Ingen har hotat Maria Malmer Stenergard. Däremot har Rojavakommittéerna satt upp skyltar med affischer utanför det ingången till den trappuppgång där utrikesministern bor. Affischerna informerar om hennes delansvar för svälten i Gaza, hennes agerande i Medinfallet och hur hon hanterade gripandet av Greta Thunberg.
Inga hot framfördes, varken på skyltar eller när vi ställde dem där. Att detta klassas som ”hotfull incident” är i sig ett tecken för en alltmer auktoritär utveckling. Att informera, samtala och försöka förändra är centrala delar av vår demokrati. När detta framställs som hot är det snarare själva demokratin som är hotad.
Malmer Stenergard betecknar de odemokratiska regimerna i gulfstaterna och Egypten som ”konstruktiva krafter” i Mellanöstern. Samtidigt vänder hennes regering ryggen åt den enda verkligen demokratiska kraften i regionen. Det kurdiska självstyret i nordöstra Syrien. För att istället vända sig mot och omfamna despoten Erdogan.Det har lett till ett samarbete med utpressarstaten Turkiet som lett till den ena ”hotfulla incidenten” för demokratiska fri- och rättigheter efter den andra. Minskad yttrandefrihet, rättsosäkra utvisningar av kurder samt gripandet av en diplomat och en kurdisk representant på svensk mark i utbyte mot den kidnappade journalisten Medin.
Även regeringens tigande, försvar och stöd till det pågående folkmordet i Gaza är en löpande hotfull incident. Den hotar inte bara ytterligare tiotusentals liv i Gaza och Västbanken utan även vår mänsklighet. Att uppmuntra makthavarnas grannar att diskutera och lyfta de här problemen i sin vardag är inte hotfullt Det är en nödvändig del av demokratin. Demokratin upphör inte när de folkvalda klockar ut från sin borg i riksdagen.
Det är i korthet vad Rojavakommittérna säger på sin hemsida och det är svårt att inte hålla med.
Läs mer:
- UD-diplomat och kurdisk aktivist offrades i byte för Medin
- Säpos tillslag kan ha öppnat celldörren för Medin
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Gällande sakfrågan har jag egentligen ingenting att invända MEN jag menar ändå att det finns ett problem i detta. Ingen vinner på ett debattklimat där åsiktsyttringar flyttas från det offentliga rummet till det privata rummet. Uppenbart är det fler än utrikesministern som bor i den aktuella trappuppgången, det är såldes att betrakta som ett mycket privat rum.
Problemet med aktioner som dessa är att de på olika sätt kan drabba de som inte har med saken att göra. Förvisso var denna specifika aktion tämligen harmlös men den passerade ändå gränsen mellan det offentliga och privata rummet. När gränsen väl passerats kan det nästa gång, på olika sätt, leda till mindre harmlösa aktioner från mycket olika håll även innefattande mindre fredliga aktivister.
Debatten hör det offentliga rummet till!
Men det skedde ju i det offentliga rummet. Utanför trappuppgången. Den skedde inte vid hennes lägenhet. Inte i trappen och inte i nåt område som på något sätt är hennes privata område. Så din invändning som jag hållit med om det hade varit utanför hennes lägenhetsdörr är i detta fall irrelevant.
Nja, det är väl en definitionsfråga kan jag tycka. Som jag ser det är entrédörren mycket nära kopplad till de boende och deras privata sfär. Alla boende som nyttjar entrédörren påverkas ju. Har svårt att se anledningen att tänja på gränser av detta slag, ingen vinner på det.
Så det hade enligt dig varit okej om dom satt skyltarna 5 meter längre bort? Din arguemantation är svag tycker jag. I ett hyreshus eller bostadsrättsförening är inte heller trappen privat område så detta är väldigt tydligt offentligt utrymme. Den kan ses som halvprivat som en innergård. Men utanför huset är det offentlig miljö. Om jag står utanför en port på Avenyn i Göteborg ör det offentlig miljö. Det är kanske är en krogkö men en ledande politiker bor i den trappen. Skulle det vara ett ingrepp i den privata sfären om jag då satte upp en affsich riktad till politiker på ett elskpå bredivd dörren? Det är det knappast. Och det ör ju ingen skillnad mellan det och skyltarna utanför utrikesministerns bostadsfastighet.
Jag tänker att ingången till ett hyreshus eller bostadsrättsförening samtidigt är ingången till människors hem, svårare än så är inte min tankegång. Och människors hemmiljö skall respekteras så långt det går. I detta ser jag det som mindre intressant om vi ”legalt” betecknar miljön som privat, halvprivat eller offentlig.
Sedan går det inte att komma ifrån att det alltid uppstår gränsdragningsproblematik då det handlar om miljöer där bostäder blandas med annat och där många människor rör sig likt ditt exempel med Avenyn i Göteborg. I detta sistnämnda har jag inga större problem att följa din tankegång.
Såsom väldigt mycket annat handlar det om balans och sunt förnuft. I detta menar jag att det finns en skillnad mellan ett utpräglat bostadsområde och en central stadsmiljö. Vad jag förstår faller utrikesministerns bostad inom ramen för det förstnämnda.
Varför skulle det vara skilnad på en bostad på Avenyn eller en bostad nån annan stans? Samma resonemang måste gälla. Överallt.