Ryssligan

Del 20 av 23 i serien Svenska gangsters genom tiderna

Ryssligan var en gangsterliga som var verksam i Sverige åren efter ryska revolution. Den bestod av flyktingar från Ryssland inklusive ett par svenska kvinnor som tidigare levt i Ryssland resp. USA och Tyskland, Marie Potulov och Sigrid Ronkonen. Sigrid Ronkonen hade träffat sin man Antti Ronkonen i fängelset i Königsberg (dagens Kaliningrad) i dåtidens Tyskland (Ostpreussen). De två gifte sig i Stockholm 1916, köpte en villa i Norrviken, men tycks sedan en tid ha levt i Haparanda eftersom Antti Ronkonen var rysk vicekonsul där. Marie Potulov var gift med en rysk man, Boris Potulov, som var stationsföreståndare i Torneå.

Marie Potulovs man sköt sig av fruktan för att bli utlämnad till bolsjevikerna i Petrograd. De levde då i Torneå, men hon flyttade snart till Stockholm. Sigrid Ronkonens man lämnade henne för att ansluta sig till någon av de antibolsjevikiska arméerna och hördes aldrig av igen. De levde vid den tiden i Haparanda. Hon flyttade efter att mannen lämnat henne till Stockholm. Det båda svenskorna återknöt bekantskapen när de kom till Stockholm 1918.

Marie Potulov fick genom sitt arbete i Stockholm kontakt med två nyanlända flyktingar från Ryssland. Hon sammanförde dem med Sigrid Ronkonen och det dröjde inte länge förrän började leva tillsammans i den villa i Bollstanäs (Norrviken) som Sigrid Ronkonen och hennes man köpt tidigare. De två männen var Michail Ettinger och Mohammed Beck Hadjetlaché som kom till Stockholm i oktober 1918.

Sigrid Ronkonen, Marie Potulov, Mohammed Beck Hadjetlaché och Michail Ettinger samlade omkring sig ett dussintal flyktingar däribland också respekterade ryska exmilitärer som general de Gysser, dennes två söner och sextonåriga dotter Dagmar de Gysser.

Därmed hade kärnan bildats i den beryktade Ryssligan som skulle injaga skräck och bestörtning hos hyggliga svenskar under ett antal år och ge upphov till en omfattande antirysk och antiflyktingkampanj i svenska media och i svensk opinion. Ligans huvudkvarter och huvudsakliga brottsplats blev villan i Bollstanäs, Norrviken, strax norr om Stockholm. Den kom att kallas Ryssvillan i media.

Hadjetlaché tycks ha varit ledaren i gruppen och ligan går ibland också under namnet Hadjetlachéligan. Enligt egen uppgift var han född i Turkiet på ett stort gods från vilket familjen som muslimer fördrivits. Han hade enligt egen uppgift växt upp i furstefamiljer, genomgått militär utbildning, blivit överste i  kosackregementen och utmärkt sig i kriget mot Österrike 1915. Av hans familj hade kommunisterna mördat hans fem bröder och en onkel. Hans hustru – en prinsessa – och hans fem barn levde i Paris, där han gett ut en tidsskrift avsedd för de muslimska minoriteterna i Ryssland. Sannolikt stämmer inte allt detta, men kanske den del av det. Hans fru levde exempelvis i Paris och han hade kanske varit militär. Enligt den ryska historikern Olga Bessmertanya så var Hadjetlaché ursprungligen var en muslimsk föräldralös pojke som adopterades av den judiska familjen Ettinger i Abschasien. Han och Michail Ettinger var i så fall uppväxta som bröder.

Hadjetlaché som var fanatisk antibolsjevik planerade ett överfall på den ryska legationen i Stockholm till vilken han förmodade att bolsjevikerna fört över stora penningsummor och kanske t.o.m de ryska kronjuvelerna. När detta tedde sig orealistiskt beslutade ligan istället sig för att kidnappa kända bolsjevikagenter, ställa dem inför en ”domstol” i villan i Norrviken och beslagta deras tillgångar.  Domen var döden, offren ströps och sänktes i jutesäckar i Norrviken. Tre personer, Nikolaj Ardelionovitj Ardasjev, Carl Calvé och Jurij Levi Levitskij, föll offer för ligan som kom över avsevärda tillgångar i reda pengar. Av de tre var endast de två föärsta verksamma i Stockholm på uppdrag av den ryska revolutionsregringen. Levitskij var en bedragare och kriminella som utnyttjat läget efter revolutionen för sin egen vinnings skull och stuckit till Stockholm med rikedomarna. Avrättningarna var makabra historier där Hadjetlatché själv och Sigrid Ronkonen var speciellt aktiva.

I Stockholm gav Hadjetlaché också ut en tidsskrift, Eko från Ryssland, som främst fylldes av skräckskildringar från bolsjevikernas framfart i hemlandet. På denna tidning arbetade också en US-amerikan, Reginald Lehrs, kom i december år 1918 till Stockholm från Ryssland där han var född, men som US-amerikansk medborgare. Han fick snart arbete som översättare på Eko. Efter att ha vräktss från sitt hotellrum fick han flytta in i Hadjetlaches och Ettingers lägenhet på Linnegatan. Lehrs hade problem med nerverna och gravt alkoholiserad, vilket skapade stora problem i hans relation till Hadjetlache. Vid flera tillfällen ska den senare ha talat om att döda US-amerikanen och han försökte också minst en gång. Samtidigt stod Lehrs och Hadjetlaché varandra nära och Lehrs bildade tillsammans med Vladimir Porfjonenko och Vladimir Bittenbinder en hårdför trio.

Tack vare uppmärksamma vittnen, tidigt polisanmälda försvinnanden och amatörmässigt tillvägagångssätt vid bortförandena lyckades polisen snabbt gripa de ansvariga. Total anhölls 15 personer som inblandade i morden och rånen. Under rättegången 1919  kom det fram att Hadjetlaché skickat merparten av bytet till sin hustru i Paris och inte till den tsarryska motståndsrörelsen som det var tänkt. Det fick så gott som samtliga andra medlemmar i gruppen att vända sig emot honom eftersom de varit övertygade om att de kämpat för ett fritt Ryssland. Hadjetlaché var den sista person som dömdes till döden i Sverige men domen förvandlades till livstids fängelse och straffarbete. Han bröt snabbt samman och avled 1929 på Långholmen. De övriga fick förhållandevis milda domar, mellan 6 månader och 8 år. Bittenbinder dömdes till 8 års fängelse och stannade sannolikt i Sverige efter sin frigivning. Reginald Lehrs flyttade till USA när han frigavs efter straffet på 10 års fängelse. Porjonenko blev aldrig åtalad då han lyckades fly från Sverige och inte greps.

Denne förbrytare och rånmördare fick dock en plats i världslitteraturen genom dikten ”Mohammed Bek Hadjetlaché” som Carl Sandburg presenterade i diktsamlingen ”Smoke and Steel” 1920.

Läs mer: VT, Google,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Köp boken om Ryssligan hos Adlibris

Powered by Qumana

Series Navigation<< BMW-liganGringos – Sveriges första gatugäng? >>