En del krönikörer gör mig trött

En av dessa är Maurico Rojas. Han är en pajas som bytt parti lika många gånger som andra byter skjortor. Jag väntar sen länge på när han ska gå med i Sverigedemokraterna.

I Göteborgs-Posten har han skrivit en krönika om den ”fantastiskt lyckade” integrationen av svenskarna i USA. Den aspekten stämmer också, svenskarna blev snabbt integrerade i det amerikanska samhället och lyckades väl. Mycket bättre än många andra invandrargrupper i USA. Det är dock här som Rojas börjar få problem med sitt resonemang. Enligt honom berodde den lyckade integrationen av svenskarna på att USA lät

”behandla invandrarna med respekt, som likvärdiga människor som förväntas kunna stå på egna ben och bidra till samhället genom arbete och företagande, tankar och idéer.”

Men i så fall skulle ju inte svenskarna ha lyckats bättre än andra grupper. Vilket man enligt allt annat jag läst har gjort. Om det ovanstående var nåt generellt för USA skulle svenskarna inte ha skilt sig från andra invandrargrupper. Men det gör dom. Svenskarna klarade sig bättre än andra. De flesta som forskat om detta är eniga om att det beror på att svenskarna var läs- och skrivkunniga när de kom till USA. I stort sett alla svenskar var läs- och skrivkunniga och så var det inte i många andra invandrargrupper i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet i USA.

Mauricio Rojas har alltså helt fel när han hänför svenskarnas goda integration i USA till mekanismer i USA. Han borde istället berömma den svenska offentliga utbildningen, folkskolan. Den som han och andra borgerliga och socialdemokratiska politiker är i full färd med att montera ned (ja, inte folkskolan, utan dess efterföljare, den offentligt ägda och drivna grundskolan).

Sen har nog Rojas en mycket romantisk bild av hur det ser ut i USA. Han tror att alla grupper blir en del av majoritetens kultur på nolltid. Att integrationen fungerar. Det är helt enkelt paradiset i Mauricios drömvärld.

I verkligheten pratar jag bättre engelska än en stor del av New Yorks befolkning. Det finns folk som bott där länge-länge och ändå inte pratar ett ord engelska. Det finns etniska och religiösa enklaver där inte en tillstymmelse till respekt för majoritetskultur eller ens ett uns av majoritetskultur finns. Exempelvis , där man måste kunna läsa kinesiska för att kunna förstå vad affärerna heter och säljer. T.om. Mc Donalds har kinesisk skylt. Eller delar av Williamsburg med sin ortodoxt judiska kultur. Världsfrånvänd och kvinnofientlig. Jag kallar inte sånt för framgångsrik integration. Jag kallar det för en i grunden rasistisk kultur med reell apartheid.

Mauricio Rojas drömmer. Göran Skytte däremot försöker få oss att förstå att han drömmer mardrömmar om den svenska statliga televisionen. För denna hånar Fredrik Reinfeldt. Och ännu värre, televisionen har mage att klaga på när frikyrkoförsamlingen Maranata utnyttjar fattiga människor. I Skyttes värld ska ju sånt vara tillåtet. De som står överst ska alltid få utnyttja. Och de där nere ska inte få klaga. Ja, helst ska de inte ha några rättigheter alls i Skyttes värld.

Och hu vale, TV använder en sosse som får uttala sig som expert. En sosse. För Skytte är detta naturligtvis en hädelse. bara folk som vrkligen är överkalss, folk som verkligen företräder eliten, såna som är moderater, exempelvis KG Bergström, ska få vara experter i TV.

Nu håller jag ju inte med Skytte. Stig-Björn Ljunggren är lika mycket kapitalets lakej som KGB. SVT är inte ett dugg bättre eller sämre än andra. Man går precis om övrig media i elitens ledband, i överklassens ledband. Skytte å sin sida är en adlig pösmunk som inte ens tycker om vänsterborgare. Mannen är faktiskt inte värd att ta på allvar. Men han gör mig så trött.

En borgare drömmer och en annan drömmer mardrömmar. Jag blir trött när jag läser deras propagandaskit som i sig bevisar det jag skrev mitt förra inlägg om media som elitens propagandaorgan.

Läs om svenskarna i Chicago.
Läs om en framgångsrik svensk, Carl Skoglund.
Läs om svenska trotskister.

Intressant?
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , ,

Advertisements
  • Kalle

    Då jag tidigare läst några inlägg av dig så sammanfattar jag denna med följande.

    Din inkompetens gör mig trött! Skaffa dig egentlig kunskap och lyft din blick bortom dina egna felaktiga resonemang! Slutsatserna säger jag inget om men dina argument och resonemang är värdelösa, dessutom leder de i de flesta fall till andra slutsatser än de du på förhant bestämt att du ska komma till.

  • Anders_S

    Ok: vad är felen?

    Mauricio Rojas säger att integrationen i USA är bra, därför att det gick så bra för svenskarna. Jag säger att orsken till det var att svenskarna hade bättre utbildning . Inte på politiken och inställningen i USA. Jag påstår att integrationen i USA är skit. Och exemplifierar. Jag kan ha fle. men anser själv att Rojas har fel.

    Skytte påstår att svensk media är vänstervriden. Jag menar att den är lika högervriden som resten av media och hänvisar till en magisteruppsats. Var är felet i resonemanget? Jag kan fel, men anser själv att Skytte har fel.

    Men, kalle, ditt resonmang haltar.

    Först: ”Jag säger inget som slutsatserna”
    Sen: ”dessutom leder de i de flesta fall till andra slutsatser än de du på förhant bestämt att du ska komma till”

    Bestäm dig för hur du ska ha det!

    Och hur bedömer man inkompetens när det gäller åsikter och tolkningar? Du må tycka att jag har fel. Det är helt okej. Men hur kan tyckande vara inkompetent?

  • Bra blogg!

  • Styvbard Hårdnacke

    Och nu över till något helt annat?

  • Ulla Marianne

    Du skriver: ‚Äù Men det visar sig nu att jag i alla viktiga hänseenden har rätt. Media är en propagandaapparat för eliten, makthavarna och storföretagsledarna. Total okritiskt accepterar media deras åsikter som fakta.‚Äù
    Du har ju både rätt och fel. Det som har framkommit när man undersökt journalisternas politiska färg är att ekonomijournalister ofta är borgerliga, medan övriga journalister är vänster (S eller V) och miljöpartister.
    Journalisterna må mycket väl gå i maktens ledband (som oftast varit socialdemokratin) men knappast i några borgerliga chefers ledband. Under de perioder jag vistats i medievärlden kan jag inte dra mig till minnes en enda moderat chef och ingen centerpartist, men däremot ett par folkpartister och sen en hel radda socialdemokrater, miljöpartister och vänsterpartister.
    Så det var ingen slump att författaren av magisteruppsatsen valde ekonomijournalistiken. Han visste helt enkelt att han skulle få de svar han ville ha.