Fotbollshistorien är fylld av målspottare, varav även den som inte är ett dyft intresserad känner till Pelé och Maradona. På våra breddgrader är det Gunnar Nordahl, som varit den största målfabrikatören – ursäkta Zlatan! På 33 landskamper under senare delen av 1940-talet nätade Nordahl hela 43 gånger. Flyttlasset gick 1949 ner till Italien där han under fem fem säsonger i Serie-A tronade överst i skytteligan. Målkungar som Sandor Kocsis, Puskás parhäst i världens bästa landslag – Ungern – under första delen av 1950-talet, argentinaren Alfredo Di Stefano (ungefär 1955-65) eller danske Harald Nielsen (1960-talet) är också för de mer initierade välkända namn. Men vem minns idag Josef ”Pepi” Bican?
Bican föddes 1913 i regionen Böhmen-Mähren, vilket då tillhörde Österrike-Ungern. Hans far avled endast 30 år gammal, efter att ha ådragit sig en njurskada under en fotbollsmatch, och familjen överlevde under knappa omständigheter. För den fotbollstokige lille Josef fanns det minst av allt några pengar till riktiga skor, utan han tvingades alltid att spela barfota. Enligt Bican själv var det dock hemligheten bakom att han kunde tillägna sig en så suverän bollkontroll och teknik.
Rapid Wien
När Bican var 18-år fick storklubben Rapid Wien upp ögonen för denne exceptionella talang. Snart blev han Österrikes mest uppmärksammade spelare och en formidabel avslutare. Under fyra säsonger gjorde Bican 49 mål på 53 matcher. Det enda VM som han kom att delta i var 1934 i Italien, i det slagkraftiga österrikiska ”Wünderteam”. Med segermålet mot Frankrike grejade Bican en semifinalplats där det dock blev förlust mot värdnationen och den slutliga mästaren Italien, varefter även matchen om tredjepris mot Tyskland förlorades.
Slavia Prag
Bican kom 1937 att byta klubb till tjeckiska Slavia Prag. Nu infann sig hans verkliga storhetstid när han under åtta säsonger var mannen bakom makalösa 385 mål på 204 matcher, ett snitt på 1,89! Ingen spelare i världen – varken förr eller senare – kan visa upp ett lika imponerande målfacit. Vi ska då ha i minne att Tjeckoslovakien på den tiden var en stornation med VM-finalen 1934 som främsta merit. Det var inte i någon dussinliga som Bican huserade i. Efter en sejour i några mindre klubbar avrundade han så sin karriär i Slavia Prag där han sin sista säsong, som 42-åring, nätade 22 gånger på 32 matcher.
Totalt under sin karriär stod Bican för 1813 mål på 1089 matcher, ett snitt på 1,66, och vi ska då komma ihåg att en spelare som Pelé först i slutet av sin karriär passerade 1000-strecket. Kännetecken för hans ackuratess var, förutom den utsökta tekniken, att han kunde skjuta med bägge fötterna, en kirurgisk precision inom motståndarens straffområde samt en hypersnabbhet med 10,8 på 100 meter som personligt rekord.
Mot diktaturregimer
Efter Andra världskriget var det många utländska storklubbar som uppvaktade Bican med anbud, inte minst italienska Juventus lade ner mycket energi. Bican tackade dock nej, med motiveringen att han var rädd för att det starka kommunistpartiet skulle ta makten i Italien. Han blev kvar i Tjeckoslovakien och likt ett ödets ironi var det istället här som kommunistpartiet tillskansade sig makten genom en kupp 1948.
Precis som att Bican under sin tid som firad österrikisk stjärna vägrade att ansluta sig till det efter 1934 fascistanstrukna partiet vid makten, vägrade han nu att ansluta sig till kommunistpartiet. Bican nekade strongt till att bli en kugge i den diktatoriska maktens propagandamaskineri Priset han fick betala var emellertid högt. Från att tidigare kunnat frottera sig med samhällets andra idrotts- och kulturcelebriteter utsattes han för en social isolering.
Efter karriären var det dessutom stört omöjligt för honom att få något jobb, varför han sjönk ner i fattigdom. Under Pragvåren 1968 lättade dock molnen vid horisonten när han fick tillstånd att emigrera. Bican kom nu att försörja sig som tränare i flera belgiska klubbar. Vid 88-års ålder, 2001, upphörde hans hjärta att slå.
Anders Karlsson