Som vanligt dominerar medelklassen bland radions sommarpratare eller sommarvärdar som Sverige Radio kallar dem. Naturligtvis finns det ett gäng idrottare. Det är välkänt att de är fullständigt ointressanta som sommarpratare. Deras bidrag brukar vara platta och innehållslösa samt sakna allmänintresse. På samma sätt är det för det mesta med företagare, direktörer och såna personer som kallas entreprenörer även om nån enstaka kan sticka ut nån gång.
Det är också extremt ointressant med en man som äger ett företag som tillverkar lyxbilar som Christian von Koenigsegg. Otidsenligt och i dessa klimatkatastroftider mycket märkligt. Det hade varit intressantare med någon som arbetar med vindkraft eller solenergi.
Men naturligtvis kan det även finnas intressanta sommarpratare från överklassen och medelklassen. Några av de intressant sommarpratarna i år kan vara Diamant Salihu som skrivit en intressant bok om gängens vapenbrottslighet och våld, Amat Levin som skrivit en intressant bok om svartas historia, Sverker Sörling som är professor i miljöhistoria, författaren Mian Lodalen, den frälste rapparen och tidigare kriminelle Sebastian Stakset (Sebbe Stax), miljö och matforskaren Elin Röös samt Robert Aschberg.
Ett par arbetarklasspersoner finns också med (förutom de idrottsstjärnor, artister, författare och veckotidningskribenter som numera kallas influerare som eventuellt också är från arbetarklassen). Med tanke på att arbetarklassen utgör 50% av Sveriges befolkning är det förstås en kraftig underrepresentation. Men det finns i alla fall en person som presenteras som gruvarbetare och en personlig assistent.
Jag kan dock lätt tänka mig många fler som skulle vara roliga att lyssna på. Exempelvis bilarbetaren Lars Henriksson som också skriver krönikor i GP, hamnarbetaren Erik Helgesson, Jenny Wrangborg (kallskänka, skribent och författare) och den tidigare bageriarbetaren Frances Tuuloskorpi för att bara nämna några få.
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.