Självklart går det att kriga sig fram till fred

Gudrun Schyman menar att det inte går att kriga sig fram till fred i en ledare i ETC. Men det är ju bevisligen fel. Har hon aldrig hört talas om US-amerikanska frihetskriget, US-amerikanska inbördeskriget, ryska revolutionen och kriget som följde på den, andra världskriget eller Vietnamkriget?

Och en global vapenvila är ju också befängt. Det finns ju många krig som är rimliga och vettiga. Ibland också nödvändiga. Befrielsekriget i Vietnam och angränsande länder, gerillakrigen i Nicaragua och El Salvador som ledde till att diktaturer störtades, andra världskriget med angreppen på Tyskland, Italien och Japan, Simon Bolivars befrielsekrig i Sydamerika, US-amerikanska frihetskriget och US-amerikanska inbördeskriget för att nämna några.

Ja visst är förhandlingar bättre än krig, men tror Schyman verkligen att andra världskriget hade kunnat undvikas genom förhandlingar med Japan eller nazisterna i Tyskland? Tror hon verkligen att kolonialväldena hade kunnat störtas utan befrielsekrig?

Nog för att ingen människa vill ha krig och nog för att fred på jorden är nåt som alla önskar sig och nog för att jag är tveksam till militär upprustning (men jag är för allmän värnplikt vilket troligen innebär en militär upprustning) men Gudrun Schymans ledare är som ett tal av vinnaren i en skönhetstävling.  Prat utan substans. Gulliga och trevliga tankar, men ack så grunt och med felaktiga grundpremisser. För visst går det att kriga sig till fred.

Advertisements