10 dagar i New York

Jag har just varit över i New York. Just och just. Kom hem för några dagar sen. Jag åker dit ungefär en gång om året för att hälsa på min dotter och numera också min dotterdotter. Första gången jag var där kändes det som om jag befann mig i en film. Den känslan har avtagit, men det är svårt att inte gilla staden. Trots mängden människor, de höga husen, eller är det kanske tack vare de höga husen och alla människor.

Jag har inte sett speciellt många av turistattraktionerna trots att jag varit där många gånger redan. Besöken har ju som syfte att umgås med dottern och barnbarnet, inte att se saker. Det gör också att ”mitt” New York är detsamma som min dotters New York. Det är Upper Westside och Manhattan. Ser saker gör man ju ändå. Som att man på vissa ställen svänger runt ett hörn, korsar en gata eller går ett kvarter och allting förändras. Helt plötsligt försvinner nästan alla vita och det finns bara svarta och spansktalande runtomkring. Ner i tunnelbanan, ta tåget, och vips är majoriteten återigen svarta och spansktalande. Ner till det reklamstinna Times Square och upp på gatan. Alla är helt plötsligt vita turister (fast mest amerikaner förstås, från Texas och andra exotiska platser). Klassamhället är påtagligt i New York. Och klassamhället syns i språk och hudfärg. De som jobbar i livsmedelsaffären på Broadway i Upper West Side talar alla spanska. De som handlar är vita. De som arbetar i parkeringshusen är oftast svarta eller spansktalande. Osv.

Även andra saker är tydliga. Tunnelbanesystemet i New York är effektivt (fast det behöver utökas). Det är det enda tunnelbaneystemet i världen som har fyrspåriga linjer som möjliggör expresståg som inte stannar på alla hållplatser. Mycket smart system faktiskt. Nåt som spårvägen i Göteborg kanske skulle ta efter. Expresslinjer från förorterna skulle sitta rätt bra.

Sen har vi naturligtvis alla höghusen, i Midtown kryllar det av 200-meters hus. 4 gånger så höga som bergen i Göteborg, men ändå känns det inte så. Bergen i Göteborg känns precis lika höga. Det är väl nån slags optisk synvilla. En del av skyskraporna i staden är dock otroligt fula. Det gäller framförallt de som är från sent 50-tal och 60-tal. En rad sådana står på Avenue of the Americas (6:th Avenue). Otroligt fula fyrkanter med otroligt tomma och misslyckade torg framför. Andra är grymt snygga, främst äldre skyskrapor som American Radiator Building, Chrysler Building och Woolworth Bulding. När man är i New York kan man inte låta bli att bli fascinerad av höga byggnader. Så varför inte lite höga byggnader i Göteborg. Arkitekterna här hemma verkar ju väldigt kåta på att få rita skyskrapor. Man kan kanske skapa ett skyskrapereservat längs med Mölndalsvägen? De flesta höga hus finns ju redan i närheten av det området, vid Korsvägen och på Gårda.

En annan sak som slår en när man är i New York och läser amerikanska tidningar är hur de svenska tidningarna tenderar att vara mer Bush- och USA-vänliga än många amerikanska. De så kallade erkännandena i Guantanamo betraktades i USA som inte helt seriösa. De har ju faktiskt framtvingats med hjälp av tortyr. I Sverige godtogs de som fakta. Det är en skandal hur dåliga tidningar vi har i Sverige!