Att skriva ut namnet på misstänkta brottslingar är ofta rätt och riktigt

När en person blivit häktad som misstänkt för ett brott blir personens namn offentligt då en häktningsframställan är en offentlig handling. Om en person inte blir häktad men ändå åtalad blir namnet offentligt samtidigt som åtalet väcks. Vi har alltså inte ett skydd för misstänkta brottslingar som innebär att de kan var anonyma. Namnen på häktade, åtalade och dömda brottslingar är offentliga. Därför kan de namnges. Men det finns i Sverige pressetiska regler samt som säger att namngivningen ska vara relevant och av allmänt intresse.

Jag anser att det är av allmänt intresse att veta vilka det är som begår grova ekonomiska brott, omfattande bedrägeribrott, skattebrott, bokföringsbrott och andra ekonomiska brott då det är brott som är till skada för samhället ekonomi eller för väldigt många personer. Dessutom är det av allmänt intresse att veta hur få det är som begår gängrelaterade brott och att de alla hänger ihop. Det är också intressant att se hur vanligt det är med svenska namn bland gängbrottslingarna, mycket vanligare än vad folk tror. För att kunna visa hur få brottslingar som återfinns i den organiserade brottsligheten och hur stor andel som bär svenska namn är det nödvändigt att uppge deras namn. Det är som jag ser det av allmänintresse.

Dessutom finns det också förtal. Att namnge en häktad brottsling, en åtalad brottsling eller en dömd brottsling är inte förtal om det är av allmänintresse att veta vem personen är. Offentliga personer har svagare skydd än personer som inte är offentliga. Förtal kan det även vara om allt som skrivs är sant. I allmänhet är det så att om någon anser att den blivit förtalad så måste personen driva sitt ärende själv. Förtal lyder i allmänhet inte under allmänt åtal. Notera också att den död person inte kan förtalas.

Vad som hänt i fallet med de båda kända och offentliga personerna Fredrik Virtanen och Cissi Wallin är att Cissi Wallin vid upprepade tillfällen uppgett att Virtanen våldtagit henne. Han har aldrig åtalats för brott och bara Virtanen och Wallin vet vad som hände. Han har aldrig häktats, åtalats eller dömt för det som Wallin anklagar honom för.

Wallin är själv en känd person som har möjlighet att nå ut med sin berättelse. En okänd person skulle inte ha samma möjligheter. Det betyder att Wallins anklagelser får en större räckvidd än om en okänd person kommit med samma anklagelser. En okänd person skulle därför sannolikt inte kunna åtalas eller dömas för förtal om personen agerat likadant som Cissi Wallin. Det är denna aspekt som de flesta som diskuterar fallet glömmer bort även om deras resonemang i flera fall känns rimligt och vederhäftigt, exempelvis Kajsa Ekis Ekman i Aftonbladet och Lo Kauppi i ETC. Ändå tror att deras farhågor om att mäktiga män kan skydda sig och slå tillbaks.är överdrivna sett utifrån fallet med Wallin och Virtanen.Jag anser inte heller att domen ska tolkas som ett slag mot #metoo eller feminism. Hade Virtanen åtalats för brottet eller dömts hade det sannolikt inte heller varit något problem att namnge honom. Då hade det utan tvekan varit av allmänintresse då Virtanen var och är en offentlig person. Men en del jurister som Nils Funcke och Göran Lambertz,  anser att det ändå kan ha varit försvarligt av att namnge honom som Wallin gjorde. Göran Lambertz tror också att domen kommer att ändras i en högre instans.

Det som däremot är ett problem är att skadestånd för förtal uppenbarligen är lika stora som skadestånd för sexuella övergrepp, misshandel och våldtäkt. Ett sådant förhållande är ju helt orimligt.

Granskningsnämnden för radio och tv:s fällning av radiodokumentären Hästgården tycker jag är betydligt mer problematisk. Den man, en ridlärare, som anklagades för allvarliga brott namngavs inte i programmet och är dessutom död. Han förnekade konsekvent att han begått några brott av det slag han anklagades för.  Det är som jag ser det en helt orimlig fällning. Det måste ju gå att göra program om allvarliga brott som dessutom har allmänt intresse men fällningen gör det mycket svårt.

Fällningen av dokumentären om Josefin Nilsson, Josefin Nilsson – Älska mig för den jag är, ser jag också som mycket problematisk av samma skäl som fällningen av Hästgården. Fällningen är orimlig. Mannen som inte namnges i filmen är dömd för misshandel av Josefin Nilsson en gång för länge sen. Hans namn är offentligt genom att domen är en offentlig handling. Dessutom är han en välkänd skådespelare. Även hans namn anser jag därför är att allmänt intresse och dokumentären borde naturligtvis aldrig ha fällts.

Konsekvensen av dessa två fällningar kan bli allvarliga då det kan leda till att vanlig media inklusive bloggar med utgivningsbevis inte kan skriva om allvarliga brott då brottslingarna ju alltid kan identifieras så fort de häktats eller åtalats. Istället blir den som vill veta något om allvarliga brott med allmänintresse hänvisade till internets mörka sidor såsom Flashback och högerextrema sajter där rykten ofta får status av sanningar.

Samtidigt är det också ytterst märkligt att högerextrem sajter aldrig tycks fällas trots att de hänger ut invandrare för både små och stora brott. Ofta handlar det om brott som saknar allmänintresse och om personer som inte på något sätt är offentliga. en här typen av fall är de som borde leda till åtala, inte dokumentärer som Hästgården och Josefin Nilsson – Älska mig för den jag är.

Läs också:

Advertisements