Övervakning och kontroll – en dålig svensk tradition

FRA-lagen som ska behandlas i riksdagen om några dagar är en fortsättning på en dålig svensk tradition, som jag redan tidigare skrivit om. Traditionellt har det svenska samhället alltid övervakat och kontrollerat sina medborgare på olika sätt. För länge sen fick man inte lämna sin egen stad eller ort utan pass och resplan, kringresande och nomadiserande tillvaro var inte tillåtet. Det sistnämnda hade Sverige fortfarande lagstiftning mot under i alla fall den första halvan av 1900-talet.

Sverige har dessutom en tradition av en stark stat och sen länge en välfärdsstat. En välfärdsstat förutsätter, för att det ska fungera bra, att man vet hur mycket människor som finns, i stort sett var de bor och vad de jobbar med. Att genomföra välfärdsstaten har underlättats av den starka staten, historiskt sett i allians med folket mot eliten, överklassen. I modern tid har det senare ändrats och numer uppfattas kanske staten mera som i allians med just överheten, eliten och mot den vanliga människan. Något som är negativt om vi vill fortsätta bygga en välfärdsstat. En viss kontroll behövs alltså för att kunna bygga en välfärdsstat. Men frågan är verkligen om det behövs en så omfattande övervakning som blivit fallet i Sverige efter andra världskriget. Jag tror inte det.

Ytterst tror jag den ökade övervakningen beror på att staten och den elit den numer är allierad med blir allt mer misstänksam mot de medborgare som inte längre verkar se staten som nåt positivt. I mina ögon en mycket negativ utveckling som dock inte kan vändas med ökad övervakning, utan snarare kommer att accelereras med ökad avslyssning, buggning, kameraövervakning osv. På det sättet anser jag att nyliberala refomer, privatiseringar och nedksärningar går hand i hand med ökad övervakning och kontroll. Det ena är inte möjligt utan det andar. Kontraktet mellan medborgarna och staten bryts ner genom försämringarna och privatiseringarna. Något som medborgarna inte är nöjda med. Detta orsakar i sin tur ökad övervakning, som i sin tur meför att kontraktet ellan stat och folk krackelerar ytterligare. Osv i en ond cirkel.

Denna utveckling mot ökad övervakning och kontroll har varit ständigt pågående sen slutet på andra världskriget, med en tillfällig tillbakagång på 1960- och 1970-talet och med en accelererande fas efter år 2001. Sprickan i det samhälleliga kontraket uppstod dock på allvar röst i det sena 1970-talet.

Det har heller aldrig varit någon skillnad på borgerliga eller socialdemokratiska regeringar när det gäller övervakning. Att en del borgerliga riksdagsledamöter är ute och skenfäktar i media förändrar inte detta. Inte heller gör detta faktum att en ökad övervakning på något sätt skulle var bra.

Som jag skrivit, att övervakningen ökar tyder på en ökad klyfta mellan eliten inklusive dess allierade, Staten, och medborgarna, folket i världen och i Sverige. Sådana klyftor kan bara överbryggas om vi får en annan politik som inte bygger på att den starke har rätt, eller att egoismen och individualismen sitter i högsätet, marknaden är allt osv. Det kräver en politik tar det gemensamma tar större ansvar, där staten och den lille mannen stärks. En politik av solidaritet, gemenskap och samhörighet.

Läs mer:

Några av Säkerhetstjänstkommissionens rapporter om den svenska traditionen av övervakning:
IB1
IB2
IB3
Övervakningen av vänstern 1
Övervakningen av vänstern2
Palestinarörelsen
Sjukhusaffären

Stoppa FRA-lagen.nu

Intressant?
Bloggat: Opassande, Erik Laakso, Peter Karlberg, Catti, Jonas Morian, Badlands, Claes Krantz, Alter Ego, Trotten, DeepEd, Jinge, BloggeBloggelito,
Borgarmedia: SVD1, SDS, AB1, AB2, AB3,
Andra bloggar om: Alliansen, FRA, Borgerligheten, Socialdemokraterna, Moderaterna, Centerpartiet, Regeringen, Övervakning, Integritet, Yttrandefrihet, Samhälle, Politik