När Stieg Larsson dog hade böckerna ännu inte gjort succé och arvslagarna gjorde att Stiegs livslånga partner inte fick ärva honom. Det betydde att Stieg Larssons bror och far fick ärva honom. Partnern Eva Gabrielsson fick i stort sett ingenting. Speciellt inte några rättigheter till det Stieg skrivit.
I en del andra länder så ärver även partners och sambos de människor man levt med i lång tid. Det är inte rimligt med arvslagar som är så ålderdomliga som de svenska att de enbart är knutna till en ålderdomlig samlevnadsform som äktenskapet. Arvslagarna måste förändras och moderniseras.
Under bråket mellan Eva Gabrielsson och Stieg Larssons bror och farbror så upptäcktes ett testamente som Stieg Larsson skrivit. Enligt det testamentet skulle Socialistiska Partiet i Umeå få ärva Stieg. Det handlade om det han hade vid sin död. Dvs cirka 100 000 kronor. De enda pengar som Eva Gabrielsson fått. Socialistiska Partiet sade i det läget nej till att driva frågan om att få ut något arv och uttalade sig mot de svenska arvslagarna.
Intressant?
Bloggat: Röda Malmö,
Borgarmedia: SVD1, 2, 3, 4, DN, AB, EX, DB, GP,
Läs även andra bloggares åsikter om Socialistiska Partiet, Stieg Larsson, Arv, Eva Gabrielsson, Familjepolitik, Kultur, Samhälle, Politik
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Och hur ansträngande hade det varit att upprätta ett giltigt och signerat testamente under de 30+ år de två levde tillsammans? I slutändan är det fortfarande individens ansvar. Och har man valt att leva i samboskap med tillhörande regler bör man även känna till riskerna med att inte upprätta testamente och samboavtal. De svenska arvslagarna är inte endast knutna till äktenskap och laglott, de är också knutna till individens vilja. Då far och bror saknar laglott hade det varit hur enkelt som helst för Larsson att göra dessa två arvslösa i ett nafs om han nu velat det, såsom viss media försöker påskina.
Jag antar att du med ”andra länder” menar länder med någon slags ”Common Law Wife”-paragraf i sina lagböcker. Om du kollar runt så ska du se att det är ytterst få länder (de flesta som tillåter det är dessutom sådana med anglosaxiska lagsystem) som ger sambos samma arvsrättigheter fullt ut.
Testamentet Larsson skrev 1977 ang. SP i Umeå hade inte de underskrifter som krävs för att det ska anses vara giltigt, varpå SPs utspel inte var något annat än ett trick för mediaexponering.
Malte: Testamentet till förmån för SP är juridiskt giltigt och erkändes också av Stiegs bror och far. Men det handlar bara om de pengar han hade när han dog och de sa ja till att SP skulle få dessa. Men nu är det historia. SP sade nej till att ta ut något arv.
Frankrike har arvslagar där partners/sambos ärver för att nämna ett land. Jag vet attd et är ytterst få som har det. Men det hindrar ju inte att arvslagarna borde ändras
Håller med Matte lite granna här. Om man nu vore intresserad av att lämna någonting till sambon borde man tänka på att skriva någonting om det. Men han lämnade hellre sin kvarlåtenskap till Socialistiska Partiet. 100 000 kr kunde hon tydligen klara sig utan, men inte 100 miljoner. Jag tycker nästan synd om fadern och brodern. De har fått alltihop i knät genom sin RÄTT given av Svea rikes lag. Inte för att de på något vis slagit sig fram till pengarna.
Även jag är sambo. Hmm – kanske dags att skriva något? Eller (hemska tanke) gifta sig!? (Vilket för övrigt är ett utmärkt alternativ till att skriva en massa papper som i slutänden betyder samma sak som att gifta sig.)
När Stieg Larsson dog var inte ens böckerna utgivna. Han dog av brusten aorta. En ovanlig dödsorsak. Det fanns ingen som visst att böckerna skulle sälja så mycket som de gjort. Eller att Stieg Larsson skulle dö.
De 100 000 var formellt inte Eva Gabrielssons heller, utan de pengarna fanns på konto som Eva Gabrielssonkunde komma åt.
För övrigt vore det bättre att modernisera arvslagarna istället för att det ska vara knutet till något som många inte gillar (äktenskapet).
Matte: bror och far saknar inte arvslott om ex. en bror är sambo. Om brodern inte gifter sig så ärver hans släktingar honom vid dödsfall, först föräldrar och sedan syskon, syskonbarn osv., men inte sambon. Sammaboende ärver alltså aldrig varandra, utan deras närmaste släktingar ärver vid dödsfall, om inte annat avtalats. Vid gifermål saknar dock föräldrar arvsrätt, om inte annat avtalats genom ex. äktenskapsförord eller upprättat testamente under pågående äktenskap.
Men det är korrekt som du skriver att Stieg Larsson hade kunnat göra sin pappa och sin bror arvslösa genom att skriva ett testamente till sin sambo Eva Gabrielssons fördel — vilket han nu aldrig gjorde, och Gabrielsson inte verkar vilja förstå.
För övrigt är våra ärvdabalkslagstiftning respektive äktenskapsbalken i sina nuvarande utformningar allt annat än historiskt ’gamla’. Den nuvarande ärvdabalken tillkom 1958.
Personligen tycker jag det är sniket när andra än bröstarvingar över huvudtaget har rätt att tillgodogöra sig något som en långvarig sambo varit delaktig i framtagningen av, och förstår inte ens hur någon moraliskt har kunnat ifrågasätta hennes etiska rätt till det som finns skrivet på en dator.
Inger: även om du och jag inte tycker 1958 är länge sen så kan vi konstatera att majoriteten av Sveriges befolkning inte levde då. Dvs det är mycket länge sen och 1950-talet var en ålderdomlig och gammaldags tid. Äktenskapet som institution är förstås ännu ålderdomligare och har sin grund i vidskepelse.
Karen: Jag syftade med ”Laglott” på den del av arvslotten som en bröstarvinge alltid har rätt till oavsett testamente. Någon sådan rätt har inte syskon eller föräldrar (såvitt jag kommer ihåg, rätta mig om jag har fel).
Dessutom skulle det vara svårt att genomföra någon slags reform på det här området utan att det uppstår galenskap åt det andra hållet (barn syskon, föräldrar som blir arvslösa pga sambo som får full förfoganderätt och slösar bort hela arvet). Dessutom skulle ett förfarande där sambo kan ärva fortfarande kräva något slags avtal (det säger väl sig självt att definitionen av sambo skulle bli omöjlig annars), vilket Larsson och Gabrielsson inte heller hade upprättat.
Och nej, den svenska arvslagstiftningen är inte ålderdomlig , med tanke på att kringbestämmelser i allra högsta grad möjliggör att sambos ska få ärva. Det enda ålderdomliga i det hela är att Laglott fortfarande finns. Att Larsson enligt dig tydligen inte var tillräckligt rik för att ha upprättat samboavtal innan han trillade av pinn håller inte som argument.
Vissa här verkar vilja att sambor skall ärva varandra. Först: när man gifter sig så är det denna dag och stund man gifter sig, man vet att från och med detta dag är vi gifta. Men vem är sambo? Har vi bara flyttat in för att prova att leva tillsammans. Om en kille och tjej delar lägenhet, de är alltså inte ”ihop”, är de sambos? Det är lite svårt att veta vem som är sambos. Så ett gott råd, gift er. Om ni skriver ett testamente så kommer ändå era barn att ärva er ifall ni avlider och som huspriserna är i Stockholm så är den delen väldigt stor.
Lars: Jag vet att man löst det problemet i Frankrike så det går nog att lösa här också.
Hela historien är ju bara underlig. De kunde inte gifta sig för att karln fruktade för sitt liv, enligt sambon. Framgångarna med böckerna var förväntade, skulle bekosta pensionen för båda, enligt sambon. Och ÄNDÅ inget testamente??
Att ändra lagen förstår jag inte alls poängen med, inte för att vara grälsjuk utan för att jag bara inte förstår. Ska alla studenter som bor ihop också ärva varann? Hur ska man avgöra vad för typ av förhållande de sammanboende hade? Är det verkligen inte smidigare att ha ett specifikt avtal som man kan teckna om man vill att någon ska ärva en (man skulle kunna kalla det ”testamente” eller något liknande)?
Lagen ska ändras för att den är ålderdomlig och inet tar hösnyn till moderna samlevnadsformer. Man har ändrat i Frankrike en gång i tiden så det kan väl för sjutton vi också göra. Den svenska arvslagstiftningen är omodern helt enkelt. Ni behöver inte anse det, men det anser jag.
Generella och moderna lösningar (a-kassa, sjukkassa, könsneutrala äktenskap, ny moderna arvslagstiftning osv) är bättre än individuella (det är ditt eget fel om du inte får jobb, du får därför ingen a-kassa, det är ditt eget fel om du inte skriver testamente och dina nära och kära får därmed inte ärva osv).
Jag menar bara att det skall vara klara och tydliga regler som man inte skall behöva processa om. Om tex två tjejer delar lägenhet för att spara pengar under studenttiden. Det hela börjar som vänskap men övergår till en kärleksrelation. Så dör den ena tjejen och den andra hävdar att deras relation var kärleksrelation, den avlidna tjejen hade bara inte vågat berätta för sina föräldrar. Då blir det processer och galenskap.
Lars: Därom är vi överens. Det behövs förmodligen någon typ av anmälan eller att man levt tillsammans minst en viss tid (måste förstås kunna bevisas genom folkboköfring och sådant). Jag vet inte hur det är formulerat i fransk lag, men det är de typerna av saker jag komemr att tänka på direkt.
Många, som ex. jag själv, gillar inte begreppet äktenskap pga dess historiska, kulturella och sociala innebörd.
Historiskt för att det symboliserar att kvinnan är underställd mannen, kulturellt och socialt för att det påtvingar en konstlad tvåsamhet som sätts som norm för hur vi människor ska leva. Att äktenskapet och kärnfamiljen sen funkar finfint som institution för att reproducera kapitalismen gör inte saken bättre.
Därför tar det många människor emot att gifta sig, inte minst av politiska skäl. Att tvingas in i hela den symbolik som finns kring äktenskapet är ingenting jag önskar mig. Som det ser ut idag bör två människor nästan gifta sig om de skaffar barn bara för att lagen är så korkad. Att gifta sig är iaf det enklaste, rent juridiskt.
Anders S har helt rätt i att det behövs något bättre. Vi behöver en modern lagstiftning kring detta.
Men en anmälan, är det inte detsamma som att gå till skatteverket och registrera sitt förhållande, så blir man gifta. Denna debatt har ju härjat omkring, bla inom sv kyrkan. Man bör alltså registrera sitt förhållande och det borde man kunna göra hos skatteverket. Kyrkan skall inte hålla på med juridik. Då kom vi in på detta ämne också.
—————–
Anders_S Says:
2 Nov 2009 at 16:13
…..Det behövs förmodligen någon typ av anmälan eller att man levt tillsammans minst en viss tid (måste förstås kunna bevisas genom folkboköfring och sådant). Jag vet inte hur det är formulerat i fransk lag, men det är de typerna av saker jag komemr att tänka på direkt…
—————–
Och den substantiella skillnaden gentemot att upprätta ett samboavtal är…?
Om det nu stämmer att Larsson och Gabrielsson undlät sig från att gifta sig/skriva avtal/testamentera pga rädsla att bli uthängda skulle Eva Gabrielsson bli lika arvslös även med din metod.
Matte: Nej, och dessutom har jag inte föreslagit nån metod. Med utgångspunkt från folkbokföringen skulle Eva fått ärva. Den substantiella skillnaden i det fallet är att Eva och Stieg inte hade behövt göra nåt. Eva hade ärvt.
Samboavtal och inbördes testamente är inte heller juridiskt jämställt med äktenskap.
Eller så kan man tycka att redan 20 miljoner är rätt mycket att ärva, det skulle ta ganska lång tid för en genomsnittssvensk att arbeta ihop. Det är genom arv som klassamhället förs vidare.
Paulistano: Vem har sagt att den enda ändring av arvslagarna som kan föreslås är den i inlägget föreslagna?