En gräsmatta på en rivningstomt och ett stort grönområde utan egentligt användningsområde som Årstafältet i Stockholm har en sak gemensamt. Det har ingen funktion i en stads mänskliga liv. De fungerar kanske som syreproducenter och reningsverk för luften, men det brukar behövas träd för att det ska bli riktigt bra. Ett grönområde i en stad måste vara planerat som en del av staden. Som något som knyter ihop människor. Inte som det ofta är idag, där grönområden segregerar människor och förhindrar möten. Gräsmattan på den tomma tomten blir ett ställe där skräp samlas och ett område som Årstafältet blir en avskiljare, en gräns mellan stadsdelar och människor.
Central Park New York är ett jättelikt grönområde och fungerar förenande. Detta därför att parken är planerad för människors behov och för att underlätta möten och aktiviteter. Slottskogen i Göteborg ett annat bra exempel. Årstafältet och Järvafältet i Stockholm, däremot, är rena motsatsen till Central park och Slottskogen. Likaså den gröna sträng som skiljer Rinkeby från Bromsten. Det är naturbarriärer som är segregerande istället för användbara.
Därför vore det bra om sådana områden bebyggdes, men de ska bebyggas med rktig stadsbebyggelse med gator och kvarter som i Stockholms innerstad. Inte med punktus och fristående längor som i Årsta eller med stora kolosser som i Östberga. För den typen av stadsdelar har dålig funktion i socialt hänseende.
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Håller med fullständigt.
Även gräsmattor tar åt sig partiklar som far omkring och är dåliga för hälsan. Förmodligen lär de krylla av liv också.
Se upp för argumentet att om man bygger äldre typ av stadskvarter kommer det att bli så mycket fina möten överallt. Det kanske inte stämmer med hur folk verklgen uppför sig i en sådan miljö om den skapas i en förort som till stora delar ändå fungerar som en satellit mot andra ställen. Jag vill nog mer tro på erfarna arkitekter, kulturgeografer och liknande figurer i det här fallet än amatörstadsbyggare som kan lufta sina åsikter men egentligen inte har något ansvar.
Förresten: är det inte frisk luft snarare än gagg med grannar som den promenerande på Årstafältet ofta vill ha? Det går väl lika bra att mötas på Årsta torg? Ibland undrar jag om inte det där mötas-argumentet lika gärna kan vara en täckmantel för byggmästarintressen som gärna skulle asfaltera rubbet från ena änden till den andra.
Björn: Stockholm har idag en mycket stor KVANTITET av grönområden. Däremot är KVALITETEN överlag usel. De ligger åtskilda så att de är svåra att ta sig till, underhållet är eftersatt (då få människor rör sig i dem finns inga incitament), och framförallt, deras ofta usla placering gör dem till just de barriärer som omnämns här.
Äldre stadskvarter? Det skall vi väl inte bygga? Snarare är det nya stadskvarter vi behöver. Den urbanismdiskussion som pågår handlar inte om några romantiska småstadsideal. Det är Stockholms huvudstad vi pratar om. Naturligtvis skall vi bygga moderna stadskvarter med tät och blandad bebyggelse, takterasser, trädplanterade gator och väl fungerande stadsparker. Parker som till skillnad mot dagens isolerade grönytor faktiskt används.
Björn skriver:
”Det kanske inte stämmer med hur folk verklgen uppför sig i en sådan miljö om den skapas i en förort som till stora delar ändå fungerar som en satellit mot andra ställen. Jag vill nog mer tro på erfarna arkitekter, kulturgeografer och liknande figurer i det här fallet än amatörstadsbyggare som kan lufta sina åsikter men egentligen inte har något ansvar.”
Men det är ju där problemet ligger. ”Erfarna” arkitekter, kulturgeografer och liknande har ju ansvaret för det som skett de senaste halvseklet, då vi slutade bygga stad. Är det inte dags att invånarna tar tillbaka initiativet från ”experterna” nu? Bygg som vi vill bo, inte som ”experterna” tror att vi vill bo i sina utopiska visioner…
”Förresten: är det inte frisk luft snarare än gagg med grannar som den promenerande på Årstafältet ofta vill ha?”2
När man går genom Central Park kan man faktiskt välja om man vill stanna o prata med folk eller gå vidare. Är det isolation man är ute efter kan man låsa in sig i sin lägenhet alternativt flytta från staden. För i staden finns det faktiskt andra människor…
@ anders: Du har helt rätt. Det är fascinerande (men inte förvånande) att arbetarklassens stadsdelar ägnas så bristfällig och vårdslös uppmärksamhet, när minsta gatstump i medel/överklass-områden debatteras och utvärderas i det oändliga.
Björn, det var erfarna arkitekter som byggde Brandbergen, Bergsjön och Rosengård… Forskning har visat att när man avskär biltrafiken från kvarteren så minskar man interaktionen mellan medborgarna, mindre integration, sämre affärer, mindre underlag för samhällsservice som banker etc.
Stadskvarter är inte paradiset, men det kommer att bli bra mycket bättre än vad det är nu.
Årstafältet är inte en gräsmatta utan ett stycke gammal odlingsmark, korsad av en medeltida landsväg och den enda öppna gröna ytan i Söderort. Och den är värd att bevara. ”Detta därför att parken är planerad för människors behov och för att underlätta möten och aktiviteter.”
Jag citerar din motivation till varför Central Park är värdefull, därför att den stämmer lika bra på Årstafältet. Den är nämligen detaljplanerad som en ekologisk landskapspark med en mängd olika mötesplatser för människor i olika åldrar och med olika intressen; sport, lek, kulturhistoria och naturupplevelser. Där finns lärkor, fjärilar, sällsynta sländor och en mängd änsblommor redan nu, men enligt planerna skulle detta fria ”bondland” kompletteras med anlagda skyddade parkrum. Anledningen till att fältet idag verkar skräpigt och övergivet är att det övergivits av staden. Projekteringen av parken avstannade efter ett par år, entré, arenateater och ombonade picknickplatser färdigställdes aldrig och ingen invigning har informerat om hur lätt det går att ta sig dit med t.ex. tvärbanan. Däremot har med tiden alltfler boende runt fältet upptäckt dess kvaliteter och i Nätverket Årstafältet! är vi många från både Årsta och Östberga som lärt känna varandra i vårt arbete för att göra Stockholms nyaste park känd för Söderortsborna och för att parken ska utvecklas enligt planerna. Att bygga ihop Östberga med resten av staden är en utmärkt idé. En flytt av partihallsområdet som skär av Östberga från Årsta med tung trafik och anskrämliga betonglador har länge diskuterats och vore en utmärkt plats för en ny tät stadsdel.
Välkommen att besöka fältet nu när sommaren kommer, då är det en högst njutbar plats!
Se arstafaltet.se för information om olika aktiviteter, som t.ex. gökotta och drakfest!!
Hälsningar, Bitte
Fast riktig stadsbebyggelse räcker inte för att skapa ett attraktivt område. Skarpnäck är väl ett av de första och största exemplen på stadsbebyggelserevival i Sverige – men det är definitivt inte stans populäraste område.
Jag tänkte just på Skarpnäck som ett mindre lyckat exempel. I ”riktig” stadsbebyggelse byggs inte hela stadsdelar i exakt samma stil.
Den stadsbebyggelse som människor uppskattar är den som vuxit fram under decennier eller till och med århundraden. Det blir naturligtvis svårt att efterlikna det vid nybyggen, men nuförtiden har man lärt sig att ha många olika byggherrar i varje nytt bostadsområde.
Och det finns som sagt inga patentlösningar, men vi har lärt oss att en del saker funkar bättre än andra.
Väldigt intressant och högkvalitativ diskussion, det glädjer mig när jag läser.
Segregering skapas inte av grönområden utan vid kaffeborden i ”vi och dom-relaterade diskussioner” om i princip allt som hör mänsklig vardag till. Det sker hemma likaväl som ute, på arbetsplatser, utbildningar etc. Stadens grönområden är viktiga, inte bara som lungor, inte bara för människor utan för andra varelser: stadens djur- och fågelliv till exempel. Man skulle lika gärna kunna säga att Järvafältet binder samman förorterna Rinkeby, Kista, Husby, Akalla och Hjulsta som att fältet separerar. Det finns gott om gångvägar och stigar i området och de som går emellan dessa förorter – eller bara ikring för rekreation – är av alla åldrar och alla nationaliteter. Här finns damer i burka som går från Husby till Rinkeby för att handla eller träffa vänner, här finns hundägare av olika ursprung som accompanjeras av sina fyrfotingar i olika storlekar; här finns joggare, pensionärer, ungar i alla åldrar, tjejer med häst och vagn. Till och med ungdomar som promenerar getter! Ställen som Akalla 4Hgård försöker motverka segregation, men Akalla 4Hgård lever under ständigt ekonomiskt hot. Då räcker inte integrationstankar för stöd, konstigt nog. Om vi istället tittar på ett urbant fenomen, Kista galleria, så finns även där folk av flera nationaliteter, men umgås de mer än vad gör i det gröna? Att skylla segregationen på Stockholms gröna kilar luktar lobbyism för att få exploatera.
Precis! De gröna kilarna är inte orsak till segregation. I Sverige umgås man inte med grannar. Här umgås man i de föreningar som man är med i.
Bra sagt, Svensson.
Margareta: Vad har detta med segregation att göra!? Det har att göra med att bereda plats och utrymmes- och miljöeffektiv stadsmässig sådan, åt den halva miljon nya invånare som kommer att flytta till Sthlm innan 2030. ÄVEN de som inte fötts in i en bostadsrätt på Karlaplan eller som gör karriär inom Partiet.
Margareta Nobell, du skriver:
”Stadens grönområden är viktiga, inte bara som lungor, inte bara för människor utan för andra varelser: stadens djur- och fågelliv till exempel.”
Frågan som då uppstår är, om allting skall anpassas för djuren, var skall människorna bo? Missförstå mig inte nu, det är klart att vi måste lämna mycket natur oberörd, men någonstans måste det väl också byggas miljöer som människor trivs i? Bör inte utvecklingen av nya stadsdelar ske för människornas behov snarare än för djurens? Jag bor för övrigt i klassiska innerstadskvarter och ser gott om fåglar i träden även här.
Faktum är, tvärtom mot vad du tror, att den miljonprogramsplanering med hus i park som pågått under lång tid är skadlig för djurens utveckling och deras biotop. Anledningen är naturligtvis att människan med sina motorvägar, gångvägar och hus sprider ut sig över enorma landarealer där djuren inte kan få agera ostörda.
Är det inte då bättre att istället bygga täta stadsmiljöer, på det sätt som vi gjorde före andra världskriget, miljöer som är oerhört populära kan tilläggas. Då kan vi nämligen lämna så oerhört mycket mer natur ostörd och opåverkad av människan.
Man bor inte miljö- och djurvänligt bara för att man ser skig från fönstret…
Det kan väl tilläggas att man ser gott om djur mitt i New York på Manhattan också. Där finns gott om rovfåglar (kolla exempelvis upp ”Pale Male” på nätet) och andra fåglar. Tvättbjörnar finns också och förra vintern fanns det Coyote. Den transporterade man dock bort. En tätbebyggd, männniskovänlig och dessutom miljövänlig stad behöver inte betyda att det inte finns nåt djurliv.