Det finns bara två sätt att lösa Israels problem på lång sikt. Sätt ett är att pröva samma sak som nazi-Tyskland gjorde. Dvs total utrotning av alla palestinier. Ibland funderar man faktiskt över om detta är den väg som Israel valt, men så jävligt kan det väl ändå inte vara. Och så jävligt anser jag inte att det är. Men i pessimistiska stunder funderar man tyvärr i de banorna. Det är en väg som är omänsklig, inhuman och oacceptabel. En väg som världen inte kan acceptera. Inte heller borde världen acceptera det som skett i Gaza. Med isolering, utsvältning och bombning av civila.
Den andra lösningen på Israels problem är en lösning som de flesta borde kunna acceptera. För den bygger på medmänsklighet, samtal och kompromisser. Den bygger på att den starkare parten, förtryckaren, måste backa för att man ska kunna nå fram till en varaktig lösning med fred och försoning i Palestina. Slutmålet ska var en sekulär stat för alla religioner och för alla folk som bor i dagens Israel och Palestina. Förmodligen måste det hela ske i flera steg.
Det grundläggande är att Israel börja prata med palestiniernas legitima representanter, detta oavsett hur mycket man ogillar dem, dvs Hamas-regeringen. Vidare måste omvärlden sluta ge finansiellt stöd till Israel och sluta sälja vapen till Israel. Som ekonomisk påtryckning bör också en ekonomisk bojkott införas. Samtidigt ska bojkotten av Palestina upphöra. Kom ihåg att det är förtryckarna, dvs staten Israel som måste bekämpas för att det ska bli fred och lugn i området.
Israel måste vidare utrymma alla bosättningar på Västbanken och de palestinier som fördrevs 1948 och 1967 måste ges rätt att återvända till sin hemtrakter (hembyarna finns ju ofta inte längre, de är rivna eller överbyggda med bosättningar för judar). Muren måste rivas omedelbart och marken återlämnas till de palestinier som egentligen äger den.
Israels ockupation av en annan stats territorium upphör inte i och med att Västbanken utryms, men ett återvändande av palestinier till sina hemtrakter och genom att dessa får rösträtt i staten Israel innebär att en situation uppstår där det finns större möjligheter för att förhandlingar mellan Israel och Palestina ska kunna resultera i ett samgående mellan de två staterna som möjliggör en sekulär statsbildning i området.
Låter lösning två utopisk. Visst, men det är den enda lösning som kan fungerar på lång sikt och samtidigt vara mänskligt acceptabel. Det är den enda lösning som på sikt tar bort risken för självmordsattentat i dagens Israel och som dessutom löser det mycket större problemet i området, Israels förtryck av palestinierna. Det som är den egentliga orsaken till självmordsdåden.
Intressant?
Bloggat: Jinge, Rawia Morra, Pierre Gilly, Lasse, Motbilder
Borgarmedia: SVD1, SVD2, SVD3, DN1, DN2, DN3, DN4, AB
Andra bloggar om: Självmordsattentat, Självmordsbombning, Hamas, Fred, Israel, Palestina, Politik
PS. För att slippa en massa korkade kommmentarer: Jag stöder inte Hamas. Det är högervriden organisation som tyvärr vann valet. Men det är Palestinas legitima regering precis som den borgarregering vi har i Sverige. En annan högerregering jag inte stöder. Inte heller stöder jag något av de partier som ingår i den svenska högerrregeringen. Jag anser vidare att självmordsbombningar är oacceptabelt, grymt och smutsigt. De drabbar bara oskyldiga och leder inte framåt. Därför stöder jag inte den typen av metoder. Och nej, Israels politik är idag inte jämförbar med Holocaust. DS.
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Du har helt rätt i att lösning två är en utopi.
Finns ingen stat som förhandlar med en motpart som inte erkänner deras existens.
Det palestinska folket MÅSTE göra sig av med terroristorganisationen Hamas och dylika organisationer innan det finns en chans till fred.
klockrent anders. jag håller med dig till 100%.
förutom att jag är en av dem som såg till att vi äntligen fick tillbaka en borgerlig regering här i sverige.
kommentar till ’elake måns’; den enda vägen till fred är om FN erkänner israel som terroriststat och ställer regeringen där inför rätta för brott mot mänskligheten och folkmord.
/puss på er
Hamas och andra ”terroristorganisationer” har PRECIS samma rätt att bekämpa ockupationsmakten som danska, norska, franska m.m. motståndsrörelser hade att bekämpa den nazi-tyska ockupationsmakten.
Ditt förslag på lösning råkar sammanfalla med palestiniernas kompletta önskelista som dom haft med sig till förhandlingsbordet i 60 år.
Dvs, du tar den ena sidans parti 100% och det är vare sig speciellt innovativt eller realistiskt. Och framförallt handlar det inte ”medmänsklighet, samtal och kompromisser” som du säger dig efterlysa. En förhandling, såsom den som förhoppningsvis återupptas om några dagar, syftar till kompromisser. Men då kan man naturligtvis inte utgå från att alla ens krav uppfylls.
Och om du vill ha en sekulär stat i området så borde du framförallt fundera på hur islamisterna ska tyglas. Det är just det problemet som både Abbas och Israel funderar på nu.
Stöd deras fredsförhandlingar istället.
Hellström: Det verkar alltså som om palestinierna redan för 60 år sen begrep vad som kunde lösa Israels problem.
En förhandfling med någon som inte representerar något, som Abbas, är fullkomligt meningslös. Han är totalt korrumperad och totalt diskrediterad i alla palestiniers ögon. Förhandlign med honom är meingslös.
En rätt att återvända för alla palestinier i exil skulle förmodligeninnebära minskat stöd för Hamas bland palestinierna i området. Detta eftersom stödet bland de palestinier som lever i exil utanför Västbanken och Gaza i mindre utsträckning stöder Hamas än de som tvingas leva i utomhusfängelset Gaza eller i det sönderslagna västbanken.
Stödet för Hamas har främst uppstått då man upplevt att Fatah var/är korrumperat och inte kunde leverera någon lösning på problemen. För att stödet för Hamas ska minska krävs nog först en parteill lösnign och förhandlinagr med en legitim palestinsk part, dvs den demokratiskt valda regeringen.
At acceptera en stat på rasistiska religiösa grunder är ingenting som jag är för, vare sig det är en muslimsk eller judisk stat. Därför är inte dagens Israel acceptabelt som statsbildning. De kan förstås ändra sina lagar så att det blir acceptabelt, men det får nog inbegripa en rätt för fördrivna palestinier att återvända (alldeles oavsett vad vi anser om anledningarna till fördrivningen) på samma sätt som tyskar kunde återvända till f.d. DDR och återfå sina egendomar etc.
Just mantrat ”erkänn Israel!” som brukar komma från Israelvännerna är i sig ganska intetsägande: Vilket Israel är det som Hamas et. al. ska erkänna?
Är det delningsplanens Israel från 1947?
Är det Israel 1948 efter den etniska rensningen på palestinier?
Är det Israel efter 1967 då israelerna hade stulit ännu mer mark från palestinierna?
Frågan är inte enbart kuriosa, utan av stor betydelse. För min egen del är 1967 en väldigt märklig utgångspunkt, eftersom palestinierna vi den tidpunkten hade berövats större delen av sitt territoruim: vilken rationell person är villig att godta det med ett erkännande av staten israel, vilket skulle göra stölden av deras mark till ett fastlåst faktum?
Överhuvudtaget är delningsplanen från 1947 och Balfourdeklarationen från 1917 förkastliga: det handlar om kolonialmakter som portionerar ut annans mark efter eget välbefinnande, och legitimiteten i detta är inte särskilt svårt att ifrågasätta.
Som kuriosa: Balfourdeklarationen från 1947, vilken ofta brukar pekas ut som grundstenen för staten Israel säger faktiskt inte ett enda ord om att de ska få ett eget land eller en egen stat: ordagrant står det skrivet ”ett nationalhem för det judiska folket”.
Det kan tyckas småaktigt att påpeka det, men betänk bara sionisternas semantiska besatthet vid formuleringen i Säkerhetsrådets resolution 242 efter kriget 1967: ”Withdrawal of Israeli armed forces from territories occupied in the recent conflict”. Israelvännerna lägger enormt stor vikt vid att man inte använder sig av bestämd artikel (the territories occupied) och menar på så sätt att Israel inte behöver dra sig tillbaka från allt territorium som de har ockuperat.
Enslingen på skäret:
Att göra kopplingen mellan Hamas och motståndsrörelserna i Danmark, Frankrike och Norge m fl under andra världskriget är helt malplacerad.
De hade inte som mål att utplåna Israel utan endast ville befria sitt land.
Isreals existens kommer i framtiden bara betämmas av Israelerna själva. Vad som sägs i olika deklarationer är inte av stor betydelse i en värld där de svaga inte får sina rättigheter tillgodo sedda. Det är till Israels regerings uppgift att fortsätta låta sina medborgare leva i skräck eller att förhandla fortast möjliga fred.vilket jag anser är den bästa lösniingen på problemet.
”Israel måste vidare utrymma alla bosättningar på Västbanken och de palestinier som fördrevs 1948 och 1967 måste ges rätt att återvända till sin hemtrakter …”
Vilka positiva effekter har Israel skördat av att ha lämnat södra Libanon och Gaza? Fler eller färre raketbeskjutningar av Israel?
Hur har avtalen i samband med dessa tillbakadraganden (tex. FN-övervakning av södra Libanon, avväpningen av Hizbollah och extern kontroll av gränsövergången Egypten-Gaza) fungerat?
Lösningen på Israels problem kan diskuteras, men villkorslös kapitualtion och förlitan på självmordsbombare och raketskjutares nåd är defintivit fel väg att gå.
Gertkvist, Israel har utan tvekan drabbats av oändligt färre attacker i södra libanon sedan de flydde år 2000. Det kan du kolla var som helst. Däremot borde de lämna tillbaks allt område de stulit från Libanon och också släppa de libanesiska fångarna som fortfarande hålls fängslade.
Gaza har Israel fortfarande full kontroll över och det är ändå bara en del av Palestina, så det går inte att jämföra med.
Är det inte också så att vissa krav på ”erkännande av Israel” egentligen innebär att man ska erkänna en judisk stat. Och att en stat bara ska vara tillåtet för en etnisk grupp är ju rasistiska i stil med apartheid – så det är väl inte så konstigt att man inte vill erkänna något sådant?