Unik chans skapa världsspråk!

Engelska fungerar idag som världsspråk. Det speglar att USA är världens mäktigaste land. Men snart går Kina om USA. Ska vi då börja prata nån form av kinesiska?

Hittills har det fungerat så. Den starkaste statens språk globalt eller regionalt får rollen som internationellt mellanfolkligt hjälpspråk. Se grekiska, latin, portugisiska, spanska, franska, tyska, engelska ­ i väst och i ex-kolonierna. Arabiska, kinesiska, ryska i Asien och Mellanöstern.

Världens mest använda språk är engelska. Det mest talade språket som modersmål är mandarin (ett kinesiskt språk). Vilket språk bör vi då kommunicera internationellt med i framtiden?

Rättvist och enkelt

Sedan 1800-talet har det skapats diverse enkla konstgjorda språk. Se esperanto, interlingua, volapük. Tanken har varit att främja förståelse mellan folken, och så undvika konflikter och krig.

Man menar också att det är effektivare med ett enkelt lättlärt konstgjort språk. Och rättvisare att alla får lära sig ett språk som inte hör samman med olika mäktiga nationer.

I internationella ekonomiska och politiska förhandlingar ger det en orättvis fördel att kunna diskutera på sitt modersmål. En tänker bättre på sitt eget språk.

Ett supranationellt världsspråk kan också fungera som ett sätt att skapa en viss global sammansvetsande identitet. Ett nyskapat universellt språk är alltså en ovanligt bra idé.

Men trots allt tal idag om globalisering och internationalism så har inget av de föreslagna transnationella världsspråken fått någon framgång.

Neutralt kosmopolitiskt

Ett problem och en brist är att de tre nämnda konstspråken enbart bygger på europeiska språk. Det skulle istället behöva skapas ett nytt världsspråk som bygger på alla språk i världen. Ett verkligen neutralt kosmopolitiskt världsspråk.

Där skulle de mest geografiskt utbredda och lättuttalade språkljuden dominera i de viktigaste vardagsorden. Kineserna skulle därigenom i stort sett slippa säga ”r” (som de inte kan). Vi andra skulle vanligen slippa ”klickljudet” i Sydafrika (som vi inte kan).

Men ett världsomfattande språk borde kanske ha med alla ljud, men de svåra i mindre omfattning. Fast å andra sidan är det kanske smartare att lämna de svåraste talljuden kvar i de olika nationalspråken? Typ svenskans sj-ljud (hört en utlänning försöka säga sju?).

Försök visar att exempelvis kineserna lär sig typ esperanto flera gånger snabbare än engelska. Tanken med ett nyskapat rättvist blandat världsspråk istället för engelska eller kinesiska är alltså lysande.

Behåll nationalspråken

Vi behåller våra egna nationella språk som speglar våra olika kulturer. Sedan lär vi oss det nya enkla världsomfattande språket. Det är allt – snabbt och effektivt.

Inga andra språk behöver vi då lära oss. Ingen tysk grammatik längre. Inte nån engelska eller franska som inte uttalas som det skrivs. Ingen för oss svårlärd kinesiska med sina många och komplicerade tecken.

Vidare kan de kulturimperialistiska västerländska språken som sedan kolonialtidens västliga ockupation av Syd påtvingats Afrika och Latinamerika gradvis fasas ut. Typ franska i Västafrika och spanska i Sydamerika.

Eller så kan de gamla kolonialspråken bli tillfälliga regionspråk enligt detta mönster: 1. Nationellt språk 2. Internationellt nyspråk 3. Gammalt kolonialt regionalt språk (utdött på sikt).

Exempelvis i Peru skulle det gamla inkarikets och urfolkens quechua bli nationalspråk. I skolorna skulle man lära ut världsspråket. Och med tiden skulle kolonialspanskan och delar av den utländska kultur som följt med den försvinna.

Renässans för urfolksspråk

Eftersom jag varit volontär i Latinamerika skulle jag verkligen känna för att ”indian”-språken mapuche, guaraní, aymara, quechua, chibcha, maya och nahuatl (aztekiska) fick blomma upp igen. Samma i Afrika söder om Sahara.

Ett nytt rättvist enkelt världsspråk som enar globalt. Och en renässans för de olika nationalspråken som manifestation av den internationella mångfalden och rikedomen av olika spännande kulturer.

Tanken är god och egentligen självklar i sin effektivitet (lätt världsspråk), rättvisa (neutralt språk), ekonomi (ingen tid/pengar slösad på att lära sig flera språk), samlande vi-känsla (en viss global identitet), språkliga avkolonisering (bort med västspråk i Syd), kulturella blomstring (via egna stärkta nationalspråk).

Nu är tillfället

Ändå har världsspråk-tanken inte slagit igenom. Men nu är tillfället och chansen. Engelskan försvagas när USA försvagas. Kinesiska språk stärks när Kina stärks.

Men att världen skulle godta något av de svåra kinesiska språken som världsspråk är inte troligt. Och varför en ny orättvisa. Varför byta en språkimperialism mot en annan?

Nej, dags att satsa FN-resurser. EU-resurser och nationella resurser på att skapa ett verkligt världsspråk. Som förutom sin enkelhet också speglar och stärker alla jordens nuvarande mångkulturella rikedom av språk och nationer ­ vilka ju bildar det framtida ”jordspråkets” rötter.

Världens eliter har alltid och överallt behärskat det rådande kommunikationsspråket – i sitt eget intresse. Folket däremot har ofta hindrats i sin kamp för samhällsförbättringar av söndrande språkförbistring.

Inte sällan är dessutom olika modersmål kopplade till etnisk splittring och till vad vänstern kallar ”den nationella frågan”. Alltså problemet med hur man ska hantera de nationella vi-känslorna i relation till den globala klasskampen och ”den proletära internationalismen”.

Världsspråk

Med ett världsspråk skulle dessa etniska och nationella konflikter kunna mildras. Detta eftersom alla på jorden, även fattiga arbetare och bönder, enkelt skulle kunna samtala med varandra. Och lättare skulle kunna organisera sig fackligt och politiskt.

För att inte tala om hur enkelt det skulle bli att resa. Så lätt vi skulle kunna få kontakt med främlingar, och få lära oss om deras vardag, nöjen och problem.

Det skulle bli lättare att uppleva De Andra som medmänniskor snarare än som Vi–Dom. Ett världsspråk är därför ett verkningsfullt fredsprojekt. Som esperantister och andra alltid framhållit. En hyllning till deras pionjärarbete för världsspråktanken!

I sammanfattning är det underligt att exempelvis den politiska vänstern inte har engagerat sig mer i världsspråkfrågan. I en framtida socialistisk värld vore förstås ett världsspråk en given självklarhet. Så varför inte lägga grunden till ett jordiskt universalspråk redan nu?

Hans Norebrink

# Förhoppningsfullt skulle även nuvarande anhängare till de olika Europadominerade världsspråken bli entusiastiska förespråkare för ett än mer globalt världsspråk.

# Det finns mindre konstgjorda språk som baseras på de större språken i världen. Någon av dem skulle kunna användas. Men jag anser att ett världsspråk bör ha rötter i alla talade språk på jorden. Skulle jag ha missat existensen av ett sådant konstspråk, desto bättre – då kan det förstås användas.

Läs mer om språk