Gravöl och dödfött – eller socialistiskt massparti?

Håkan Blomqvist från Socialistisk Politiks ledning svarar på frågorna om SP:s nya inriktning.

Socialistiska Partiets beslut att ombilda sig till den icke partisyftande organisationen Socialistisk Politik, med maningen till anslutning i framför allt Vänsterpartiet, har skapat viss uppståndelse i vänstersammanhang.

Medan många vänsterpartister varmt välkomnar tillskottet – inklusive ordförande Jonas Sjöstedt och andra ledande – väcks frågor, tvivel och motstånd från andra håll, inte minst på sociala media.

Här finns röster som i klassisk stalinistisk sektvänsterstil hetsar mot ”trotskister”, ”imperialistagenter” och vänsterpartiets ”slut”. Dem kan vi lämna därhän. Lika ovidkommande är ett antal röster som med orden ”gravöl” karaktäriserar SP:s stora femtioårsjubileum med flera hundra deltagare som sprängfyllde ABF-huset i Stockholm – en av de största samlingarna kring revolutionär marxism och Fjärde Internationalen i Sverige på decennier. Att SP:s ombildning skulle vara ”döfött” och en ”maskering” av upplösning, utgör här en slags fåfäng förhoppning.

Samtidigt som SP:are nu organiserar sig och välkomnas till Vänsterpartiet ansluter sig vänsterpartister till Socialistisk Politik, även ledande kamrater, när nu detta blivit möjligt. Det kan ge upphov till en viktig process med utveckling av socialistisk strategi och partibygge. Men här finns förstås också mängder av berättigade frågor, i synnerhet från kamrater som inte varit indragna i Socialistiska Partiets omfattande diskussioner om denna förändring.

Varför nu?, är en fråga som ställts.

Framförallt beroende på den högerextrema och nationalistiska globala offensiven efter nyliberalismens härjningar, de socialistiska lösningarnas svaghet och miljoner ungas engagemang för radikal klimatomställning.

Tusentals yngre från en ny radikal generation har också sökt sig till Vänsterpartiet och mer etablerade vänsterpartier på andra håll i världen. Men här saknas ofta politisk erfarenhet och kunskap om socialistiska strategier, arbetssätt och målsättningar. Förhoppningen är att vi ska kunna bidra till en växande socialistisk aktivism och kunskapsutveckling i och kring Vänsterpartiet. En ny socialistisk generation i masskala behövs för att möta vår tids akuta utmaningar. Vi tror att vi på detta sätt kan bidra till det och även själva utvecklas.

Varför inte socialdemokratin?

Det finns anhängare till Socialistisk Politik som är medlemmar i socialdemokraterna och gör sitt bästa för radikal arbetarpolitik, fackligt eller på annat sätt. Men det socialdemokratiska partiet är sedan lång tid ett centraliserat statsbärande och institutionaliserat organ som med tusen trådar är förenat med det nuvarande politiska och ekonomiska systemet. Det är bra att Reformisterna och andra kämpar för att söka bryta partiets nuvarande högerkurs, men vi tror att vi kan göra mest nytta genom att stärka rörelse- och kampinriktning i och utanför Vänsterpartiet.

Är detta en slags ”trotskistisk entrism”, infiltration i ett större vänsterparti för att ta över det inifrån?

Bortsett från alla myter om ”entrism” och ”infiltration”, nej. SP definierar sig inte, sedan många decennier, som ”trotskistiskt” utan betraktar detta som en historisk benämning. Vår omorientering och anslutningarna till V sker helt offentligt och efter uppriktiga diskussioner med Vänsterpartiets ledning som välkomnar initiativet.

Men blir inte SP en fraktion i Vänsterpartiet?

Nej, vi ser oss som en självständig politisk och ideologisk strömning i hela arbetar- och vänsterrörelsen, en inspirations- och aktivistkälla för att förstärka, aktivera och kunskapsberika hela rörelsen. SP:are som är organiserade i Vänsterpartiet – eller andra delar av arbetarrörelsen och vänstern – strävar efter att bygga och utveckla dessa organisationer på samma villkor som alla andra medlemmar i dessa organisationer.

Jamen, ni kommer väl ändå att vara del av en vänsteropposition inom V?

Det beror på vad kritiken handlar om och hur SP:are i Vänsterpartiet orienterar sig. Frasradikalism, dogmatism och ultravänsterism är ingenting för oss. Vår strömning handlar först om att stärka sociala rörelser och gräsrotsaktivism, arbetarrörelsens självständiga kamp, internationalism och socialistiska lösningar utifrån demokratisk självorganisering. För det behövs ett demokratiskt socialistiskt massparti med öppen politisk diskussion, medlemsmakt och jämlika villkor. SP:are kommer att försöka påverka i sådan riktning, men också låta sig påverkas av andra kamraters erfarenheter. SP utgör ingen monolitisk formation. SP tog ställning för röd knapp mot januariavtalet, men flera höll med V-ledningen om att en svår gul knapp var att föredra för att på kort sikt hålla SD borta. Kakabaveh-frågan delade också SP:are även om den tendensfrihet vi förespråkar syftar till att politisera – och härbärgera – även denna typ av motsättningar inom ett brett parti.

Var går gränserna, vad kommer ni att acceptera?

Det återstår att se. Men detta är ingen ”fishing trip” där SP:are gör en u-sväng för att riva med sig några kritiska själar för ett nytt projekt. Vi förstår att Vänsterpartiet är ett parlamentariskt parti infogat i det politiska systemets stora kompromissmaskin, inte minst på kommunala nivåer. Vad vi hoppas är att kunna bidra till partiets rörelse- och kamppraktik i syfte att förändra själva förutsättningarna. ”Man är inte starkare vid förhandlingsbordet än vad man är på golvet”, uttryckte sig Jonas Sjöstedt en gång om det utomparlamentariska. Det är just krafterna på ”golvet” vi vill förstärka och mobilisera.

Vi respekterar självklart demokratiska beslut, även om vi inte skulle dela dem. I många frågor och perspektiv kommer meningarna att vara delade, och SP som kollektiv kommer i Internationalen och andra forum att föra fram våra uppfattningar. Om inte Vänsterpartiet vänder på klacken mot sina medlemmars vilja och arbetarklassens intressen, ser vi idag partiet som kärnan till det nödvändiga socialistiska massparti som kan förändra politikens förutsättningar i Sverige.

Kommer allt att förändras nu, Vänsterpartiet radikaliseras eller SP förpassas till historien?

Överdrivna förhoppningar om det ena eller andra lär snart komma att bedarra. På en del håll kan några SP:are bli en högst märkbar injektion, men att bygga ett aktivt socialistiskt massparti med folklig förankring och förmåga att bryta det ”död mans-grepp” som behärskar svensk politik, kommer att ta tid. De som i sin tur hoppas på SP:s utslocknande bör redan ha blivit besvikna av tillströmningen till projektet. SP har inte bara ett halvsekel på nacken av politisk erfarenhet och kunskap utan de djupaste rötter i arbetarrörelsens och socialismens revolutionära frihetstraditioner. Sådant upplöses inte när den organisatoriska formen förändras. Det kommer alla att bli varse.

Håkan Blomqvist

Tidigare publicerad i Internationalen.