Hon tror att anledningen till att en del invandrare känner sig mer hemma i England än i Sverige beror på att England skulle vara mindre rasistiskt än Sverige. Att det skulle vara lättare att komma in i det engelska samhället, eller det amerikanska samhället än det svenska. Det senare påståendet kan vara sant (fast man kommer ju egentligen aldrig in), det första är totalt falskt och felaktigt.
Att det kan upplevas lättare i England och USA beror på den betydligt större rasismen och strukturella rasismen i dessa länder. Rasism som innebär att dess två samhällen är mycket rasistiska i själva verket. Så rasistiska att de i många avseeenden är totalt segregerade. Mellan överklass och arbetarklass som lever i åtskilda områden och aldrig kommer i kontakt med varandra. Invandrargrupper lever för sig själva, i sina egna miljöer, i sitt eget parallella samhälle. Det är klart att det kan kännas tryggare så. De egna tar hand om de sina. Det är ju tryggt, men det innebär att man inte blir en del av majoritetssamhället. Det är resultatet av rasism, strukturell rasism.
Det mest extrema exemplet är kineserna och Chinatown i New York. Det är ingen integrerad del av det amerikanska samhället. Det är ett eget samhälle som geografiskt bara råkar finnas i New York. På grund av fördomar, rasism, strukturella rasism så består USA och New York av parallella världar för olika etniska grupper, religiösa grupper (ett exempel är de ortodoxa judarna i Williamsburg som inte umgås med några andra utan bildar sitt eget samhälle i samhället) och klasser. Det kan upplevas som tryggare men är i själva verket resultatet av ett mer rasistiskt samhälle. Likadant fungerar det i England och London.
I Sverige fungerar det inte så. För att du ska klara dig här, krävs mer, du måste integreras istället för att leva segregerat. Det kan känans otryggt. Du måste konfronteras med de andar, med folk som inet är som du. Det kan vara jobbigt. Nog kommer en invandrare att mötas av fördomar och rasism, men den är långt ifrån den rasism som finns i USA och England. Att inbilla sig nåt annat, som Merit Wager, är naivt och okunnigt.
Sen är det ju knappast en förlust för det svenska samhället att den reaktionäre Mauricio Rojas försvinner ur landet. Det blir ju en sverigedemokrat mindre. En spansktalande man som flyttar till ett spansktalande land där det finns större utrymme för hans olika fördomar, förmodar jag.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Sverige, Mauricio Rojas, Fördomar, England, USA, New York, Rasism, Invandring, Samhälle
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Det är du som är naiv och okunnig. System som tvingar minoriteter att slaviskt anpassa sig till majoritetssamhället gynnar naturligtvis majoritetetsgruppen och de ideologer som stävar efter stabilitet och samhällelig detaljplanering. Men för oss andra innebär det att vi fråntas möjligheten att leva fullvärdiga liv. Våra behov sätts på undantag eftersom assimileringen bekräftar majoritetskulturens bild av sig själv som naturlig norm.
Christopher: Jag kan förstå dina invändingar. Men faktum kvarstår. Kan inte du som bög leva tillsammans med oss andra utan måste leva i speciella reservat (ex. Chinatown) så är det ett icke-tolerant och i detta fall homfobsikt samhälle. De är baar när personer som avviker frånd et som är det vanliga kan lev tillsmmans emd alla ndar som man kan prata om ett smahälel utan rasism, diskriminering och fördomar.
Det segregerade USA är därmed ett mer rasistiskt samhälle än Sverige.
Fast Rojas anpassning handlade ju mer i artikeln om att han inte kunde lämna in sina skor till skomakaren för att han inte vill befatta sig med vissa svenska ord.
Det är som vissa när dom försöker glänsa och ska åka till Rom, då säger dom Roma med italienskt uttal. Varvid man undrar varför dom ska till Gotland. Jag själv försvenskar dom flesta uttal, för dels tycker jag att det inte finns nån anledning till att glänsa, och dels så gör man sällan uttalet exakt ändå och då blir det bara löjligt.
Så i fallet med Rojas så är han egentligen bara barnslig när han inte får som han vill. Han vill inte anpassa sig till samhället, utan vill istället att samhället ska anpassa sig till honom.
Anders:
Du överdriver i ditt resonemang. Att människor med lika bakgrund eller identitet söker sig till varandra och skapar subkulturer betyder inte att de är helt avskilda från det större samhället. Egentligen är det inte konstigare än att vi alla tillhör familjer som vi känner samhörighet med på det djupare plan än med samhället i stort. För en minoritetsgrupp blir den egna subkulturen bara en extra mellannivå mellan familj och storsamhälle. Förekomsten av subkulturer är alltså i sig ingen indikator på rasism, xenofobi, homofobi och liknande. Faktum är att det nog är precis tvärtom. Ett samhälle som inte accepterar olikheter är inte sunt i sina värderingar. Bara om det är så att människor känner sig tvingade till segregering är det detta ett problem.
Personligen är jag stolt över min subkultur. På många sätt känner jag mer samhörighet med bögar i Berlin, Moskva och Kairo än med mina heterosexuella grannar i Malmö. Det betyder inte att jag är likgiltig i relationen med mina grannar och saknar samhörighet med människor som inte är som jag, bara att min samhällssyn har flera dimensioner. Det är en samhällssyn jag vet att jag delar med många invandrare och religiösa minoriteter.
Sverige är inte speciellt rasistiskt.
Det är mycket värre än så. När över en miljon människor utvandrade till amerika för hundra år sedan, var det knappast de eländiga stackarna som gjorde det. Det var de starka och driftiga. De som ville något annat än att se sina barn dö av svält och missväxt och som var beredda att ta risken att lämna allt.
Det är samma sorts människor som kommer till Sverige idag. En fjärdedel är flyktingar enligt FN:s regler, men alla kommer för att de vill ha ett bättre liv.
Men i Sverige tar vi ifrån dem all värdighet. Vi behandlar dem som hjälplösa idioter, som eländiga stackare som måste tas om hand. Vi infantiliserar dem och passiviserar dem med bidrag och AMS-kurser.
Vi bryter ner dem fullständigt.
Själv skulle jag nog tappat det mesta av både min drivkraft och min självkänsla om jag hade levt på bidrag i fyra år och väntat på att Invandrarverket skulle bestämma om jag får stanna eller inte.
Det här är inte rasism. Det här handlar om att det svenska samhället vi lever i, inte tror att människor är starka i sig själva, utan är svaga stackare som måste tas om hand.
Det är en politik som jag avskyr. Oavsett om den är riktad mot invandrare eller mot oss alla.
Christopher: Ja, jag hårddrar och överdriver lite. Frivilliga subkulturer är som du säger inte ett tecken på rasism etc. Men ofrivilliga subkulturer är det. Eller ekonomier, smahällstrukturer som lever vid sidan av för att de inte har möjligheter till nåt annat är det.
”I Sverige fungerar det inte så. För att du ska klara dig här, krävs mer, du måste integreras istället för att leva segregerat.”
Hahaha! Menar du allvar? Så du menar att invånarna i t ex Rosengård har tvingats integreras? Tillåt mig småle.
Här i USA VILL människor som kommer från andra länder lära sig språket och kulturen, inte som i Sverige leva precis som de gjorde innan de kom dit. Jag tror inte att du har bott en längre tid i USA och att du därför inte bör uttala dig om ev. rasism/integrationsproblem i det landet.
Nisse: Jag har aldig hävdat att invånarna i Rosengård har tvingats till nånting. Integrationen i Sverige fungerar inte direkt bra den heller, men den är bättre än i USA och England.
Min äldsta dotter bor sen 13 år i USA, jag känner många ledande amerikanska vänsteraktivister personligen och har flera vänner i New York. Jag är i USA varje år.
Ingen i Chinatown pratar bra engelska, eller så pratar de inte engelska alls. I själva verket pratar jag bättre engelska än de flesta latinos man stöter på. Många spansktalande kan bara spanska. Osv.
Jag undrar om du verkligen varit i USA, Nisse?
Nu får du väl ändå ha stavningskontrollen på? 🙂 Jo, jag tror inte invandraren möter rasismen i Sverige när han eller hon eller dem kommer till Sverige. Här är Sverige betydligt generösare än många länder i världen. Helt klart enastående och fantastiskt. Däremot så finns det en slags dubbelmoral, eller en upplevelse av osäkerhet som frodas bland svenskar som gör att de bygger murar mellan människor som inte adopterar helt deras arv.
Det uttrycks inte, men känslan finns där.
Det är konstigt. Upplevelsen av osäkerhet kan ju faktiskt klyva en människa med annan etnisk bakgrund. En sak är ju ganska tarvligt. Trots att Finland varit en del av Sverige i 600 år så finns det motsättningar. Det är bara åka till Espoo i Helsingfors. Där bor många svenskar. De fullkomligt avskyr finländare. (Ibland ter sig tonerna mer skrattretande än att de ska tas på bokstavligt allvar).
Däremot finns rasismen mellan finländare och svenskar – inte bland alla i Sverige, men främst mellan 1:a generationen som kom, men väldigt lite mellan 2:a generationen. De är i princip integrerade (som jag). Möjligen på ett ytligt sätt…
Peter: det där finns mellan folk som alltid bott här också. Från överklassen, de fina, gentemot oss andra. En avspegling av det klassmässigt mycket segregerade svenska samhället.
Och du menar förstås Esbo? 😉
Finlandsvenskar avskyr inte finländare, de avskyr möjligtvis finnar. För finlandsvenskarna är väl också finländare. Och finns det inte en klassmässig grund till motsättningarna mellan finlandssvenskar och finnar också? Vad heter finansmännen i Finland? Jo, Ehrnrooth, Wahlroos, Langenskiöld osv. Och tror fan att det finns motsättningar. En grund för det är ju just att Finland varit en svensk koloni i 600 år.
Jag växte upp med flera finnar som mina bästa vänenr. Hemma hos dem paratdes det finska då föräldrarna pratade dålig svenska. Jag förstod inte ett skit. Den ene brodern är idag en av Sveriges högsta militära underrättelsofficerare och den andre är sjökapten. Så visst kan Sverige fungera bra ibland.