När miljöpartiet i DN föreslår nedskärning av försvaret landar man i att Sverige ska ha ett mindre försvar, ett yrkesförsvar, med möjlighet att bl.a. delta i internationella operationer. Nåt sånt vill inte jag se . Yrkesförsvar tenderar till att bli reaktionära klickar i ett samhälle. Med egna skumma agendor och ofta ett oproportionerligt stort inflytande.
Inte heller tycker jag Sverige ska delta i krig i främmande länder, som vi gör i Afghanistan. Tyvärr är ju miljöpartiet för sådan krigföring. Jag tycker istället att Sverige ska dra tillbaka trupperna från Afghanistan och dessutom följa Costa Ricas exempel genom att avskaffa militären helt.
Costa Rica i Centralamerika har aldrig haft nån militär och medan grannländerna haft diktaturer med mängder av mördade människor (Guatemala, El Salvador) eller ständigt återkommande militärkupper (Panama) har Costa Rica varit en lugn oas. Och tillsammans med Cuba under lång tid ett av de mest välmående landen i Latinamerika. Idag kan vi också hänföra Venezuela till den gruppen. ( I Västindien finns förstås ett stort antal mini-länder som är mer välmående eller lika välmående, de brukar inte alltid räknas till Latinamerika). De tre länderna, Argentina, Chile och Uruguay längst söderut i Latinamerika har naturligtvis också under perioder hört till de mest välmående länderna i området.
Costa Rica har klarat sig utan militär i en av världens mest oroliga regioner. Sverige kan säkert klara sig väl i ett av världens mest lugna områden. Så istället för ett yrkesförsvar – ingen militär alls.
Miljöpartiet accepterar också den borgerliga uppfattningen att terrorism är ett stort hot. Det är inget stort hot och för oss i Sverige är det i stort sett inget hot alls. Därför är det inget argument för att vi ska ha ett försvar.
Borgarmedia: DN, SVD, SR
Bloggat: Jinge, Alliansfritt Sverige
Andra bloggar om: Försvarspolitik, Militär, Miljöpartiet, Peter Eriksson, Försvaret, Yrkesförsvar, Afghanistan, Costa Rica
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Costa Rica har en av världens tyngst beväpnade polisstyrkor som i allt väsentligt är organiserad som en försvarsmakt. Att Costa Rica inte har något försvar är en ren myt.
Jag visste att den invändningen skulle komma. Och den stärker mitt resonemang. Den svenska polisen är också en av världens tyngst beväpnade. Alltså behövs inte militären.
En poliskår har en annan typ av utbildning än militären. Den går ut på att lösa problem och konflikter utan att folk blir skadade. Militärens utbildning går ut på att döda folk för att lösa konflikter. Det är skillnad. Se där, ytterligare ett argument för att avskaffa militären.
Inriktningen är en annan, därför annorlunda resultat om man enbart har en polisstyrka. Verkligheten visar ju också detta. Costa Rica har inte haft några militärkupper, ingen diktatur, inga krig med grannarna osv. Jämför detta mem Guatemala, El Salvador, Honduras och Panama. Att ha en starkt beväpnad polis är inte det samma som att ha en militär.
Väl talat! Få se bara om Odenberg vill vara med på detta.
Att säga att svenska försvarets utbildning går ut på att döda folk för att lösa konflikter är helt uppåt väggarna, kanske när du gjorde lumpen i kabeltroppen på 60-talet inte i dagens värnpliktsutbildning iaf. Det handlar inte bara om beväpning utan om befogenheter som polisen har på Costa Rica. Om du fortfarande inte tror mig så är du välkommen in på Amnesys hemsida för att läsa in dig lite. Det finns en anledning till att de är representerade
j&s man kan svar dig på två sätt:
1.Om inte miltären är till för att döda fienden ad ska vi då med den till?
Då räcker det ju med polisen. Varför två organisationer för samma ändamål?
2. Om jag har rätt och du fel om mlitärens utbildning kvarstår mitt tidigare resonemang.
I bägge fallen blir kontentan att vi inte behöver nån militär.
Kollade du upp Amnesty-sidan? Vore intressant att se vad de skriver om Costa Rica. Borde göra det själv faktiskt..
”1.Om inte miltären är till för att döda fienden ad ska vi då med den till?”
Försvarets uppgift är att avskräcka ”fienden” från invasion och att internationellt främja demokrati (tillsammans med de poliser som Sverige skickar ut för att utbilda landets egna polis).
”Alla länder har en armé, sin egen eller någon annans.”
Har ingen talat om för dig att ett land alltid har en arme, sin egen eller ett annat lands. Det finns inget hot mot Sverige just nu, det innebär inte att det aldrig kommer att finnas något hot mot Sverige. Vi bör inte göra om 1920-talets misstag.
”Och den stärker mitt resonemang.”
Tvärtom vederlägger den ditt resonemang fullständigt.
Jag gjorde enbart en hastig genomläsning av Amnestys rapporter, men genomgående gäller att Costa Ricas polis misshandlar, dödar och torterar medborgare utan rim och reson.
Dessutom är ditt påstående om att svensk polis på något sätt skulle vara bland de tyngst beväpnade löjeväckande felaktigt.
Pistol och batong tillhör grundutrustningen i de flesta länder (de britiska bobbies är undantaget som bekräftar regeln), medan hagelgevär, k-pistar och automatkarbiner inte är något ovanligt vare sig i Nord-, Sydamerika, Asien, Afrika eller Europa.
Vad det gäller Amnesty så förekommer ju även svenska polisen och rättsväsendet i deras rapporter.
Jag har heller aldrig hävdat att polisen i Costa Rica uppför sig korrekt mot människorna i landet. Inte helelr gör den svenska polisen alltid det. Men det har ju inte direkt med frågeställningen att göra. Varför har Costa Rica inte haft krig och militärkupper? Kan det bero på att det inte finns nån militär?
Det är alltid intressant att i en försvarspolitisk debatt se hur kortsiktighet förefaller vara en dygd. Som Cecilia skrev så ska vi inte göra om 20-talets misstag. När Sveriges Riksdag gjorde en bedömning av det säkerhetspolitiska läget 1926 gjorde man en bedömning i stil med: ”eftersom det nu är så lugnt i vår del av världen så kommer inget att hända framöver”. Tyvärr visade det sig att den bilden var allt annat än verklighetsbaserad. Vi har en liknande situation i vår omvärlds nu som då. 1926 var Tysklands ekonomi var på uppgång men samtidigt svårt plågad av krigsskadestånden till Frankrike, Storbritanien och Ryssland samtidigt som deras demokrati var väldigt svag. Dagens Ryssland har en ekonomi som är på uppgång men samtidigt plågas av korruption, systemfel som överlevt Sovjettiden och en demokrati som kan beskrivas som ’skör’, ’bräcklig’ eller ’bristfällig’. Vissa bedömare kallar den för ’obefintlig’. Samtidigt har dagens Ryssland – likt 20-talets Tyskland – en enorm arbetslöshet, växande nationalistiska känslor, växande politisk polarisering och växande icke-parlamentariska politiska element som kräver allt från Sovjetunionens återupprättande till ett nytt Storryskt välde. När vi idag gör bedömningen av att det är lugnt i vår del av världen så gör vi det med skygglappar för ögonen och blicken vänd i sydlig eller västlig riktning. Vad som händer på andra sidan den skyddsbarriär som Östersjön förväntas utgöra ignoreras med en påfallande nonchalans och medvetenhet. Jag tror inte att Ryssland kommer mobilisera och invadera Sverige de kommande tio åren. Men det var inte många som gjorde bedömningen att Tyskland skulle lägga nästan hela fastlandseuropa under sig när man fattade beslut om ”Tidernas största försvarsomställning” 1926. Det var först en bit in på 50-talet som det Svenska försvaret nått en nivå organisatoriskt, materiellt, personellt och utbildningsmässigt för att kunna möta en invasion från den tyska krigsmakt som lade Tjeckoslovakien under sig. Den utveckling som skedde de kommande 7 åren var det först i slutet på 60-talet som vi hämtat ikapp.
Kontentan av detta är att det tar mycket längre tid än man tror att upprusta eller återuppbygga en försvarsorganisation än många debatörer är medvetna om. Den utbildnings- och träningsmängd som krävs för att få en officerskår värd namnet går inte att skapa i ett insatsförsvar baserat på tron att vår del av världen aldrig mer kommer se krig. Inte heller går det att upprätthålla utbildningskvalitét för att Sverige ska kunna vara delaktiga i internationella fredsskapande insatser. Vi skulle därmed tvingas avstå från möjligheten att bidraga till att skapa fred i oroliga delar av världen och överlämna den uppgiften till länder som USA, Ryssland, Storbritanien och Frankrike.
Att avskaffa det svenska försvaret helt och ersätta det med en tungt beväpnad poliskår har en annan intressant dimension. Costa Rica nämns här som ett exempel där detta fungerat. Visst har det fungerat så tillvida att landet inte varit indraget i några öppna konflikter med sina grannar – men å andra sidan så har Costa Ricas mäktiga polis en beväpning och organisation som liknar det som en gång var Sovjetstatens KGBs nionde direktorat. En poliskår med pansarfordon, tunga vapen, eget flygvapen och oinskränkta rättigheter att själva bedöma vad och vem som var ett hot mot nationens säkerhet. En sådan organisation vill inte jag ska sköta bevakningen av politiska möten, idrottsevenemang eller för den delen trafikövervakningen.
Låt oss istället planera långsiktigt och med ett ansvar för kommande generationer och människor i mindre lyckliga delar av världen. Ett stabilt värnpliktsförsvar med en omfattande officerskår kan bibehålla kompetensen att försvara landet mot invasion, göra punktinsatser om behovet uppstår och aktivt bidraga till att sära stridande parter i konflikter. På det sättet kan Sverige bidraga till en säkrare och tryggare värld – både i vår närhet och på platser som vi nästan aldrig hört talas om.