Vänsterpartist överfallen av högerextremist. Vänsterpartisten Kristofer Lundberg som är ordförande för Vänsterpartiet i Angered har idag överfallits av en högerextremist. En känd person som anser sig själv vara journalist. Joakim Lamotte. Han gav sig på Kristofer Lundberg i samband med en Palestinademonstration och riktade flera slag mot honom. Lamotte greps av personer på platsen genom ett så kallat envarsgripande. Polisen tog sen över och förde bort Lamotte.
Det råder ingen tvekan om att Adam Cwejman på GP bär ett stort ansvar för det inträffade. Han har förtalat och hetsat mot Lundberg på ledarplats i tidningen. För Cwejman artikel har smittat av sig på extremhögersajter och hatsajter som spridit det hela vidare. Hetsen mot Lundberg har på så sätt multiplicerats. Uppenbarligen har Lamotte tolkat det som att det är fritt fram att överfalla Lundberg.
Vänsterpartisten Lundberg överfallen. Joakim Lamotte omhändertagen.
Lamotte anger förstås att han själv blivit misshandlad och det är också vad Cwejmans tidning rapporterar. Men det är vad jag förstår lika lögnaktigt som medias rapportering om terroristen i Borås som medvetet körde in i en demonstration för att skada personer.
En av demokratins mest fundamentala delar är pressfriheten. Oavsett om en tidning är röd, blå, grön eller vilken partifärg det gäller måste en ledarskribent ha full frihet att uttrycka sina åsikter så länge det inte handlar om förtal i juridisk mening (och här ligger ribban högt, och måste ligga högt, för att inte komma i konflikt med grundlagens fri- och rättigheter). Pressfriheten kräver att vi har det högt i tak, skyhögt i tak, och det oavsett vilka åsikter som framförs. Utifrån detta är din anklagelse mot Cwejman lika märklig som betänklig.
Och jag tror inte ett ögonblick på att provokatören Lamott går i Cwejmans ledband. Lamotte är fullt kapabel att agera på egen hand vilket han gjort mångfaldiga gånger förut. Med en ”enkel googling” kan detta ledas i bevis genom att studera nämnde provokatörs alster i form av videoklipp. Lamotte behöver ingen som ”puttar på” det klarar han alldeles utmärkt alldeles själv.
Pressfriheten måste lämnas ograverad och som demokrater måste vi acceptera att tidningar, och dess ledarskribenter, pläderar för åsikter som inte överensstämmer med våra egna. Alternativet är ett samhälle vi inte vill ha …
Ingen har påstått att Lamotte gått i någons ledband. Lamottes förehavanden har heller inget med pressfrihet att göra. Det har inte heller Cwejmans smutskastning av Lundberg. Oavsett om det juridiskt är förtal eller inte. Så jag förstår ärligt sagt inte vad du svamlar om. Om jag hade varit där hade jag kört bort Lamotte. Förhoppningsvis utan våld, Men jag hade förmodligen inte överlämnat honom till polisen.
Mycket intressant!
Ditt svar ser jag som motstridigt. I artikeln skriver du: ”Det råder ingen tvekan om att Adam Cwejman på GP bär ett stort ansvar för det inträffade.”. I svaret ovan framhåller du. ”Ingen har påstått att Lamotte gått i någons ledband. Om Cwejman har ett ”stort ansvar” så måste han väl rimligen ha påverkat Lamotte? Hur kan han annars anses ha ansvar för Lamottes handlingar? Jag förstår inte.
För tydlighetens skull vill jag med skärpa framhålla att jag inte i min kommentar diskuterat Lamotte och hans förehavanden. Här vill jag därför, för undvikande av missförstånd, framhålla att jag ser Lamotte som en provokatör av det aggressivare slaget. För mig är det uppenbart att han vill skapa situationer som denna. Han vill gärna bli bortkörd och då helst med inslag av våld. Det har hänt förr och det kommer att hända igen. Hans metod är att bygga opinion på detta sätt. Den poäng han vill skapa i just detta fall torde vara ”se så elaka kommunisterna är” och det finns de som får energi av ett sådant budskap, var så säker.
Med detta sagt vill jag återvända till grundfrågan i min kommentar – pressfriheten. Här menar jag att det är en ledarredaktions obestridliga rättighet uttrycka sin åsikt så länge det inte handlar om uppenbart förtal. Vad som är smutskastning eller inte beror i grunden på läsarens åsikt och övertygelse varför objektiva överväganden är knepiga i fall som dessa (…vilket är ett skäl till att lagstiftningen av förtal ser ut som den gör).
De allra flesta som publikt deltar i debatt och opinionsbildning, i frågor där åsikter går långt isär och därmed väcker starka känslor, har troligen någon gång sett sig smutskastade och misstänkliggjorda. Jag säger inte att detta är eftersträvansvärt men samtidigt menar jag att detta är något som inom rimlighetens gränser nog måste accepteras. Alternativet, och det är där jag tycker du tar allt för lätt på frågan, är att vi skulle kunna få en allt för hög grad av självcensur genom rädslan att stöta sig med någon. I detta finns en fara för pressfrihet och demokrati. Ett demokratiskt samhälle utan uppkäftighet tror jag inte på.
Du tjafsar om ord. Det är klart Cwejmans artikel påverkat Lamotte. Hans hatartikel har jag betydelse. Men det är ju inte samma sak som att Lamotte gått i Cwejman ledband. Det tror jag nog du förstår.
Det är klart att GP får skriva vad de vill inom lagens gränser. Men det kanske en inte alltid skall med tanke på vad konsekvenserna kan bli. Att påpeka detta och anse att någons skriverier medför våld är inet att angripa pressfriheten. Även det tor jag du fattar.
Men om du anser att Cwejmans artikel påverkar och att ”ord betyder något”, hur rimmar det då med att du i rubriken på detta inlägg hävdar att Lamotte är högerextremist, vad kan det bli för potentiella följder av ett sådant påstående och ansvarar du för det? Att Lamotte är en effektsökande pajas kan vi absolut vara överens om men högerextremist?
Jag har inga problem med det. Jag anser att han är en högerextremist och pajas. Jag anser också att en del av ministrarna i regeringen är högerextremister som exempelvis Strömmer, Stenergard, Billström och Kristersson. Kristersson och Billström är som jag ser det också pajasar. Som jag ser det är det inte konstigt att se dem och Lamotte som båda delarna.
Jag delar inte alls din åsikt att Lamotte nödvändigtvis påverkats av Cwejman. Det du inte fullt ut betänker är att Lamotte, vilket jag påpekat ovan, under en lång tid ägnat sig åt provokationer av det nu aktuella slaget (en enkel ”research” på nätet ger en lång rad ”fakta i målet”). Det är för mig helt uppenbart att Lamotte (och de personer som figurerar i hans bakgrund) är mycket drivna och målmedvetna. ”Provokationsobjekten” är inget som plötsligt och stokastiskt, än här och än där, väljs, valen följer en strategi som knappast utgår från en ledare i GP den 21 augusti. Tror vi att det skulle vara så har Lamotte kraftigt underskattats.
Vidare, utan att i sak ta ställning för Cwejmans framförda åsikt (https://www.gp.se/ledare/vansterpartiet-klarar-inte-att-halla-rent-mot-extremister.78bfef65-fa5e-49c5-8d45-f837f4167b7f) har jag mycket svårt att se varför den skulle ”självcensureras”. Cwejmans tes är att det i Vänsterpartiet finns odemokratiska krafter med böjelse för terrorism som politiskt vapen och att partiledningen inte agerar. Det finns inga uppmaningar till våld. Från perspektivet åsiktsfrihet och pressfrihet har jag svårt att se att den inte håller sig inom ramarna för en demokratisk debatt. Vari består dina betänkligheter?
Demokratins kärna är att var och en har rätt att tänka fritt och och fritt uttrycka vår åsikt, det gäller Kristofer Lundberg såväl som Adam Cwejman. ”Tummar” vi på detta är vi illa ute.
När åsikter skiljer diametralt kan tonläge med naturlighet bli hätskt, nyanser bytas ut mot det svart-vita och enskilda personer misstänkliggöras. I en demokrati måste vi tillåta detta (så länge förtal och hets mot folkgrupp undvikes). Att spetsa till ytterligheter är i en debatt inte enbart av ondo då det är ett sätt att utforska var de riktiga gränserna finns. Gränserna bakom politikers förkärlek för floskler och plattityder.
Det är klart att Även Lamotte påverkas av sådant som Cwejmans artikel. Utan Cwejmans och flera andras hatartiklar hade han förmodligen inte valt Lundberg som måltavla. Oavsett hur obehaglig Lamotte är redan från början. Lundberg är inte en jättekändis direkt. Att vara ordförande i en lokal V-förening är inget stort. Det är jag också. I en större förening än den där Lundberg är ordförande.
Cwejmans ledare är ju lögner rakt upp och ner. Det finns inga sådan personer i V. Och Lundberg är definitivt inte en sådan person. Jag tycker inte det är okej att sprida lögner och falska nyheter som Cwejamn gör i ledaren. Sådant har inget med pressfrihet eller yttrandefrihet att göra. Ingenting kan göra sådana lögner acceptabla. Jag känner Cwejman som har varit en nära vän med min son och jag känner poliserna som ingrep, Lundberg känner jag förstås liksom flera andra som arbetade i demon. Dessutom har jag god kännedom om alla ledande vänsterpartister i Göteborg.
Jag förstår din argumentation i sak men menar ändå att en demokrati måste vara robust nog att hantera detta slag av texter. Hur en text uppfattas är, som sagt, ytterst upp till läsaren. Självfallet är du i din fulla rätt att uppfatta texten som lögn och fake news, Cwejman lär inte dela den åsikten och det är här vi har ”pudelns kärna”. Både du och Cwejman är i er fulla rätt att formulera och uttrycka åsikter och så måste det vara i en demokrati.
Vi har inte och skall inte ha någon sorts institution av ”överdomare” som avgör om en åsikt är ”rätt” eller ”fel”. Enda hållbara sättet att möta en åsikt man inte delar är genom att framföra övertygande sakargument och att med dessa övertyga andra. Att på olika sätt kräva tystnad leder enbart in i ett samhällen vi som demokratiska människor inte vill ha.