Jämlika samhällen för att stoppa klimatförstöringen

Jämlika samhällen för att stoppa klimatförstöringen. Ett svar från Oxfam på den kritik av en av deras rapporter som Gunnard Rundgren skrivit på Trädgården Jorden. Då jag återpublicerade hans inlägg även på min blogg publicerar jag även Oxfams svar. Gunnar Rundgren har i sin tur svarat kort på Oxfams svar.

Jämlika samhällen är grundläggande för att stoppa klimatförstöringen

Det är mycket vi håller med varandra om, och vi välkomnar en intressant reflektion kring vad resultaten av vår forskning innebär.

Den främsta kritiken som framförs är att ”utsläppen kommer inte att minska för att man fördelar om pengar från de superrika eller de rika till fattigare svenskar eller till mycket fattigare människor i andra länder.”

Det främsta skället till att förespråkar en ny förmögenhetsskatt är att det ökar den ekonomiska jämlikheten i samhället och kan generera resurser som behövs för omställningen. Det är ingen hemlighet att klimatomställning och anpassning kostar pengar och att den ekonomiska politiken är avgörande.

Jämlika samhällen är grundläggande för att stoppa klimatförstöringen – inte att det räcker, det lägger i stället grunden för att regeringar ska lyckas med de dramatiska förändringar som krävs för att ställa om våra ekonomier bort från fossila bränslen och överkonsumtion.

Här är fyra argument:

1. Att beskatta de rikaste skulle öka skatteintäkter. Dessa behövs för att finansiera de massiva investeringarna som behövs för att ställa om, samt betala för att kompensera fattigare länder för orsakade skador.
2. Hög ojämlikhet urholkar den sociala och politiska tilliten, ökar tron på konspirationsteorier och underblåser polarisering, vilket innebär att den gör det svårare att införa den sociala och ekonomiska politik som vi behöver för att möta krisen. Mer jämlikhet ökar förtroende och politiskt samförstånd som behövs för att lyckas lösa klimatkrisen.
3. Människor i mer ojämlika länder spenderar mer på statusvaror, som märkeskläder eller dyra bilar. När ojämlikheten är större spelar status och ekonomisk klass större roll, vilket driver på överkonsumtionen.[i] Ökad jämlikhet innebär därmed mindre överkonsumtion genom minskat socialt tryck för lyxkonsumtion.
4. Det blir mer motiverande för alla att ställa om individuellt när man ser att alla få bidra på ett sätt som matchar deras ansvar. Att de rikaste släpper ut så excessivt mycket blir ett argument för alla andra att peka mot dem som släpper ut mer och inte själv ställa om.

Vi menar alltså inte att en omfördelning av resurser matematiskt leder till minskade utsläpp, utan att ökad jämlikhet är en viktig komponent för att lyckas med omställningen.

Läs gärna Kommentaren ”Why the world cannot afford the rich” som Wilkinson & Pickett publicerade i tidskriften Nature tidigare i år.[ii]

Mer generellt är poängen med denna data att visa på att det finns stora skillnader mellan olika grupper i samhället, och det måste politiken ta i beaktande för att göra omställningen acceptabel och rättvis.

Att siffrorna visar på att utsläppen per krona är lägre hos de rikaste påverkar inte dessa slutsatser.

Metoden

Men vi vill ändå göra en kommentar kring metoden. Stockholm Environment Instituts data ger medelvärden för olika inkomstgrupper i alla länder. Antaganden som görs i deras modell baseras på mycket forskning som är beskriven mer utförligt i rapporten Carbon Inequality Era (2020).[iii] För att veta mer exakt hur det ser ut måste man skicka ut enkäter där folk berättar hur de konsumerar. Tyvärr går det inte att göra sådana enkäter på det allra rikaste då det är svårt att få svar och man har en tendens att underrapportera. Det är alltså svårt att veta exakt hur stora deras förmögenheter är och mer om deras livsstil.

På samma sätt är det svårt att veta exakt hur utsläppen ser ut på toppen. Åt ena sidan kan man argumentera för att den marginella benägenheten att släppa ut minskar när inkomsterna ökar – dvs. mycket rika människor spenderar sina pengar på mindre utsläppande saker, som att gå på operan i stället för att köpa en första bil. Men samtidigt vet vi att det som främst skiljer utsläppsfotavtrycken mellan rika och medelinkomsttagare i rika länder är flygresor,[iv] och rika människor flyger i genomsnitt mycket mer än andra.

Stockholm Environment Institute bedömde att ett rimligt, konservativt, utsläppstak kan ligga på 300 ton CO2 per person per år, och det som används i modellen. De valde ett konservativt utsläppstak med tanke på de begränsade uppgifterna vid tidpunkten för studien. Sen dess har man visat att utsläppen på toppen av inkomstfördelningen kan vara mycket högre än så. T.ex. har Oxfam beräkningar visat att utsläppen från privatjets över ett år kan vara 10 gånger högre än detta utsläppstak. Därmed vet vi att siffrorna som presenteras för de rikaste 1% ligger lågt. Vi nästa uppdatering av utsläppsojämlikhetsdatan kommer SEI att utvärdera olika tak och resultatens känslighet för de olika tak.

Fördelningen av utsläpp

Du reflekterar kring hur man ska fördela konsumtionsutsläpp, eftersom allt hänger ihop. Det håller vi helt med om. Därför tycker vi att olika metoder hjälper oss förstå olika aspekter av ansvar i omställningen. Det är omöjligt att hitta en perfekt fördelning av ansvaret. Om man tar fossila bränslen som exempel så skapar konsumenterna förfrågan, men det är för att makthavare har skapat ett samhälle beroende av bil och att producenterna lobbar, skapar mer förfrågan, och har till och med skapat desinformation.[v] Alla har ett ansvar, och det visar vi genom olika beräkningar. Varje sätt att räkna inkluderar ingen dubbelräkning. Se gärna box 1.3. i vår rapport Climate Equality: A planet for the 99% (2023)[vi] som reflekterar kring hur olika metoder kompletterar varandra.

Vi argumentera t.ex. att rikas investeringar i företag innebär ett visst ansvar. Om en miljardär är huvudägare i ett företag har den personen betydande inflytande över företagets beslut och kontrollerar och formar så i vilken utsträckning företaget släpper ut koldioxid – nu och potentiellt i decennier framöver.

Individuella utsläpp

Att vi tittar på individuella koldioxidavtryck innebär inte att vi menar att individerna har fullständig kontroll över sina utsläpp. Det finns många hinder för att förändra koldioxidintensiva beteenden som absolut kräver politiska åtgärder. Individuella koldioxidavtryck skapar en bättre förståelse för vilka individuella val av konsumtion är mest klimatskadliga (detta kan hjälpa människor att prioritera beteendeförändringar) och över vilka utsläpp individer inte har (fullständig) kontroll. Generellt har rikare människor färre hinder. Detta kan informera politiska åtgärder som krävs vilket i sin tur kan öka människors stöd för en mer ambitiös klimatpolitik.

Till viss del är individualiseringen av klimatförändringar problematiskt. Men samtidigt är människors agerande och stöd för ambitiös politik är avgörande för systemförändringar. Och även med systemförändringar behöver vi minska flygresorna, bo i mindre, energieffektiva hem, begränsa köttkonsumtionen, öka användningen av kollektivtrafik, med mera.

När det gäller beräkningarna av konsekvenserna av svenskarnas utsläpp så är konsumtions utgångspunkten konsumtionsbaserade utsläpp, beräknade av SEI. Hela datasetet finns på emissions-inequality.org.

Sen har vi arbetat med etablerade forskare från Concordia University, Universitat de Barcelona, Dartmouth College och Concordia University för att isolera och räkna på påverkan av en viss mängd utsläpp på världen. Målet med forskningen var att belysa utsläppen konkreta påverkan på människors liv, för att göra det mindre abstrakt.

Grunden i forskningen är att:

1. Idag vet vi att det finns ett samband mellan utsläpp och temperaturökning och forskning kan räkna ut hur många ton koldioxid orsakar vilken temperaturökning.
2. Det finns mer och mer evidens om vilka konsekvenser uppvärmningen har. Det finns till exempel mycket forskning som analyserar hur värme påverkar dödlighet och avkastning av olika grödor. T.ex. drog IPCC slutsatsen att den globala produktiviteten är 21 % lägre på grund av den globala uppvärmningen.
3. Forskare har modeller som uppskatta effekterna av utsläpp, t.ex. av svenskarnas konsumtionsutsläpp.

Det vi presenterar är totalen av de positiva och negativa effekterna av en viss mängd utsläpp i atmosfären.

Modeller har brister

Du har helt rätt i att alla modeller har sina brister och måste anpassas ju mer vi ler oss som hur komplexa system fungera. Just i klimatfrågan så har det visat sig att alla modeller hade under estimerat hur fort konsekvenserna av uppvärmningen skulle slå. Men att system är komplexa kan inte vara ett argument i sig att inte använda modeller. Modeller har varit grunden till vår förståelse av klimatförändringarna.

Vi är tydliga med våra antaganden och brister modellen kan ha. I detta fall är väldigt försiktiga med våra beräkningar, och väljer konservativa antagen. Dels för att vi har vi bara tittat på några år av utsläpp, och sedan har vi bara tittat på konsekvenser från temperaturökning. Extrema väderevents är därmed inte inräknade.

Vi ifrågasätter inte att vi har en överproduktion av grödor idag. Men samtidigt har hungern ökat i världen de senaste åren. Att skördar påverkas kommer ha direkta konsekvenser på människoliv. Det vi har räknat på är temperaturökningens konsekvenser på skördar. Sen har vi räknat på hur mycket kalorier det utgör, och till sist räknat på hur många som skulle kunna mättas tack vare dessa kalorier.

Vi går inte in på lösningar kring hur livsmedelsproduktionen borde hanteras. Där finns många lösningar som handlar om olika aspekter av produktionen, från hur man odlar, till hur man fördelar och använder det som produceras.

Rapportförfattare, Astrid Nilsson Lewis, sakkunning klimatojämlikhet, Oxfam Sverige, Mira Alestig, sakkunnig mänskliga rättigheter och klimatojämlikhet, Oxfam Sverige

Fotnoter

[i] Pybus, K., Power, M., Pickett, K. E. & Wilkinson, R. Soc. Sci. Humanit. Open 6, 100353 (2022). Income inequality, status consumption and status anxiety: An exploratory review of implications for sustainability and directions for future research. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S2590291122001073

[ii] Wilkinson, R. & Pickett, K. E. Nature (2024) Why the world cannot afford the rich. https://www.nature.com/articles/d41586-024-00723-3#ref-CR14

[iii] Kartha, S., Kemp-Benedict, E., Ghosh, E., Nazareth, A. and Gore, T. (2020). The Carbon Inequality Era: An assessment of the global distribution of consumption emissions among individuals from 1990 to 2015 and beyond. Joint Research Report. Stockholm Environment Institute and Oxfam International. https://www.sei.org/publications/the-carbon-inequality-era/

[iv] Ivanova. (2020). The unequal distribution of household carbon footprints in Europe and its link to sustainability. Global Sustainability. https://doi.org/10.1017/sus.2020.12

[v] Se t.ex. Franta (2021) Early oil industry disinformation on global warming. https://www.tandfonline.com/doi/full/10.1080/09644016.2020.1863703

[vi] Oxfam International. (2023). Climate Equality: A planet for the 99%. https://policy-practice.oxfam.org/resources/climate-equality-a-planet-for-the-99-621551/

Läs mer:

• Radikal omfördelning minskar inte utsläppen
• Svenskars utsläpp orsakar död och hunger