Många av oss känner en viss glädje när en nederlagstippad David besegrar en som det verkar övermäktig Goliat, även om det egna laget tvingas bita i gräset. När jag tänker tillbaka på herrarnas fotbolls-VM erinrar jag mig främst tre drabbningar med den oväntade utgången: 1966 Nordkorea-Italien 1-0, 1982 Algeriet-Västtyskland 2-1 samt 1990 Costa Rica-Sverige 2-1
Annars var det ett ganska så upphaussat Sverige som 1990 styrde färden mot VM i Italien. Genrepets storseger mot Finland hade kännetecknats av mycket grannlåt – med Anders Limpars konstmål som själva kronan på verket – och spelartruppen gav ett habilt intryck. Öppningsmatchen, uddamålsförlust mot Brasilien, var inte så mycket att säga om.
Men när utfallet blev likadant mot betydligt mänskligare Skottland var det en svår missräkning. Laget hade nu kniven på strupen inför sista matchen mot Costa Rica, vid denna tid närmast sedd som en blåbärsnation. Men vilken förödmjukelse när Costa Ricas Medford i minut 87 retfullt enkelt kunde rulla in segermålet förbi en hjälplöst utrusande Thomas Ravelli. Efter 2-3 mot Japan i OS 1936 är nog detta nederlag den värsta smälek som vårt landslag någonsin fått utstå.
I damernas-VM har det sedan premiärturneringen 1991 varit mer tunnsått med sensationer. I det pågående gruppspelet i Australien/Nya Zeeland fick vi dock bevittna hur 25:e rankade Colombia lyckades bringa 2:a rankade Tyskland på fall, i en match där lagets mittfältsankare, Manuela Vanegas, på stopptid precisionsnickade in segermålet (2-1). Matchen i stort bjöd på ett härligt tempo, intensitet och kamp. Colombias första mål var också en riktig delikatess när det 18-åriga underbarnet Linda Caicedo, som för tre år sedan besegrade cancern, med fullfjädrad teknik skruvade in bollen utom räckhåll för Tysklands målvakt.
Sveriges VM
Vad ska vi säga om den svenska inledningen? Öppningsmatchen mot Sydafrika kännetecknades av premiärnerver och ett krampaktigt spel där dock Amanda Ilestedts segermål i slutminuterna utgjorde något av en förlösning. Scenförändringen vid mötet mot Italien var remarkabel när laget i det närmaste kunde defilera fram till en imponerande 5-0 seger. Sverige är också redan nu vidare från gruppspelet och i åttondelsfinalen väntar antingen Nederländerna eller USA. Vad kan vi då efter denna start tro om de svenska chanserna?
Det VM som nu äger rum är nog det mest ovissa hittills där i runda tal ett tiotal nationer har en reell chans att i slutändan få höja segerpokalen. Självklart utgör också Sverige ett av dessa lag. Ett frågetecken är dock fortfarande hur fyrbackslinjen kan komma att hantera situationer där den hamnar under stark press? Men Häckens Elin Rubensson har, som mittfältets sammanhållande spindel, med glans lyckats ikläda sig Caroline Segers fallna mantel. Hon är hittills det stora svenska utropstecknet.
VM på Nya Zeeland
Vad är annars intrycket av detta VM när nu gruppspelet går mot sitt slut? Vi har hittills fått se två riktiga tungviktsmöten. I den ena delade USA och Nederländerna systerligt på poängen efter en jämn drabbning. Den andra kom däremot att utvecklas till rena eriksgatan för ett Japan i praktslag när Spanien besegrades med 4-0. Japan blev världsmästare 2011, förlorade OS-finalen 2012 samt VM-finalen 2015.
Dessa framgångar följdes av en markant nedgångsperiod, men årets upplaga är ett spännande lag med en medelålder under 25 år och med en uppsjö av individuellt skickliga talanger. Generellt sett kan vi dessutom glädjas åt en VM-inramning med begeistrade publikuppbåd samt såväl en hel del spänning som skönspel.
I övrigt kan noteras att det svarta Afrika fick ett lag vidare från gruppspelet. Det var Nigeria som i en svår grupp spelade oavgjort mot 2021-års OS-segrare Kanada och – tillsammans med Australien – är kvar i turneringen. Nigeria har på såväl herr- som damsidan under senare decennier lyckats att utveckla en imponerande fotbollskultur. De riktiga stora framgångarna har dock i VM-sammanhang uteblivit. Frågan är om landet nu står på tröskeln till det stora genombrottet?
Anders Karlsson
