Det går bättre för somalierna i Sverige än i Kanada. GP har publicerat en stor artikel om hur rmycket bättre det går för somalierna i Kanada än i Sverige. Problemet är att det inte är sant. I verkligheten går det nämligen egentligen bättre för somalierna i Sverige. Detta trots att somalierna i Kanada främst är högutbilade arbetskraftsinvandrare medan somalierna i Sverige i huvudsak är lågutbildade flyktingar.
Sysselsättningsraden för somalier i Sverige är 47,9% medan den för somalier i Kanada är 47,6%. Detta trots att somalierna i Kanada har mycket högre utbildningsnivå. Samtidigt är den generella sysselsättningsgraden i Sverige 79,5% medan den i Kanada bara är 60,5%. Skillnaden mellan den generella syssesättningsgraden mellan befolkningen i sin helhet och somalier är alltså större i Sverige än i Kanada.
Men det betyder ju inte att det går sämre för somalier i Sverige än i Kanada. För de har lika hög sysselsättningsgrad i Sverige som i Kanada. Till och med lite högre. Den stora skillnaden är att en mycket större andel kvinnor arbetar i Sverige vilket gör att sysselsättningsgraden är exceptionellt hög i Sverige. Det är den inte för somalierna men den är lika hög som i Kanada.
Med tanke på lägre utbildningsnivå för somalier i Sverige jämfört med Kanada och att somalierna i Kanada kommit som arbetskraftsinvandare så är det i verkligheten så att somalier i Sverige i klarar sig bättre än somalier i Kanada. GP:s artikel är helt enkelt förljugen. Etezaz Yousuf har helt enkelt inte tänkt när han skrivit sin artikel. Utan han tycks helt ha utgått från nån förutfattad mening och ställt frågor som bekräftar den förutfattade meningen.
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Vad som är bättre eller sämre är alltid en relativ fråga och om detta slag av jämförelser mellan två länder, där t.ex. andelen förvärvsarbetande kvinnor skiljer markant, är särskilt relevant kan starkt ifrågasättas. Dessa slag av jämförelser tenderar väldigt ofta att sluta i jämförelsen mellan ”äpplen och päron”.
Skall en jämförelse ändå göras räcker det inte att betrakta sysselsättningsgrad. En jämförelse måste grunda sig i en tämligen omfattande analys av en mängd socioekonomiska faktorer där inkomst (den krassa förutsättningen för livets nödtorft), utbildningsnivå (förutsättningen för att undvika ”inlåsning”), bostadssituation (förutsättningen för en ”dräglig” tillvaro i vardagen) och hälsa (också det en förutsättning för en ”dräglig” tillvaro) oundvikligen måste vägas in.
För att få ett exempel och en indikation på förhållandena i vårt land kan medianinkomsten, som hör till de statistiskt mest lättåtkomliga faktorerna, studeras. Enligt SCB’s statistik för 2022 var medianinkomsten för personer födda i Afrika 63 procent av medianinkomsten för svenskfödda. Översätter vi det i krassa siffror innebär det en månadslön på 22 000 kr för den afrikafödde mot 35 000 kr för den svenskfödde. Det säger sig självt att detta borgar för en väsentlig skillnad i levnadsförutsättningar, lägg därtill att andelen förvärvsarbetande kvinnor i en ”svenskfödd” familj troligen är högre än i en ”utlandsfödd” familj.
Vi kan inte ”sticka under stol med” att somalier, ofta flyktingar, som kommit till vårt land haft det ”tufft”. Vårt samhälle har på många sätt misslyckats med att adressera denna grupp av människor vilket varit lika beklagligt som det varit onödigt om resurser satsats och då inte minst riktade insatser på utbildning.
Det kan vi inte. Men vi kan konstatera att gruppen inte lyckats bättre i andra länder. Och det var vad jag skrev. Att de ssenaste ankommande invandrargrupperna i allmänhet har det sämre än andra är heller inget nytt.
Problemet, som jag ser det och som jag försöker framhålla ovan, är att din slutsats bygger på en och endast en parameter, sysselsättningsgrad. Bedömningen av en grupps materiella status, enligt min alldeles bestämda uppfattning, kräver analys av en mängd socioekonomiska faktorer, vilket jag exemplifierar i min inledande fundering. I extremfallet skulle sysselsättningsgraden kunna vara 100 procent medan lönen skulle kunna vara på ”svältlönenivå” (d.v.s. en näst intill slavliknande situation) vilket knappast skulle rendera i att gruppen ”har det bra”.
Självklart är det, vilket du framhåller, ett välkänt faktum att senare ankomna invandrargrupper i allmänhet har det sämre. Lika självklart borde det varit att samhället gjort riktade insatser (språk, utbildning, bostäder etc. etc.). Av riktade insatser – på riktigt – har vi dock inte sett särskilt mycket oavsett vilken regering som suttit i Rosenbad.