när det gäller förmågan att hantera teori-verklighets komplexet hade de två samma grundproblem. På det personliga planet var Hitler, i stor kontrast till potentater som Göring, mer riktad åt det asketiska hållet.
Ser vi på makthavare som Assad och Putin är ideologi och teori mindre viktigt, det viktiga är den personliga eller den egna intresseaffärens vinning och makt. Liknande ”fenomen” uppkom under avkolonialiseringen, kanske speciellt i Afrika, där makthavare inte sällan försåg sig med socialistiska etiketter, bakom vilka ofta fanns ren och skär korruption styrd av den personliga vinningen. En annan aspekt av detta är missbrukandet av religionen. Historien innehåller otaliga exempel, från forntid till nutid, där religionen använts som bevekelsegrund för att motivera makthavares och de besuttnas privilegier trots att grundtanken i religionen inte sällan är den motsatta.
Tack för kompletteringar och utveckling av tankar.
Min motivation till att se dem som högerextremister är ganska enkel
Jag är så jävla trött på dem (de gamla maoisterna etc) och deras åsikter företer ingen likhet med vänsteråsikter nån stans. Allt hos dem är likt de traditionella högerextremisterna. De sprider till och med samma falska nyheter och konspirationsteorier och använder samma nyhetskällor.
RT och Globalresearch är inte nyhetskällor, de är modern agitprop ur ryskt nationalistiskt underläge i en global värld. Syrien är mångkulturell praktik att ta varning av. Maoister har alltid hållit sig i en opålitlig ledstång, som lett dem till återvändsgränder, de är så vana att hamna på historiens sophög att de trivs där. Det är lite synd om dem, de har blivit väldigt mycket färre helt naturligt.
Höger är maktinnehavarens position, oberoende av färg på flagga. Bolsjevikerna hamnade i högerposition senast vid Kronstadtupproret. Vem som helst kan hamna där, beroende på position i förhållande till andra. Argumentationen går alltid ut på rätten att bestämma över andra, men i varierande grad. Den som tar på sig rätten att bestämma över prisbildning går mycket långt.
”Jag är så jävla trött på dem (de gamla maoisterna etc) och deras åsikter företer ingen likhet med vänsteråsikter nån stans.”
Du är inte ensam om denna trötthet. Förvisso är de förmodligen inte så många och deras led lär väl glesna i takt med naturlig avgång men att de är högljudda på nätet går inte att komma ifrån. Självfallet skadar de vänstern genom att vara tacksam ”kanonmat” för den bestående ordningens krafter (för dessa krafter är ”maoisterna” otvivelaktigt vänster). Sedan kan man diskutera förankringen i vänsterns tankar och idétradition. Det jag ändå ser är ett elitiskt synsätt, som finns i marxist-leninismen där den självutsedda eliten alltid vet den absoluta och enda sanningen. Denna insikt befrämjar både verklighetsförnekelse och verklighetsförfalskning, ett beteende som också kännetecknade de realsocialistiska samhällsbyggena.