Fredrik Malm, Assadvänstern och Syrien

Publicerad denFörfattareAnders_S12 kommentarer

Folkpartisten Fredrik Malm tillhör den gapiga bombhögerns allra gapigaste företrädare, alltid beredd att rycka ut till de imperialistiska krigens försvar.

I Aftonbladet den 30 november gick Malm till attack mot ABF och LO, som haft fräckheten att låta föreningen Syrensolidaritet arrangera ett seminarium på årets Socialistisk Forum i Stockholm.

”Det borde finnas en gräns för vilka extremister den etablerade vänstern i Sverige är bredd att syresätta på sina arrangemang och inkludera i de egna leden”, dundrar han men fingret riktat mot Syriensolidaritet, som anklagas för att vara ”ett rent och skärt stödnätverk för Syriens diktator Bashar al-Assad och hans regim” gormade han.

Påståendet är en sanning, vilket var och som varit inne på Syriensolidaritets hemsida vet:

Där står att konstituerandet av föreningen ”är en viktig händelse i arbetet med att motverka det pågående kriget mot Syrien”.

Frågan är ju då vilken sorts krig det är som pågår i Syrien. Föreningen ser det alltså enbart som ett krig utifrån och ingenting annat. Jag tvivlar inte på de uppgifter som finns om att både Saudiarabien och västmakter ingriper i inbördeskriget, men det förändrar inte att det måste beskrivas som ett inbördeskrig orsakat av regimens förtryck. Att kalla ett inbördeskrig för ett krig ”mot Syrien” är ju definitivt att ta ställning för regimen.

I stadgarna skriver föreningen att man ska ”verka för solidaritet med det syriska folket och dess rätt att demokratiskt utforma sin framtid fritt från militära påtryckningar från USA/Nato och dess allierade”. Det låter ju bra att man är för det syriska folkets rätt att demokratiskt utforma sin framtid.  Men i en situation där det är den nuvarande regimen som hindrar denna rätt för folket så blir talet om hotet från USA minst sagt märkligt. Naturligtvis finns ett sådant hot också. Det ska man inte bortse från. Men för närvarande hindras folkets demokratiska rättigheter av den allt våldsammare Assad-regimen. Att blunda för detta och bara tala om hotet från USA blir i sina konsekvenser att ställa sig på regimens sida. Att man också ger en falsk bild av regimen framgår i ett referat från ett annat möte om Syrien på ABF-huset där man sätter citationstecken runt ”blodiga regimen”.

Assadvänstern bryr sig inte om att folk dör, att vanliga människor bombas till stenåldern utan fortsätter sitt ursäktande av Assadregimens blodiga massakrer och övergrepp som om inget hänt.

Man kan skaka på huvudet åt en sådan vänster, men de är i alla fall förutsägbara i agerandet som diktatorsmegafoner. Det är tragiskt. Men det gör ABF:s beslut om att uppmana (enligt det uttalande som gjort har man aldrig förbjudit mötet) Syriensolidaritet att ställa in mötet på Socialistiskt Forum förståeligt som jag ser det. Det är naturligtvis synd att ABF skulle behöva uppmärksammas på problemet av en en man från den nyliberala proimperialistiska bombhögern. Men oavsett det så var det ändå ett beslut som är logiskt.

Förekomsten av Assadvänstern är djupt tragisk. Att organisationer som KP hemfaller åt diktaturdyrkan är nu iofs inget nytt utan gammal skåpmat och därför kanske inget att bli förvånad över. Att tidningen Flamman hemfaller åt samma agerande och i praktiken samma politik är mer upprörande.

Mitt parti, Socialistiska Partiet, har ingen uttalad uppfattning i frågan, en del kamrater delar den uppfatning som Arbetarmakt ger uttryck för i en artikel. Jag delar vissa delar av de åsikter som förs fram i inlägget och är mycket tveksam till den maoistiska och stalinistiska vänstern:

Det första är att Fredrik Malm inte ska ha någon vetorätt när det gäller vad som ska finnas med i ett socialistiskt arrangemang. Han är en utpräglad fiende till allt som har med socialism och arbetarrörelse att göra. Han får gärna ägna sig åt att hålla reda på vad allianspartiernas företrädare tycker om Saudiarabien – är det en diktatur eller inte? Där kan han eventuellt göra en insats med att klaga på bristande demokratiska insikter.

Det andra problemet kan uppstå om arrangörerna börjar definiera de politiska ramarna på ett snävare sätt än hittills. Det finns exempelvis många deltagare i forumet som vi är djupt oeniga med. Det gäller företrädare för socialdemokratin och Vänsterpartiet och det gäller representanter för olika stalinistiska grupper. Det bästa sättet att bekämpa deras åsikter är dock att bemöta dem i öppen diskussion, inte förbjuda dem.

Även om huvudinriktningen alltid ska vara att bekämpa politiska motståndare inom vänstern i bred bemärkelse med ord så innebär det inte att de alltid ska ha möjlighet att vara med på arrangemang som andra delar av vänstern ordnar. Det är ju upp till arrangörerna av ett forum eller en konferens att bestämma vilka som får och kan vara med.

Intressant?
Läs mer: Röda Malmö, Kildén & Åsman, Internationalen,
Borgarmedia: SVD, GP1, 2, 3, 4,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Upptäck mer från Svenssons Nyheter

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

12 svar på “Fredrik Malm, Assadvänstern och Syrien”

  1. Lite som Saudi-vänstern som inte bryr sig om att det är diktaturer och kolonialmakter som beväpnar rebellerna, att de redan utsett en marionettregim. Att minoriteter flyr där rebellerna drar fram, att de också utför tortyr och massakrer.

    Syrien är som Libanon där 40 länder, miliser och säkerhetstjänster var inblandade. Alla utkämpar sitt krig på Syriens mark. Det enda rätta är att upphöra med allt stöd till alla grupper utom de rent humanitära.

      1. Den texten har så mycket motsägelser i sig att den inte är intressant. Å ena sidan ska man stödja militär kamp. Å andra sidan ska man inte stödja militär kamp som styrs från utlandet. Vilket i praktiken är all militär kamp i Syrien.

        Det blir bara bludder av alltihop.

        1. Efterssom SP (och Fjärde Internationalen)) har direktkontakt med oppositionsgrupper i Syrien såväl som ävnstergrupper i Libaon vet vi att ditt påstående om oppositionen som helt styrd utifrån är falskt. Sannolikt överdriver dessa grupper sitt oberoende, sannolikt underskattar du deras oberoende. Du kan väl också kommentera texten på det inlägg där den återges istället för här.

          1. Det är stor skillnad på att vilja att NATO ska ut ur Afghanistan och på att förespråka eller skicka pengar till militär kamp i Afghanistan. På samma sätt där, vi bör enbart skicka pengar till de som håller på med rent humanitär verksamhet.

            Just för att verkligheten består av gråskalor ska vi inte stödja militärt våld då militärt våld tar sin utgångspunkt i svart-vitt tänkande av vi mot dem.

          2. Ja. SP skickar bara pengar för humanitära ändamål. TIll verksamheter för barn som drivs av syriska organisationer på oppositionsidan SP har kontakt med.

          3. Har de varit tvungna till det? Snarare ett påhitt. I många månader pågick protester mot regimen utan några massakrer, utan våld. Våldet startade i samband med att Syrian National Council klev in på scen. En grupp som redan från början hade som mål att beväpna kampen.

            Det fanns ett val om att ha fredliga eller våldsamma protester. SNC valde det senare. Sedan dess har det varit ömsesidig eskalering. Och våldsromantiker som skiter i att hela landet förstörs, bara de kan låtsas att det är en framgång om ena sidan vinner eller förlorar.

          5. I ett inbördeskrig handlar det inte bara om försvar utan också om attacker. Och fördrivningar. Vidare är det en sak att ha en rättighet. En annan sak om det är strategiskt att utnyttja den.

          6. Det är vi överens om. men det är inte vi som ska avgöra det, utan folket i Syrien. Vi behöver naturligtvis inte tycka det är bra. Men det är deras val. De har rätt att göra det valet.

  2. Syriensolidaritet är ingen stödförening för Assad, men stödjer arbetet  på en fredlig lösning och FN:s initiativ på detta område. Det syriska folket måste själv få bestämma sin framitid, helst i någon typ av fria val (även om det ter sig mycket avlägset idag). Om detta resulterar i att Assad och hans anhängare försvinner så är förstås det OK -det tycker väl alla.

    I Syriensolidaritets broschyr som kommer i en ny version om ett par dagar  beskrivs olika, rimliga orsaker till missnöje hos det syriska folket  med Assad-regimen. (Broschyren arbetades fram i stor hast till Sodcialistiskt Forum, och där fanns för många skrivfel, och något i innehållet som nu förbättras)

    Kriget inleddes med demonstrationer, där redan i den första demonstrationen 17/3 2011 i Daara meed 70 000 invånare, skottlossning skedde från vissa demonstranter, varvid 6 poliser dödades enligt olika källor.Inslaget av väpnade rebeller, i betydande utsträckning från utlandet och med ekonomiskt, politiskt och militärt stöd från USA, Saudiarabien m fl. var i tidigt skede framträdande. Dvs. det var en mycket annorlunda situation än i Egypten och Tunisien.

    Beställ den nya broschyren på solidaritetsyrien@gmail.com för 20 kr. Vi anser att ABF:s man inte borde stoppat vårt inplanerade möte. (Ett möte av nätverket Syrien-Sverige som har en i mycket annorlunda bedömning tilläts). VÄLKOMNA TILL VÅRT MÖTE OM SYRIEN 12/12 KL 18 PÅ BONDEGATAN 69, FIB-KULTURFRONTS LOKAL.

    1. Det är riktigt att Syriensolidaritet inte är en förening om uttalar stöd för Assadregimen. Däremot anser jag att den praktiska konsekvensen av den linje som Syriensolidaritet driver innebär ett stöd till Assadregimen. Med Kommunistiska Partiet är det en annan sak. Den organisationen tar öppet ställning för Assad på grund av dennes förmenat antiimperialism. Jag menar att man aldrig kan ta ställning för en diktatur. Dessutom menar jag att Assad inte är antiimperialist.

Kommentarer är stängda.