Att läsa svenska dagstidningar kan ofta vara en prövning. Många svenska journalister ifrågasätter aldrig makthavares påståenden, de tycks sällan fundera över ett påståendes rimlighet och gör väldigt sällan någon kontroll av om ett faktapåstående stämmer. De har väldigt ofta dålig lokalkännedom och dålig sakkunskap. Detta gäller i stort sett alla tidningar, även vänstertidningar som ETC.
Konsekvensens av detta är ensidighet i rapporteringen, att vanlig media sprider desinformation falska nyheter och falsk information. Osanningar i media är nästan lika vanligt som sanningar och överdrifter är legio. Ju yngre journalister, ju sämre är det. I det fallet tillstöter också ytterligare ett problem. De kan inte stava eller skriva grammatiskt korrekt. Typexempel är att de använder ”dem” när det ska var ”de”, att de skriver ”lungt” istället för ”lugnt”, ”bredden” när det ska vara ”brädden” eller försöker sig på att använda vad vi kan kalla maskulinändelse på adjektiv men får det hela fel. I svenska ska det vara den lugna pojken, den elaka flickan, på göteborgska kan det vara den snälle pojken och den lugna flickan, men det kan aldrig någonsin på någon dialekt vara den ”snälle flickan”. Det vore också trevligt om bruket av ”man” som opersonligt pronomen blev mindre vanligt.
Det är uppenbart att unga journalister av idag har begränsad allmänbildning, ofta är dåligt pålästa och dessutom lättlurade. Underbemanning på tidningsredaktionerna gör det inte lättare för dem. Helt klart är dagens journalistutbildning undermålig och tidningarnas redaktioner underdimensionerade. Rutiner för faktakontroll verkar saknas och rimlighetsbedömningar av makthavares påståenden saknas helt.
Dessa brister hos journalister och på tidningsredaktioner är det verkliga problemet. Utan sådana brister skulle de som producerar falska nyheter och vill påverka media inte ha ett så lätt jobb som de har idag.
Detta är förstås nåt som journalisterna själva inte tar upp när falska nyheter och desinformation diskuteras i Almedalen. Det största problemet är nämligen inte trollfabrikerna i Ryssland eller den US-amerikanske presidenten utan dåligt utbildade svenska journalister utan allmänbildning och ifrågasättande inställning parat med underbemannade tidningsredaktioner utan vettiga rutiner. Svenska journalister är helt enkelt lättlurade.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Media, Journalistik, Propaganda, Journalister, Faktakontroll, Falska nyheter, Desinformation, Faktafel, Rimlighetskontroll, Stavning, Grammatik, Utbildning, Allmänbildning, Almedalen, Makthavare, Samhälle, Politik
PS. Felstavningar gör vi alla. Omkastade bokstäver och en extra bokstav här och där är vanligt. Borttappade ord och meningar som inte fungerar förekommer också. Att korrekturläsa själv ger inget bra resultat. Sådant är inget att bry sig om.
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Det finns många aspekter i det otvivelaktiga problem du observerat. Utöver det du tar upp tror jag att även teknikutvecklingen har sin del. Inte så att jag är teknikfientlig, tvärtom, men ser vi på gårdagens teknik att producera tidningar krävde den mycket mer noggrannhet och precision vilket ställde större krav på tidningens skapare.
Den mänsklige korrekturläsaren rättade verkligen felen medan det idag är upp till den jäktade journalisten att efter eget gottfinnande följa ordbehandlarens rekommendationer.
När tidningar skulle sättas och därefter tryckas krävdes det väl valda överväganden för att ändra i sena skeden. Idag kan ändringar göras snabbt och enkelt och till och med efter publiceringen i tidningens webbupplaga. Det sistnämnda kan ibland vara mycket förvirrande.
Självklart har tekniken på många sätt varit ett steg framåt men som i all förändring finns det alltid baksidor.
Det där med att de förändrar i artiklar är verkligen förvirrande. Jag gör också det, men enbart i syfte att rätta stavfel, korrekturfel, faktafel etc. Om det tillkommer nya omständigheter skriver jag ett nytt inlägg. Det gör tidningar också ofta.