Det finns flera saker med Sveriges rättssystem som gör att det inte är rättssäkert och som gör att de som förlöjligar Sveriges rättssystem delvis har rätt. Det är inget större fel på själv lagstiftningen eller på att vi har en lagstiftning som i vissa fall är positiv till kvinnors rättigheter, utan det är andra saker det gäller.
Det som är problemet är ett antal andra saker:
1. Polisens samordning av resurser fungerar dåligt och man satsar så mycket på underrättelseverksamhet och omorganiseringar att man förlorat en del av kompetensen på andra områden. Något som vållar problem för utredningar och där de som ändrat minst är bäst på brottsutredningar, som exempelvis Västra Götalands polisdistrikt.
2. Häktningsmöjligheterna i Sverige är obegränsade. En misstänkt kan i princip sitta häktad i isolering på obestämd tid. Sådant är inte tillåtet i de flesta rättsstater. Sverige är ett undantag på detta område. Att sitta i svenska häkte är jämförbart med psykisk tortyr. Detta förhållande har kritiserats av internationella organisationer. I samband med Göteborg 2001 fanns häktningstider med isolering på uppemot 1 år. Tyska staten betalade för att ta hem tyskar så fort de släpptes ur svenskt häkte för att skydda dem från Sveriges otillförlitliga rättssystem.
3. I svenska domstolar tenderar man att värdera polisers vittnesmål som att de alltid är sanna. Detta förhållande liknar inte förhållandet i andra länder. I samband med rättegångarna vägrade Tyskland utlämna misstänkta till Sverige delvis på grund av detta och på grund av punkt 2. Rättegångarna mot dessa personer genomfördes därför i Tyskland. Samma polisvittnesmål som betraktats som helt ofelbara och sanna i Sverige bedömdes inte trovärdiga i Tyskland. I Sverige ledde till årslånga fängelsestraff enbart på polisvittnesmål och utan några bevis i övrigt. I Tyskland blev det frikännande domar med exakt samma polisvittnesmål och samma misstankar om brott.
4. Polisers eventuella brott och misstankar mot poliser om brott utreds av deras gena kollegor. Detta är inte rättssäkert. I de flesta länder utreds sådant av separata myndigheter (ex. Norge) eller av andra poliskårer i de länder där man har flera poliskårer som exempelvis Italien.
5. Sverige har flera gånger utlämnat människor till andra länders rättsväsen i brott mot svensk lag. Detta gäller exempelvis tyskar i samband med terroristdådet mot västtyska ambassaden 1975 och två egyptier som utlämnades till US-amerikanska myndigheter för att bli torterade i Egypten.
Det finns alltså gott om anledningar, faktiskt fler än de jag tagit upp, till att ifrågasätta det svenska rättssystemet och om det är rättssäkert överhuvudtaget. Så jag är inte ett dugg förvånad över att människor i andra länder gör det eller för den delen att Julian Assange är rädd för att utlämnas till Sverige.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Julian Assange, Rättssäkerhet, Utlämning, Polisen, Lagstiftning, Rättsväsen, Egypten, Samhälle, Politik







Pingback: Julian Assange igen: förhörsprotokollen « Sverige är inte världens navel!
Pingback: Två sidor av rättsväsendets mynt // Skivad lime
Pingback: Det finns problem med Sveriges rättsväsen | Svensson