Det är riktigt som Sofia Nerbrand skriver i SVD, att Obama inte hade kunnat bli vald i Sverige. Men det beror inte på att det är folket som bestämmer i USA. I USA bestämemr pengarna. Det är bara rika kandidater, med mycket pengar som kan utses till presidentkandidater för nåt av de två partier som har chans att vinna valen. har kandidaten inte pengar själv krävs det att han har en sådan politisk linje och/eller är beredd att låt sig köpas för en sådan politisk linje som de rika, kapitalisterna i det US-amerikanska samhället vill ha. Det är pengarna, inte folket, som bestämmer. Det kallar i alla fall inte jag för demokrati.
I Sverige kan all personer som vill vara med i ett parti. Alla kan därmed påverka vilka som partierna vill nominera. Det finns alltså ingen som helst skillnad därvidlag på USA och Sverige. Alla människor kan, om de vill, påverka vilka kandidater som kommer att nomineras. Snarare är väl möjligheterna bättre i Sverige då vår partier är demokratiskt fungerande föreninagr med interna val, representativa val och direktval, lite beroende på vilket parti och vilka poster det handlar om. De stora partierna i USA är inga demokratiska organisationer. Det är väldigt tveksamt om de ens skulle räknas som organsiationer i en svensk kontext.
Dessutom så är en del av primärvalen i USA allt annat än demokratiska. Det finns exempel på primärval där bara folk som kommer till en visslokal vid en viss tid är de som utser kandidater. Inte speciellt demokratiskt. Det finns inga krav på medlemskap eller nåt liknande. Och omröstningar kan ibland ske helt öppet. Som gjort för påtryckningar, kupper och fiffel. Visserligen kan man hävda att medlemsmöten i svenska partier fungerar på samma sätt. Men då glömmer man bort att partierna i Sverige jobbar år efter år med demokratiska procedurer inom organisationen. I USA är ”partierna” bara en slags valmaskiner.
Nej, Obama skulle inte kunna bli vald i Sverige därför att han är extremt Israel-vänlig, en krigshetsare och mot en välfärdsstat av svensk modell. Han är för högervriden helt enkelt. Svårare än så är det inte.
Intressant?
Bloggat: Jinge,
Borgarmedia: SVD1, SVD2, SVD3, DN1, DN2, DN3, SDS,
Andra bloggar om: Presidentval, Barack Obama, Partier, USA, Demokrati, Politik, Samhälle
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
I det verkliga livet, det där som sker vid sidan om regler och partistadgar (som är så fina så i Sverige till skillnad från hur verkligheten ser ut), så håller vi även i Sverige på att få en allt tydligare och mer genomgripande ”affär med politiker”. De köps av storfinansen i allt högre utsträckning även här. Vem 17 har ex, bestämt att vi skulle med i EU? Vilka pengar beslutade det i första vändan? Varför anställer Carema Care, troligen för bra lön, en känd socialdemokrat, samboende med en folkpartist? Hur kommer uppköpet, efter avgången, av Göran Persson att fungera på dem som är kvar i riksdagen? Vad kommer de att kunna hoppas på och vad ska de göra för att ha en chans efter riksdagsperioden? Hur mycket pengar fick moderaterna till sin valkampanj och av vilka? Vilka media stödde någon annan än alliansen?
Det är precis likadant här vill jag påstå, fast här sker det inte lika öppet. Hur var det med dem som var kritiska till Lissabonfördraget? De fick veta att deras riksdagsplats riskerades vid nästa val, och därmed vad riskerar de mer, eller vilka andra chanser försitter de i så fall, och hur många av dem valde att rösta som dem de företrädde hade önskat, eller enligt det egna samvetet – och varför röstade de som de gjorde?
Så säg inte att inte svenska politiker är köpta – direkt och/eller indirekt. Det är de nämligen. De avskaffade exempelvis varken arvskatten (sossarna) eller förmögenhetsskatten (alliansen men GP hade mumlat om samma sak tidigare) för att det gynnar de sämre ställda, eller ens vanligt folk. Vilka hade beställt denna lagstiftning tro?
Fragan ar vad som skulle bli annorlunda om Usa stalldes om over en natt och alla partier blev finansierade som i Sverige?
Ar det verkligen bara pengarna som styr vilka politiker/policys Usa har eller ar det djupare an sa, dvs gemene man har en liten annan installning an i Sverige? Jag vet inte riktigt, men det kanns som att individualismen i Usa sitter lite djupare an bara kampanjbudskap.
Sen laste jag nagonstans att kostnaden i valpropaganda ar hogre per person i Sverige an Usa, men jag kan tyvarr inte komma ihag var.
Lars: Jag vet inte riktigt vad det offentliga partistödet kom in: Jag är inte så himla förtjust i det, men samtidigt är det ju ett försök till att minska kapitalstarka gruppers inflytande.
Det finns inget som säger att USA:s val skulle bli bättre och mer demokratiska om de hade ett liknande partistöd och partier som Sverige. Det handlar om mer än detta.
Det stämmer nog att Obama inte skulle kunna bli vald i Sverige, olika länder dras med olika kulturellt bagage och grundvärderingarna är olika. Det är inte så svårt att begripa.
Jag måste bara påpeka en sak om de tillgängliga pengarna för varje kandidat. Det är ju inte klarlagt om det är en orsak eller en verkan av att vara en pålitlig kandidat i folkets ögon. Det vill säga, blir en person kandidat för ett av partierna för att de är rika, eller får de in stora mängder av pengar för att de är är trovärdiga som kandidater? Det är inte så enkelt som att man blir en bra kandidat eller runner-up om man är stenrik, inte heller är det ett absolut krav att vara det sedan tidigare.
Obama var i jämförelse med de flesta andra aktörerna i primärvalen och valet inte överdrivet förmögen, även om han hade det gott ställt. Dessutom fick han in extremt mycket smådonationer, så det där med att han skulle ha behövt backning från de rikaste intressegrupperna för att kunna finansiera det hela är inte heller strikt sant.
Det här har Steven D Levitt skrivit en del om och honom brukar du ju annars glatt referera, angående hans arbete om aborter och brottslighet. Men här kanske det inte gagnar dina syften riktigt? 🙂
Till slut måste jag säga att det svenska politiska föreningslivet så långt jag sett det är ett enda virrvarr av kuppande och ränksmideri, åtminstone när det hela går över en viss hierarkisk nivå. Jag tror inte ett ögonblick på att det skulle vara överdrivet mycket bättre än någon annanstans.
Gustav: Vi är nog i stort sett överens om den beskrivningen. Både vad det gäller Obama och det svenska politiska systemet.
Fler medlemmar skulle dock förmodligen avhjälpa en del av problemen i det svenska systemet.
Det tror jag nog kan stämma. Just nu är det ett väldigt litet medlemsantal varur man plockar den blivande politiska gräddan, eftersom många kommer in via de numerärt väldigt små ungdomsförbunden…
Det verkar inte nyttigt.
Tror jag var lite otydlig. Det jag menade var att bara for att de kapitalstarka i Usa skulle fa mindre inflytande (i det politiska livet) pa nagot satt ar det inte helt klart vad som skulle forandras. Jag tror tex inte alls att det ar sakert att ett parti liknande V eller andra vansterpartier skulle kunna vaxa sig sa stort dar.
Jag och nästan halva svenska folket tycker det skulle vara utmärkt om vi får bort alla smygbidrag till de politiska partierna.
För de stora penningströmmarna inom svensk politik, utöver statsbidragen, går från fackföreningarna till (s).
Ja, exempelvis borde inte de liberala tidningarna ge gratisk annonsplats till borgerliga partier. Svenskt Näringsliv och de privata företagen borde redovisa det stöd de ger till borgarna som är minst 10 ggr så högt som fackets. Vi borde se hur mycket pengar företagen lägger på borgerliga kampanjorganisationer som kallas tankesmedjor.
Det vore intressant.