Gunnar D Hansson har kommit med en ny översättning av diktverket Beowulf på svenska. Den mesta kända och spridda översättningen gjordes av Björn Collinder år 1954. Det är också den senaste innan Gunnar D Hanssons översättning kom ut. Jag har läst Collinders översättning och det tycks också de som recenserat Gunnar D Hanssons översättning ha gjort. Det mesta tyder på att Hanssons översättning är mer lättläst för en nutida läsare.
Men det verkar inte som om recenterna i allmänhet har nån känndedom om andra fornnordiska sagorna såsom Völund smed, Völsungasagan och annat. De gör jämförelser med Tolkiens Sagan om ringen (Ringens herre i nyöversättningen) och modern fantasy-litteratur. Det är ju rimligt men samtidigt verkar de helt ovetande om att drakar, lindormar, dvärgar och alver också förekommer i flera andra gamla fornnordiska sagor (i fornaldarsagor och gudasagor).
Och ärligt sagt påminner Smaug i boken om Bilbo betydligt mer om Fafner som förekommer i Sigurdskvädet, Völsungsagan, Snorres edda och den poetiska eddan än om Grendel i Beowulf. Fafner dödas av Sigurd genom att sticka honom magen med det magiska svärdet Gram. Hos Tolkien heter svärdet Narsil. Draken Smaug i Bilbo som precis som Fafner vaktar en stor skatt dödas på ett liknande sätt fast med en pil istället för med ett svärd. Dessutom är de som vill ha Smaugs skatt dvärgar precis som Regin som vill ha Fafners skatt.
Recensenterna verkar okunniga om fornnordiska sagor
Men dessa tydlig kopplingar tycks recensenterna av Gunnar D Hanssons översättning av Beowulf ha noll koll på. Exempelvis när de hävdar att Smaug är inspirerad av Grendel och Beowulfeposet. För det är draken Smaug förmodligen kanske i huvudsak inte. Det är snarare så att förebilden till Smaug är Fafner från Sigurdskvädet, Völsungasagan, Snorres edda och den poetiska eddan. Detta även om det förekommer en drake som vaktar en skatt också i Beowulf. Men honmonstret i Bilbo är väl kanske inspirerat av Grendel. Speciellt märkligt är det eftersom SIgurd i en kristen version heter Sankt Göran. Och han dödar en drake.
Ett undantag är dock Lars Lönnroth som skriver om den nya översättningen i Expressen. Han känner till de fornnordiska sagorna men väljer ändå att främst jämföra med Tolkien. Den koppling han gör till gangsterrappen är dock väldigt intressant. Detta då det är samma hedersbegrep som förekommer i den nutida svenska gangstervärlden och den därtill kopplade gangsterrappen som i de fornnordiska hjältesagorna och Beowulf. Och förstås har Beowulf som Lönnroth säger i en annan artikel i tidningen Fokus en mycket begränsad betydelse för svensk och dansk historieskriving även om berättelsen utspelar sig här. Det gäller förstås också de övriga sagor jag nämner i texten. Det är något som Lars Lönnroth också berör i sin bok Det germanska spåret.
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.