Poppis flytta huvudstäder

Nyligen (2023) befann jag mig på en turistbuss mellan megastaden Kairo och badorten Hurghada vid Röda havet. Där i öknen bakom en rak milslång välövervakad mur byggs Egyptens nya huvudstad, 45 kilometer sydost om Kairo. Vid horisonten skymtade den nya skrytskyskrapan Iconic Tower, 400 meter hög. Och i vanlig ”maktmäns-snoppmätnings-ordning” blir den nu Afrikas högsta byggnad…

”The New Administrative Capital” kanske får det fantasilösa namnet Egypten. Där ska regeringsmakten samsas med finanskvarter, institutioner för ekonomi, teknik, utbildning, en nöjespark fyra gånger större än Disneyland (mätning igen), nya motorvägar, ett elsnabbtåg till Kairo, 1 250 moskéer och kyrkor (mest koptiska), stora solcellsanläggningar, vattenreningsverk, konstgjorda sjöar, ny storflygplats, 40 000 hotellrum, på sikt sju miljoner invånare, och 6000 övervakningskameror…

Officiellt ska flytten avhjälpa trafikstockningarna och överbefolkningen i den gamla huvudstaden Kairo (Afrikas näst största stad med sina 20 miljoner invånare). Man kan ju också tänka sig att man insett det ointelligenta att i ett land med över 90 procent öken, och resten Nilen, lägga hela befolkningen på flodens stränder. Jämförelsevis ligger pyramiderna och många faraoniska tempel i söder på ökenmark.

Militärdiktaturer

Uppenbart är också att eliten bakom militärdiktaturen i landet gjort sig tryggare i den nya huvudstaden, bortom protester och folkuppror i den gamla trista, grå, betongstaden Kairo. Minns den nerslagna ”arabiska våren” 2011. Täta folkrika städer försvårar upprorsbekämpning.

På liknande sätt har den brutala, impopulära militärjuntan i Burma (Myanmar) lämnat den gamla huvudstaden/storstaden/hamnstaden/politiska centrat Rangoon (Yangoon). På en dag 2006 flyttades armén och den statliga administrationen tio timmar in i djungeln till den nya skyddade moderna västerländska (blivande) miljonstaden, och nya huvudstaden Naypyidaw. Men burmesisk och etnisk gerilla har också gått in i djungeln i sin demokratiska motståndskamp…

Det är en hos oss i Nord (USA, Kanada, Europa, Japan) ganska okänd populär trend i Syd (Tredje världen = Afrika, Asien, Latinamerika) att bygga nya moderna huvudstäder. Ofta är de monument över de styrande, flyttade från de gamla koloniala ”trafik-folk-överlastade” kuststäderna till centrum i landet, med (som i Egypten) mindre befolkning, enklare trafik, bättre klimat, lättare att försvara för en ofta plundrande elit.

Militär statsbyråkratisk ”socialism”

En tredje (än hårdare) militärdiktatur som flyttar sin huvudstad ut i obygderna är lilleputtlandet Ekvatorialguinea i afrikanska Guineabukten: Ett exempel på de idiotiska etniskt och geografiskt onaturliga gränser som kolonialmakterna lämnade efter sig. Landet består av ett frimärke fastlandsdjungel (Rio Muni) och några långt bort utspridda öar.

Främst ön Bioko (där gamla huvudstaden Malabo ligger) 24 mil från det tretton gånger större Rio Muni med tre fjärdedelar av befolkningen. I regnskogen, men centralt (och omgiven av en ny naturpark), ligger Ciudad de la Paz (fredsstaden på kolonialspråket spanska) förr kallad Oyala.  Skyddad mot de många kuppförsöken i ett land där folket är fattigt och eliten rik – främst på olja.

Alla de tre militär-statsbyråkratiska överklassdiktaturerna har en vanlig grundhistoria av misslyckad tredjevärlds ”socialism” i arabisk, burmesisk och sovjetafrikansk form. Själv hoppas jag på att någon av de många kuppförsöken ska lyckas, för jag hjälpte en gång en oppositionell prins från Ekvatorialguinea med hans uppsatser på universitetet. Han hoppades bli med i en ny fri regering i landet, och då ringa efter mig som rådgivare…

Från Rio till ödemarken

Ett hopp över till Latinamerika och ett annat miniland, Belize i Centralamerika (som grannlandet Guatemala har haft anspråk på). En tropisk orkan ödelade nästan helt huvudstaden Belize City. Så politikerna gjorde 1970 den vanliga huvudstadsflytten, från den koloniala ”storstads-stads-hamnen” vid kusten till en geografiskt central inlandsplacering. Där byggdes den nya huvudstaden Belmopan med under 20 000 invånare. Med tanken att medborgarna ska ha jämlikt nära till politikerna och statsmakten. Plus ekonomisk utveckling av inte minst inlandet (vilket också befäster det nationella territoriet).

De senare argumenten gäller förstås inte minst för den mest berömda huvudstadsflytten, pionjären i modern tid: från det sprudlande glittrande Rio de Janeiro (trots slumfavelas) till Brasilia, mitt i öde vildmarks-ingenstans, nära Amazonas-djungeln. Idag tredjestad i Brasilien, med tre miljoner invånare (med nya favelas), och rollen som landets politiska centrum. Se Bolsonaro-anhängarnas ”Trump-kongress-liknande” stormning av den brasilianska nationalkongressen.

Huvudstadsprojektet började på initiativ av den vänstersocialistiske presidenten Juscelino Kubitschek. Och som många känner till ritades de flesta offentliga byggnaderna i Brasilia av den världsberömde brasilianska arkitekten Oscar Niemeyer, en kommunist med tysk-arabisk-portugisiska rötter, kallad ”Betongens Picasso”. Han dog 2012, 104 år gammal, och hann inte med sitt sista projekt; en ny huvudstad för Angola.

Misslyckanden

Jag hittar på nätet inget mer om planerna på en ny huvudstad i Angola (ännu ett ex-socialistiskt land). Den nuvarande huvudstaden Luanda är helt dominerande i politik, ekonomi, hamn, befolkning. Och ligger i det dyra portugisisk-talande landets nordvästra hörn (en kolonial placering närmast Europa och Amerika – för dåtida utskeppning av råvaror och slavar).

En annan (som det verkar) avstannad ”huvudstads-flyttprocess” gäller Argentina. President Raúl Alfonsin föreslog 1986 förgäves en flytt av huvudstadsfunktionerna från Buenos Aires till kuststaden Viedma i norra Patagonien. Tanken var en radikal decentralisering och avbyråkratisering. Argentina skulle ”växa mot söder, mot havet, mot kylan”. Och därmed bryta Buenos Aires totala dominans, samt lösa upp den historiska konflikten mellan huvudstaden och resten av landet.

I grannlandet Chile är den officiella huvudstaden Santiago, som också är den största staden. De lagstiftande funktionerna flyttades dock till den vackra hamnstaden Valparaiso 1990. Ett beslut om ”halvflytt” av huvudstads-funktionerna (regering, riksdag, högsta domstol) som går emot den vanliga huvudstads-flytt-tendensen – från perifer kust till centralt inland. Här gick det från inland till hav. Men Santiago-Valparaiso är närmast två närliggande tvillingstäder.

Etniska hänsyn

Tillbaka till Afrika och fler anti-koloniala huvudstatsbyten från överbefolkad, trafiktät, perifer storstadshamn vid kusten, till mindre, central inlandshuvudstad. Som flytten av regeringen från Afrikas största stad Lagos (21 miljoner) till centrala Abuja i Nigeria. En etniskt central placering mellan huvudstammarna hausa, yoruba, igbo och fulani (igbo gjorde ett misslyckat separatistuppror under namnet Biafra på 60-talet). Nigeria är med sina 200 miljoner Afrikas folkrikaste land.

En annan ekonomisk jätte i Västafrika är Elfenbenskusten (Ivory Coast) med den gamla huvudstaden Abidjan – fortsatt ekonomiskt centrum med sina 5 miljoner (hela landet 28 miljoner). Ny politisk, central, administrativ, inlandshuvudstad är sedan 1984 Yamoussoukro med ynka mindre än 250 000 invånare.

Detta på initiativ av den ivorianske (”elfenbenskustige”) presidenten Félix Houphouet-Boigny som föddes i staden. Där ligger också (enligt Guinness rekordbok) världens största kristna kyrka; ”Notre-Dame de la Paix”, vilken liknar Peterskyrkan och drar turister. Också på initiativ av Félix… Men alla regeringsfunktioner har inte flyttat dit – ett vanlig öde för nya huvudstäder – många vill bo och arbeta i storstäder (många jobbar exempelvis i Brasilia, men åker till Rio på fredagseftermiddagen).

Östafrika

Så är läget även med den nya central-inlandshuvudstaden Dodoma i Tanzania, som trots en halv miljon invånare upplevs som en landsbygdstad. ”I Dodoma finns Tanzanias nationalförsamling sedan 1996, men även om staden är den officiella huvudstaden, så är det många regeringskanslier som ligger kvar i den gamla huvudstaden Dar es Salaam, som än idag är kommersiell huvudstad i Tanzania”, skriver Tanzania-guiden på nätet. Ett mönster som ofta går igen på olika håll i världen är att den gamla stora huvudstaden är något av en de facto-huvudstad.

Så har vi det lilla bergslandet Burundi där den gamla huvudstaden Bujumbura, landets ekonomiska centrum, traditionsenligt ligger vid vatten (1,2 miljoner invånare). Perifert vid det söta vattnet i Tanganyikasjön. Ny huvudstad sedan 1919 är Gitega mitt i landet – den gammalkunglige huvudstaden (40 000 invånare).

Längre söderut, i inlandsstaten Zambia, är trängseln i snabbväxande huvudstaden Lusaka ett problem för den ekonomiska tillväxten. Politikerna har sedan 2017 diskuterat en ny huvudstad ”planerad enligt moderna hållbara principer”. Staden Ngabwe i ett centralt nästan obebott sumpmarksområde kan bli ”New Capital City”.

Militära hänsyn

Åter till Asien. Den stora hamnstaden Karachi vid Indiska oceanen var den första huvudstaden i Pakistan, och är ännu landets ekonomiska motor. 1959 blev Islamabad i norr ny huvudstad (via grannstaden Rawalpindi som övergångshuvudstad med arméhögkvarteret). Närheten till militären, och till den med Indien omtvistade delstaten Kashmir, i kombination med Karachis utsatthet för militära attacker från havet låg bakom flytten (läs från fiendelandet Indien).

Liksom att huvudstaden skulle bli mer central och tillgänglig för befolkningen. Och tvärtom ville man att politikerna skulle stå friare från företagarna i Karachi (läs korruption). Framgångsrikt planerade Islamabad skulle förstås också spegla landets moderna utveckling.

I Sydasien hittar vi också Sri Lanka (Ceylon) med dess gamla trafiktrånga huvudstad Colombo, hamnstad, ekonomiskt centrum, och landets största och viktigaste stad. Officiell huvudstad är dock sedan 1982 Sri Jayawardenapura Kotte (pust!) då parlamentet flyttade dit – med högsta domstolen kvar i Colombo. Kotte ligger en bit inland, och ses av vanligt folk som en förort till Colombo.

Vidare österut, citerar nätsajten Seterra: ”Den officiella huvudstaden i Malaysia är Kuala Lumpur. Eftersom det började bli för trångt i huvudstaden beslutade regeringen emellertid att planera en ny stad som kunde hantera vissa av landets administrativa funktioner. År 1999 flyttade regeringen och domstolen till staden Putrajaya”, strax söder om centrala KL (som huvudstaden förkortas). KL är största staden i befolkning och ekonomi.

Östasien

Seterra igen: ”Sydkorea antog en modell med två huvudstäder så sent som 2012. Seoul har länge varit den officiella huvudstaden och landets ekonomiska och kulturella centrum, men Sejong City är nu den administrativa huvudstaden där många av regeringens viktigaste myndigheter ligger. Motiveringen var att sprida makt och ekonomisk dominans utanför huvudstadsregionen”.

Andra källor uppger att överbefolkade Seoul (10 miljoner) förlorar huvudstadstiteln till den lilla landsortskommunen Yongi (85 000), åtta mil sydost om Seoul – en flytt som ska slutföras till 2030.

En tredje källa uppger att högsta domstolen bromsar flytten. Oavsett hur det blir är en självklar orsak till flyttdiskussionerna Seouls farliga närhet till Nordkorea.

Hot från Nordkorea & Ryssland

Till gamla storryska Centralasien och Kazakstan (där den fiktive filmkomikern Borat bor). Perifera storstaden Almaty i sydost 1997 lämnade över huvudstadsrollen till den näst största staden Astana – stadens femte namn. Den nya huvudstaden ligger mer centralt och norrut, och har snabbt gått från småstad till en helt ny från grunden planerad glittrande och futuristisk miljonstad – genom inbjudan av utländska arkitekter.

En viktig orsak till flytten av huvudstaden till norr har att göra med att befästa det kazakiska territoriet.

Det oljerika, korrupta och auktoritära Kazakstan är jämte Ukraina de två viktigaste icke-ryska forna delrepubliken i det gamla Sovjetunionen. I fjol hjälpte ryska soldater till att slå ner folkliga protester i Kazakstan.

Därtill har landet en stor etnisk rysk minoritet i norr, som ibland kallar norra Kazakstan för ”södra Sibirien”. Den stora likheten med Ukraina gör att Kazakstan (och de andra centralasiatiska post-sovjetiska delrepublikerna) fruktar ryssnationalistisk krigsrevanschism. Putin har klart sagt att han ser Kazakstan som ”en artificiell stat… och Sovjetunionen som det historiska Ryssland.

Jakarta sjunker!

Och mest dramatiskt; Den växande överbefolkade megastaden Jakarta (10 miljoner och fler i närområdet) på ön Java sjunker snabbare än någon annan stad i världen. Grundvattennivån sjunker, vattnet blir smutsigt, delar av staden ligger under havsytan, översvämningar, det blir tätt, trångt, smutsigt, plus trafikproblem.  Regeringen i Indonesien ska därför flytta huvudstaden till Borneo (Kalimantan). Ett jättenybygge med namnet Nusantara. Som redan orsakat protester från urfolken, skogsbevarare och djurvänner (tänk dajaker, regnskog och orangutanger).

Det blir allt fler flyttade huvudstäder ju mer man letar. Eller diskussioner om flytt. Som gamla tankar i Iran att flytta Teheran till en jordbävningssäkrare plats, oklart var. Och när Botswana blev självständigt 1966 flyttades huvudstaden från Mafikeng (ligger i Sydafrika) till botswanska Gaborone.

Stillahavs-nationerna (öriken i Söderhavet) har också ägnat sig åt huvudstadsbyten. Ny huvudstad i Mikronesiska federationen är Palikir, ny huvudstad i Palau är Ngerulmud.

Och guldstatyer är inte nog för superdiktatorn Gurbanguly Berdymuchamedov i underliga Turkmenistan, nu ska han hyllas med en ny helt ny stad – kanske en blivande huvudstad?

Äldre huvudstadsflyttar

Tillbaka i tiden flyttade Indien 1911 (under brittiskt styre) huvudstaden från Kolkata (Calcutta) till New Delhi. Australien flyttade 1927 sin huvudstad från den stora kuststaden Melbourne till ännu en planerad inlandsstad, Canberra – geografiskt belägen mellan konkurrenterna Melbourne och Sydney. Sovjet/Ryssland flyttade 1918 sin kust-huvudstad Sankt Petersburg till inlands-Moskva (troligen av militära skäl). Den nya republiken Turkiet ändrade 1923 huvudstaden Istanbul vid havet till Ankara, centralt i inlandet. USA bytte 1800 New York till nya Washington DC som huvudstad.

Den globala frågan om hela Jerusalem ska erkännas som huvudstad i Israel, och därmed Östra Jerusalem frånkännas Palestina som deras huvudstad blir för Sverige en fråga om flytt av svenska ambassaden från Tel Aviv till ett judiskt Jerusalem.

Flytta Sveriges huvudstad?

Vad gäller Norden är alla de fem huvudstäderna perifert belägna. Däremot låg Stockholm centralt när Finland var en del av Sverige. Är då detta med huvudstäders placering viktig?  Ja, om man vill ha ett så jämlikt land som möjligt, för befolknings-koncentration i storstäder utarmar mindre orter på olika och ojämlika sätt; politiskt, ekonomiskt, industriellt, kulturellt, miljömässigt, intellektuellt, servicemässigt.

Därför vore en mer central placering av den av den svenska huvudstaden en rimlig reform. Stockholm blir kvar som historisk-kulturell-kunglig huvudstad, medan regering, riksdag och högsta domstolen flyttar.

Exempelvis till Sveriges befolkningsmittpunkt som blir ny huvudstad. Eller till den geografiska mittpunkten. Eller mittemellan.

Den svenska befolkningsmässiga (demografiska) mittpunkten fanns 2007 enligt SCB (Statistiska Centralbyrån) i kommunen och järnvägsknuten Hallsberg. Den geografiska mittpunkten är omstridd, men någonstans där landskapen Medelpad, Jämtland, Härjedalen och Hälsingland möts i obygderna.

Jag själv har i en insändare, nyligen publicerad i DN, föreslagit att Sveriges politiska huvudstad läggs vid sjön Siljan i Dalarna, och att hela Siljansbygden kring sjön blir en huvudstads-region. Förslagsvis nämnde jag (på uppmaning från redaktionen) Vasadal som möjligt namn.

Dalarna är en känd ”svenskhistorisk” bygd, belägen mellan den demografiska och den geografiska mittpunkten. Rimligt nära Stockholm – 25 mil. Lättare att försvara mot Ryssland. Och läget är en anpassning till ett industriellt växande Norrland.i

Socialistisk fråga?

Men som vänstersinnad måste jag fråga mig om en flytt av en huvudstad ut på landet verkligen är en fråga socialister bör beblanda sig i. I alla fall kommer dock förslaget att väcka debatt om hur medborgarna ska kunna få bättre kontakt med politikerna. Fast är det en fråga för vänstern och den breda arbetarklassen?

Jodå! Socialismen och marxismen vill avskaffa motsättningen mellan stadsbygd och landsbygd. I Marx och Engels Kommunistiska manifestet står det bland annat: ”9. Förening av jordbruks- och industriverksamheten, för att efterhand avlägsna skillnaderna mellan stad och land”.

Att flytta huvudstads-funktionen från en växande centralistisk storstad till en glesnande decentralistisk landsbygd är därför ett förslag helt i linje med socialismen. Vårt ultimata mål är ju, förutom ekonomisk arbetsplatsdemokrati, att människan och varje individ för sig, ska få utveckla sig allsidigt i enlighet med sin kapacitet. Sin fulla förmåga, som inkluderar, integrerar, utvecklar, och sammanför land och stad i samma jämlika utbud av natur och kultur.

Jag tänker mig personligen att överklassghetton och utsatta betongförorter gradvis och frivilligt avvecklas, samtidigt som människor lämnar de döende avlägsna delarna av landsbygden (bra för miljön, skogen, samerna, renarna, naturen). Kvar blir mellanstora samhällen längs de stora järnvägslinjerna. Med ett för alla jämlikt utbud av möjligheter för personlig och social utveckling.

Hans Norebrink

Kommentarer

# Det finns även stater med två huvudstäder (av vilka en del överlappar min artikel); Bolivia, Nederländerna, Georgien, Eswatini (Swaziland), Elfenbenskusten, Chile, Georgien, Malaysia, Sydkorea, Sri Lanka, Tanzania, Benin. Ofta handlar det om en mindre konstitutionellt officiell huvudstad, och en större ekonomisk de facto huvudstad.

Bolivia är mest känt med huvudstäderna La Paz (regering och riksdag) och Sucre (högsta domstolen), Sydafrika har tre huvudstäder; regering i Pretoria (Tshwane), riksdag i Kapstaden, högsta domstolen i Bloemfontein. Nederländernas officiella huvudstad är Amsterdam där det kungliga slottet ligger, men regeringen, riksdagen och högsta domstolen finns i Haag.

Decentralism

Benin var 1972 – 1990 självutnämnd folkrepublik, ännu en av många sovjetstödda ”militär-marxist-leninistiska” regimer med diktatoriskt förtryck, kollapsad ekonomi, misslyckade statliga företag, och elitär korruption. Varken östlig maoism, sydlig statsbyråkrat-socialism, västlig socialdemokrati, eller nordlig stalinism har lyckats bygga socialism (Benin fick 1990 skippa sin hemmasnickrade marxism-leninism för att få lån från väst…)

Ofta misslyckas bygget av arbetar-staten just för att centralismen gynnar en maktkoncentration vilket, frestar till att korrumperas och skaffa mer materiella fördelar, vilket i sin tur ger mer sex, och mer status och en ny överklass föds. Decentralism borde gå hand i hand med socialism.

Vi kanske skulle skaffas oss tre huvudstäder i Sverige, för att få mer maktbalans, kontroll av politikerna, och mer lokal makt. Säg regering i Götaland, riksdag i Svealand, och högsta domstolen i Norrland…