Mörkläggningen av Geijer-affären

Del 4 av 6 i serien Bordellhärvan

Det som var problemet på 1970-talet med hela bordellhärvan och Geijer-affären var att att Lennart Geijer av Säpo ansågs vara en säkerhetsrisk. För att han besökte samma prostituerade som en del KGB-agenter gjorde. Själva besöken på Doris Hopps bordell var inte det upprörande.

Därför förekom Lennart Geijers namn på en lista (kallades PM, var förmodligen förhörsprotokoll) som Carl Persson överlämnade till Olof Palme år 1970. På denna lista fanns 6 namn (förmodligen var det 7 från början, det som tagits bort var antagligen Gunnar Strängs). Förutom Lennart Geijer förekom också Thorbjörn Fälldin på denna lista.

Det var om detta som Geijer-affären rörde sig. Om huruvida landets justitieminister kunde betraktas som en säkerhetstrisk eller inte. När artikeln i DN kom ut gick socialdemokratin och Olof Palme till generalangrepp på Dagens Nyheter och journalisten Peter Bratt. Generalangreppet orkestrerades av Olof Palme, Ebbe Carlsson på Västgöta-Demokraten (innan dess Lennart Geijers informationsansvarige) samt Aftonbladets två chefredaktörer Gunnar Fredriksson och Gösta Sandberg.

Genom att Palme gick ut så hårt mot DN och genom att han fick stöd av samtliga övriga tidningar i Sverige, med Aftonbladet i spetsen, tvingades DN och Peter Bratt till reträtt och publicerade en skriftlig ursäkt. Därefter dog hela affären ut och det blev helt tyst i media fram till året efter då Studio S skulle gör nya avslöjanden i affären.

Men innan dess hann Lennart Geijer och hans fru gå ut i media och gör vad vi idag skulle kunna kalla en Clinton. I Expressen lät han och hans fru sig intervjuas under rubriken ”Vi litar på varandra”.

Programmet Studio S kunde dock visa att Lennart Geijer hade kontakter med protituerade och han erkände senare detsamma. Men han hävdade hela tiden att det var en kvinna han ”hjälpte” med olika saker. Utifrån ren altruism. Förekomsten av det s.k. PM:et bekräftades senare av Thorbjörn Fälldin i en riksdagsdebatt 9 maj 1978. Men han förnekade helt att han skulle var en av Doris Hopps kunder. Något som inte heller Peter Bratts ursprungliga källa Leif GW Persson tror på, trots att Fälldins namn faktiskt fanns med på PM:et.

Därmed kunde det konstateras att Olof Palme, flera poliser, exempelvis en av utredarna i bordellhärvan (utredningen av Doris Hopps bordellverksamhet) Morgan Svensson, Lennart Geijer och en mängd andra ljugit året innan. Och att flertalet svenska tidningar troget följt husse och publicerat makthavarnas lögner.

Intressant i sammanhanget är att Lennart Geijers ursprungliga dementier i media på 1970-talet låter precis identiska med de dementier, som nu publiceras i media, från andra politiker som nämns på listan över folk som ska ha setts hos Doris Hopp.

På den tiden blev det ingen oberoende utredning eller kommission som kom att granska affären, något som två riksdagsmännen Jörn Svensson (v) och Per Gahrton (då fp) krävde, men det kanske vi kan få nu, 30 år efteråt.

Böcker att läsa:

Ebbe – mannen som blev en affär
Isaksson, Anders
Inbunden. Bonnier Fakta 2007.

Makten, männen, mörkläggningen : historien om bordellhärvan 1976
Deanne Rauscher och Janne Mattsson
Inbunden. Vertigo förlag 2004-09.

Bloggat: Isabella Lund, Claes Krantz
Borgarmedia: DN1
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , ,

Series Navigation<< Fortsatta förnekanden och polisens korruptionKan många fler berätta sanningen? >>
Advertisements