Benjamin Hall (-1748) flyttade på 1730-talet till Göteborg och gifte sig med Cornelia Åkesson (1716-78). De fick barnen John Hall d.ä. (1735-1802) och Cornelia Hall (1739-91). 1735 fick Benjamin Hall burskap som handlande. Även Benjamin Halls bror Robert Hall (1731-63) flyttade senare till Göteborg, omkring 1750. Efter Benjamin Halls död gifte änkan om sig med superkargören i Ostindiska kompaniet, Johan Fredrik Ström (1731-81). Genom detta fick John Hall d.ä via sin styvfar många viktiga kontakter inom Ostindiska såväl som inom andra delar av det göteborgska näringslivet.
Cornelia Hall var gift med rådmannen Christian Lund (1737-95). De fick tre döttrar som gifte sig med betydande göteborgare. Lisette Lund (1766-1815) med Fredrik Damm (1742-96), Christiania Lund (1761-1823) med Jacob Maule (1743-1805) och Johanna Fredrika (1766-1813) med Jacob Sahlgren (1753-1814). Den Cornelia Hall (1727-1791) som var gift med Carl Fredrik Brehmer (-1784) kan inte vara samma person som Benjamin Halls dotter utan bör möjligtvis kunna ha varit faster till denna.
Framgångarna för John Hall d.ä. byggde bl.a. på att hans affärer i handelsfirman John Hall & Co (med Thomas Erskine som kompanjon) hade en stark koncentration på export av järn och bräder, framförallt till den brittiska marknaden. Här kom han att helt dominera exporten från Göteborg. För att trygga varuleveranserna, förvärvade Hall även flera sågar och järnbruk, exempelvis järnbruken Borgvik (50%), Annefors, Ransäter (50%), Gunnerud, Löfstaholm, Thorsby (50%), Wälsfors, Björkefors, Antonström, Åhleby och Ohlby i Värmland, järnbruken Loviseholm, Kollerö, Öxnäs och Rådanefors (50%) i Dalsland samt Gårdsjö i Västergötland. Vidare åtta sågar i Lilla Edet och en såg i Åstabyholm i Värmland.
Mellan 1780 och 1805 var den Hallska firman den i särklass största järnexportören i Göteborg med mellan 76% och 30% av järnexporten under enskilda år. Även när det gäller brädexporten var firman lika dominerande under perioden.
Enda egentliga konkurrenten var Christian Arfvidsson & Co, men den firman gick i praktiken i konkurs år 1787 och ombildades därefter. Delar av den Arfvidssonska firmans verksamhet övertogs av John Hall & Co liksom en del av dess skulder. Christian Arfvidsson själv var gift med en kusin till John Hall d.ä.:s styvfar Johan Fredrik Ström.
Halls handelshus sysslade också med export av sill och anlade ett par sillsalterier, Stensholmen (50%), och Porsholmen samt trankokeriet Djupviken (50%). Handelsfirman importerade dels salt, som var nödvändigt för sillhanteringen, dels typiska brittiska returvaror som kol, bly, glas och kolonialvaror.
John Hall d.ä. blev en mycket förmögen man. 1784-96 lät han uppföra Gunnebo slott utanför Göteborg för att ha som sommarbostad.
John Hall d.ä. var gift med Christina Gothéen (1749-1825), dotter till superkargören Anders Gothéen (1719-94) och Maria Elisabeth Gadd. Paret Hall fick två barn, John Hall d.y. (1771-1830) och Christina Hall (1773-1839). Christina Hall var gift med Claes Adam Wachtmeister (1755-1828), ägare till Lerjeholm och John Hall d.y med AGC Koskull (1788-1840). De senares dotter Christina Charlotta Mariana Hall (1807-?) var gift med Eduard Beckman (1805-?).
Av allt att döma så var också Christina (Gothéen) Hall älskarinna åt den latinamerikanske frihetskämpen Francisco de Miranda (1750-1816) under hans besök i Sverige år 1787. Några citat från den senares dagbok tyder onekligen på detta (citerat ur Den svenska historien, del 10, 1979):
Därefter gick jag ensam med Madame [Hall, min anm.] till ett eremitage på krönet av en liten skogshöjd för att efter hennes önskan förnöja mig med henne, men den unge medresenären störde oss, och vi begåvo oss då till den plats där M.H. [herr Hall] var med arkitekten Carlberg, som bjöd på en kopp thé i sitt rum, och med honom hade jag en lång konversation om arkitektur.
[…]
Togo vi plats i vår vagn för att återvända hem klockan 6. Halvvägs välte vagnen på nytt och värre än på morgonen. Värst var att jag blev nästan naken, ty jag var så full av eld att det var en fröjd åt det. Kunde skyla mig med kappan. Lämnade vagnen. Alla avlägsnade sig. M. Hall gav sig av till fots. Mad:e stannade kvar och tillät mig kyssa sig. Roade oss sålunda en stund, och hon lovade själv att vara tillmötesgående i morgon mellan klockan 3 och 4 på eftermiddagen, om det inte kom något folk.
Christina Hall tog honom dessutom på besök till Clas Alströmer på Gåsevadholm där hon ofta vistades långa tider.
John Hall d.y. övertog vid faderns död 1802 ansvaret för firman, trots att han saknade både utbildning och egentligt intresse för uppgiften. Fem år senare, 1807, gjorde han konkurs och 1830 slutade han sina dagar utfattig i en koja i Stockholms utkanter. Konkursen avslutades i praktiken inte förrän så sent som 1820 på grund av en lång och besvärlig rättslig konflikt mellan John Hall d.y (inklusive hans ombud Pehr Backman) och sysslomännen (konkursförvaltarna) David Carnegie d.ä., FM Åkerman, Niklas Björnberg och David Low (den sistn. till 1818). David Carnegie d.ä var anställd i den Hallska firman fram till 1806. Fram till 1802 på heltid och därefter på deltid.
I samband med konkursen övertogs stora delar av den Hallska firmans verksamhet från år 1810 av Niklas Björnberg. Exempelvis flera av järnbruken och stora delar av järnexporten.
Brodern till Benjamin Hall, Robert Hall, var gift med Anna Österberg (-1803) som i sitt andra gifte var gift med Johan Reinhold Bauer (1729-1805). Robert Hall och Anna Österberg fick sonen Josef Hall (1754-1820) samt dottern Maria Hall. Den sistnämnda var gift med Johan Adolf Burtz, sjökapten i Ostindiska kompaniet med två resor som detta. Josef Hall ägde ett antal sillsalterier och trankokerier i Bohuslän, exempelvis Stenviken på Klädesholmen eller Koholmen och Djupviken på Tjörn.
Josef Hall hade en son, Olof Hall (1789-1863). En av dennes döttrar, Mary Hall (1840-1929) var gift med den framgångsrike affärsmannen Carl Emil Billqvist (1817-95) i dennes andra gifte. Josef Halls ena dotter Anna Margareta Hall (1792-1828) var gift med Christian Wilhelm Damm (1782-1848) i dennes första gifte. Deras dotter gifte sig med blivande stadsarkitekten Victor Gegerfelt. Den andra av Josef Halls döttrar, Karin Hall (1797-1881), var gift med Johan Henrik Damm, kusin till Christian Wilhelm Damm.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Hall, Benjamin Hall, John Hall, Christian Lund, Fredrik Damm, Ransäter, Borgvik, Annefors, Kollerö, Lilla Edet, Johan Fredrik Ström, Christian Arfvidsson, Sill, SIllsalteri, Trankokeri, Christina Gothéen, Francisco De Miranda, David Carnegie, Niklas Björnberg, Robert Hall, Johan Adolf Burtz, Carl-Emil Billqvist, Josef Hall, Göteborg, Ekonomi, Historia
Tags: Hall, Benjamin Hall, John Hall, Christian Lund, Fredrik Damm, Ransäter, Borgvik, Annefors, Kollerö, Lilla Edet, Johan Fredrik Ström, Christian Arfvidsson, Sill, SIllsalteri, Trankokeri, Christina Gothéen, Francisco De Miranda, David Carnegie, Niklas Björnberg, Robert Hall, Johan Adolf Burtz, Carl-Emil Billqvist, Josef Hall, Göteborg, Ekonomi, Historia
Powered by Qumana
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
8 svar på “Hall – från Ostindiska till konkurs”
Kommentarer är stängda.