Absurd rättsprocess i Turkiet. I onsdags hölls den första rättegången mot Joakim Medin. Rasmus Canbäck skriver om hur åtalet mot den svenska journalisten handlar om allt annat än bevisföring.
Rättssalen uppgavs av riksdagsledamoten Ulrika Westerlund (MP) vara fullsatt med ett 50-tal personer när rättegången mot Joakim Medin startade. På plats var flera svenska medier, politiker, ambassadör och branschorganisationer, men även turkiska sådana.
Förhandlingarna inleddes med ett längre anförande från Joakim Medin som hävdade sin oskuld. Bland annat var han utomlands under tiden som aktionen med Erdogandockan skedde i Stockholm och i övrigt underströk han sin journalistiska verksamhet.
Politiserad rättegång
Åklagaren presenterade därefter bilder på Erdogandockan tillsammans med regnbågsflaggor som publicerats för att illustrera hans artiklar i Dagens ETC. Frågorna som ställdes tydde på att dessa skulle utgöra det huvudsakliga bevismaterialet för att hävda att Medin förolämpat presidenten.
I grund och botten är det givetvis absurda anklagelser och frågorna till honom i rättssalen styrker det.
Medins advokater från den turkiska organisationen MLSA argumenterade: att åtala en svensk journalist i Turkiet för saker publicerade för en svensk publik faller inte under universell jurisdiktion. Dessutom har turkiska statsmedier återpublicerat samma bilder på Erdogandockan som Dagens ETC, vilket enligt försvaret bör urholka anklagelserna. Därtill är det en redaktör som beslutar om publiceringar.
När domen föll på 11 månader villkorligt fängelse speglade det också bevisföringen. Till och med domaren kunde inte gå endast på åklagarens linje om ett hårt straff. Medins advokat Veysel Ok resonerade efteråt att det villkorliga straffet var ett indirekt erkännande från domaren att åtalet var ihåligt men att den här typen av domar är politiserade i Turkiet. Han kommer dock vara fortsatt häktad i väntan på ett andra åtal om ”medlemskap i terrororganisation”.
Även om Joakim Medins pläderande för sin sak i 45 minuter, vars längd retade upp domaren vid flera tillfällen, kan det vara en del av en uttänkt plan. Igår stämde nämligen advokaterna den turkiska staten vid författningsdomstolen, som Veysel Ok förklarade bibehåller visst oberoende från staten. Flera journalister har friats tidigare. Medins långa plädering kan möjligen ha varit inför författningsdomstolen.
Handlar inte om brottslighet
Men dagens absurda bevis visar att det sannolikt ligger något annat bakom rättegången än ett ”brott”. Med tanke på att nästa åtal i grund och botten handlar om Joakim Medins journalistiska gärning lär det följa samma anda. Ett beslut från författningsdomstolen skulle kunna få stopp på denna rättscirkus.
Hela rättsprocessen handlar förmodligen om något helt annat dock. Dagens Nyheters Nathan Shachar, som under decennier bevakat Turkiet, poängterade mycket riktigt att rättegången är politiserad. Under demonstrationerna i Turkiet i slutet på mars var det tio utländska journalister som förhindrades i sitt arbete. Samtliga deporterades skyndsamt – förutom en person.
Säpo
Faktumet att Joakim Medin behandlades annorlunda än de andra vittnar om att hans betydelse är något annat. Medan Shachar finner förklaringen i det geopolitiska maktspelet menar en annan debattör, Jonas Gummesson, att svenska säkerhetspolisen rent av kan vara medskyldiga till gripandet.
Argumentet bygger på att Joakim Medins granskningar av Säpos allt intensivare kartläggning av turkiskkritiska kurder stört. Enligt resonemanget är det inte omöjligt att den turkiske motparten MIT:s påtryckningar påverkat Sveriges utrikespolitiska prioriteringar.
Det finns saker som talar emot Gummesons argument. Dels har den svenska utrikesministern inför Medins rättegång sagt att det fördjupade samarbetet med MIT varit positivt i sammanhanget. Genom dem finns det numera upparbetade kontakter att lyfta Sveriges ambitioner med. Dels finns det, enligt Medins advokater, en snarstucken skrivning i åtalet om att Sverige inte givit gehör till Turkiets krav på att arrestera dem som låg bakom upphängningen av Erdogandockan i januari 2023.
Enligt åtalet ska Turkiet, förmodligen MIT, ha begärt underlag om vilka som låg bakom aktionen men fått ett nekande svar. Sverige ska ha hänvisat till att aktionen inte utgjorde ett brott i Sverige.
Shachar gör å sin sida en god poäng i att det fördjupade samarbetet med MIT kan ha givit utökat spelutrymme att granska en person som Joakim Medin.
NATO
När vi minns tillbaka till tiden då Sverige anslöt sig till Nato var tonläget från Turkiet irriterat in i det sista. Det verkar vara ett lyft amerikanskt embargo om försäljning av stridsplan (och reservdelar) som i slutänden avgjorde saken. Det i kombination med att Sverige lovade att ta Turkiets farhågor om kurdiska dissidenters – ”terroristers” – handlingsutrymme på allvar.
Den turkiske upplevda förödmjukelsen kring aktionen om Erdogandockan fanns dock kvar som ett öppet sår. Att Joakim Medin vare sig var närvarande eller är en aktivist verkar vara av mindre betydelse för Turkiet. Inte heller bevisningen som presenterades vid rättegången verkar styrka detta.
Blev UD lurade?
Det finns tecken på att det turkiska ledarskapets fåfänga spelar viss betydelse i rättsfallet. Något som tyder på det är att svenska utrikesdepartementet verkar tagna på sängen över att det blev en rättegång.
Bara två dagar innan åtalet presenterades träffades mediebranschen i Sverige, inbjudna av Utgivarna, tillsammans med UD. Då förmedlade UD att man ville undvika ett åtal, vilket Martin Schibbye och Brit Stakston som var på mötet berättar om i Blankspotpodden. Det tyder på att UD varit förda bakom ljuset av den turkiska sidan.
Att inte läcka informationen om att åtal skulle väckas i kombination med kritik mot Sverige i åtalet kan vara en signal om att irritationen finns kvar. Men det är också en signal om att Turkiet inte vill lämna dörren öppen för ett diplomatiskt spelrum. För Turkiet är det viktigt att omvärlden ger sken av att det turkiska rättsväsendet är oberoende. Enligt den logiken vore en öppnad diplomatisk dörr mot Sverige motsägelsefull.
Bland de experter som söker svar i vad rättegången kan utmynna i är kanske Paul Levin, rektorn för Turkietstudierna vid Stockholms universitet, en av de kunnigaste. Med hänvisning till tidigare rättsfall resonerade han i TV4 under onsdagen att ett troligt scenario är att Medin döms i någon av åtalspunkterna och därefter utvisas eller utlämnas till Sverige.
Bedömningen görs på grunden att rättegången är politiserad, och efter dagens uppvisning i brottsmålsdomstolen i Ankara finns det inte fog att tro något annat.
Rasmus Canbäck
Ursprungligen publicerat på Blankspot. Publicerat här i enlighet med licensen CC BY-NC-ND 2.5 SE. Underrubriker är tillagda för det ökar synbarheten i Google.
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
En principiell fråga, som inte belyses särdeles mycket, är med vad rätt Turkiet tar sig jurisdiktion över det som sker i Sverige. Dagens ETC är en svensk publikation som ges ut i Sverige under svensk grundlagsfäst yttrandefrihet givet inskränkningar för förtal och annat. Att ifrågavarande publiceringar skulle strida mot vår lagstiftning finns inte minsta skäl att hävda.
Turkiet är förvisso i någon mening en ”skurkstat” för vilken internationell rättskipning och praxis intet står särdeles ”högt i kurs” men principiellt är frågan intressant.
Under vilken internationell rätt och rättspraxis kan Turkiet åtala för ”gärningar” begångna av svenska medborgare i Sverige?
Det är väl uppenbart att domstolarna i Turkiet skiter i såväl inhemsk lagstiftning som internationell lag. Allt handlar rbara om politik och deras ”diktators” vilja. USA fungerar ju också på samma sätt.
Självklart är det så men det kan inte vara en orsak till att frågan även belyses från andra perspektiv. I artiklar och annat jag läst om frågan kan jag knappast påminna mig någon som tagit jurisdiktionen som huvudutgångspunkt för resonemanget.
Det är min övertygelse att absurditeter av det slag vi nu beskådar bör angripas från varje upptänkligt håll.
Det har du helt rätt i.