Socialdemokraternas problem

Det verkliga problemet för socialdemokraterna är att de i sak inte står för någon annan politik än den som borgaralliansens står för. Det som presenteras från de både sidorna är i grunden samma politik. Med budgettak, fler privatiseringar, nedskärningar som drabbar fattiga. Det finns skillnad på inställningen till nivåerna i a-kassan och liknande samt en lite annan inställning till hur den ekonomiska krisen ska hanteras som kan var skäl nog att rösta på de vänsterborgerliga (mp-s-v). Men det handlar mest om kosmetika. Inget av de två stora alternativen i svenska politik vill ha någon genomgripande förändring av det svenska samhället till förmån för arbetarklassen och de som har det sämst.

I ett sådant läge, där väljarna, folket, inte uppfattar några egentliga skillnader mellan blocken blir person och personers egenskaper viktigare. Därför är det oroande att Mona Sahlin är så svag och usel, medan Fredrik Reinfeldt inger betydligt mer förtroende (jag såg inte debatten i TV och gör ingen bedömning av den). Trots allt vore en sosseregering efter nästa val bättre än en period till med en högerregering. Det enda sossarna kan göra för att råda bot på Mona Sahlins betydelse som sänke är att presentera en politik som radikalt gör upp med de senaste decenniernas nyliberala reformer, privatiseringar och nedskärningar. Det kommer inte att hända och risken är därmed stor att vi även efter nästa val har en högerborgerlig regering.

Intressant?
Bloggat: Jinge, Laakso, ClaesKrantz, Peter Andersson, Sjölander, Röda Malmö,
Borgarmedia: DN1, 2, 3, SVD1, 2, 3, AB1, 2, 3,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Advertisements
  • Beelzebjörn

    Alltså…

    Vad är det som får folk att anse Reinfeldt som särskilt förtroendeingivande? Uppriktigt nyfiken.

    Håller med om analysen i övrigt.

  • Anders_S

    Beelzebjörn: Fråga inte mig. Det går mig helt förbi. Jag saknar förtroende för såväl Reinfeldt som för Sahlin.

  • Thomas

    ”Reinfeldt som särskilt förtroendeingivande?”

    * Avsaknanden av framträdande personligheter i opposition som kan vara en motvikt mot den som har den sittande makten. Någon som tycker Mona har en framträdande, förtoendeingivande, personlighet?

    * Rädsla. Den ekonomiska tsunamivågen som sakta växer fram. Folk är rädda, medelklassen fruktar depressionen. Man vill ha stabilitet, och inga störande förändringar i sin livssituation. Statsministern vill ju inte göra nånting, bara sitta still i båten, vilket passar många.

    * naturligtvis många andra faktorer …

  • Strutsman

    Belzebjörn:
    Reinfeldt agerar lugnt och samlat, lovar inte mer än han kan hålla och är inte rädd för att prata om svåra frågor. Det är förtroendeingivande. Dessutom är han bättre påläst än t.ex. Mona Sahlin. Hans största problem har ju varit att han lutar sig tillbaka lite för mycket och därmed inte syns i rutan varje dag.

    Sedan håller jag bara delvis med om att blocken är lika. De drar ju tydligt åt olika, även om de ligger nära varandra. Eftersom få väljare vill ha dramatiska förändringar så är inte partierna särskilt extrema. Det ser jag som ett friskhetstecken. Det svenska folket är ganska nöjt med saker och ting, och röstar bara vänster eller höger för att korrigera småsaker. På det stora hela har Sverige för tillfället hittat ”sin” ideologi.

    I senaste valet var det bl.a. det stora utanförskapet och döljandet av arbetslöshet genom förtidspensionering som fällde avgörandet. Regeringen förändrade sättet man beräknar arbetslöshet på ganska omgående, och gör nästan allt man kan för att skapa så många jobb som möjligt, på bekostnad av t.ex. nivån i a-kassan. Den prioriteringen delar även jag. Rent teoretiskt skulle man förvänta sig det även av (s), men de verkar istället ha satsat på att göra människor beroende av bidrag för att sedan locka väljare genom att höja bidragen. Trots allt fagert tal om att minimal arbetslöshet skulle vara deras främsta mål. Men svenska folket går inte att lura hur länge som helst. Vill man ha jobb idag röstar man på borgerliga alliansen.

  • goran

    Jag tror att förtroendet för Reinfeldt till stor del beror på att han (och t.ex. Maud Olofsson) konsekvent och tydligt säger det som alla egentligen vet, att de pengar som skall spenderas är skattebetalarnas pengar. Skall t.ex. miljarder ösas över SAAB/GM för att täcka deras löpande förluster som Sahlin vill, så är det skattebetalarnas pengar som skall användas.

    Medan Reinfeldt är tydlig så låtsas Sahlin och Östros fortfarande att det är deras egna eller statens pengar som skall användas. Alla vet ju egentligen att Sahlin, Östros och staten inte har andra pengar än skattebetalarnas pengar. Att klä sig i lånta fjädrar brukar ses med förakt av svenska folket så den strategin torde nu ha nått vägs ände. Att kalla skattebetalarnas pengar för Persson eller Wärnerssonpengar är inte bara att klä sig i lånta fjädrar, det andas både förakt för skattebetalarna som inte bara måste betala utan att få äran av det, deras fattningsförmåga ifrågasätts även. Det är även ett bedrägligt beteende från respektive politikers sida.

    Genom de skattesänkningar (jobbskatteavdraget) som de som arbetar får del av och där merparten av pengarna går till låg och medelinkomstgrupper så har det blivit tydligare för dessa grupper att de pengar som Sahlin och Östros vill vräka ut på olika företag som går dåligt kommer att få betalas av dessa grupper genom höjd skatt eller genom nedskärning på vård, skola och omsorg.

    Detta är i grunden positivt eftersom det ökar kraven på att politiker i gemen skall tala sanning. Folk vill i ökad utsträckning ha politiker som de kan lita på att de talar sant även om budskapet kan vara obehagligt.

  • Dan Melin

    Strutsman, jag kan i mångt och mycket hålla med dig om att skillnaden i vissa sakfrågor inte längre är stora, medan de i andra frågor går i diametralt skilda riktningar. Skillnaden ligger inte i ambitionen om att värna vår Svenska modell utan för HUR vi skall bevara den och VAD den Svenska modellen är. Alliansens politik är med förenklad retorik, en omvänd Robin Hood politik, man flyttar stora flak av kakan till de som redan mest har. Jag kommer aldrig att kunna acceptera att gamla och sjuka, arbetslösa och människor med annan bakgrund, skall vara de som betalar mest. Givetvis måste skattebalansen återställas så att de som kan betala mer, faktiskt betalar mer. Därmed inte sagt att tex fastighetsskatten skall återinföras, där har vi nog samma grundsyn, den var orättvis, och just där, Orättvisan, är den linjen som måste brytas i den borgerliga politiken. Att sänka skatten för de i särklass rikaste medborgarna i Sverige, och sedan rida på att var och en har fått, 1000 lapp mer i plånboken, är en ”tölpig” retorik. Rent missvisande dessutom då merparten av dessa ”lockpengar” redan har gått åt till höjda a-kassor, näringsidkares möjlighet till att höja priser när utrymmet gavs. Balansen rubbades i ”fel” riktning så att säga.
    Och jag kan inte nog betona den missuppfattning som Moderater i stor del dras med att a-kassan är ett bidrag. Det är vår gemensamma försäkring ifall vi blir av med våra jobb, kalla det inte för bidrag. ”Vill man ha jobb idag röstar man på borgerliga alliansen.” skrev du som avslutande strof. Men till vilket pris? och vilka jobb?
    Vill man ha en trygg välfärd, en rättvis fördelningspolitik, en betydligt mer smart och aggressivt miljöanpassad politik, med investeringar som skapar jobb, inte bara höjda bensinpriser, så röstar man på socialdemokraterna.

  • goran

    Dan Melin,

    som jag skrev ovan så tror jag att folk vill att politiker talar sanning.

    Du skriver t.ex. att A-kassan inte är ett bidrag utan en försäkring.

    Om a-kassan är bidrag eller försäkring beror väl på vem det är som betalar. En a-kassa som den enskilde fullt ut betalar själv, såsom t.ex. en bilförsäkring är fullt ut en försäkring. Om skattebetalarna kollektivt betalar in försäkringspremien så kan ju antingen försäkringsavgiften eller utfallande försäkringsbelopp rätteligen betecknas som bidrag från skattebetalarna.

    Detsamma bör ju gälla för a-kassan. I den mån skattebetalarna står för en del av finansieringen så bör ju den delen betecknas som bidrag om man skall vara sanningsenlig. Den övriga delen är då en försäkring.

    A-kassan är därför en blandning av bidrag och försäkring.

    Ett stort problem i den politiska debatten är politiker som inte talar sanning eller svänger sig med halvsanningar och hoppas att väljarna inte skall begripa att de beter sig bedrägligt. Ett annat problem är politiker som inte själva förstår att inte talar sanning.

    Båda sorterna förtjänar väljarnas förakt.

  • thomas

    ”Reinfeldt agerar lugnt och samlat, lovar inte mer än han kan hålla och är inte rädd för att prata om svåra frågor. Det är förtroendeingivande.”

    Har inget minne av det under FRA debatten.
    Då blev han förvånansvärt tyst, kanske mumlandes något promenerandes i kohagen under en sälsynt intervju.

    Med FRA, IPRED, ACTA, ”terroristkoll” på banken, och kanske snart ”bristande medborgarande” (sök på nätet), så kommer alliansens väljare snart se till att vi alla, i Stalinistisk stil, stämmer in i kören att vi har en förtroendegivande ledare, med rask takt mot det totalitära samhället.

  • bob

    Uttalande fran ledande Socialdemokrater om Mona Sahlin.

    Göran Persson
    ‚ÄúMan tilltror henne en större politisk kapacitet än hon har. Det är inte så märkvärdigt, det som kommer över hennes läppar. Hennes styrka är inte tänkandet ‚Äù

    Lotta Gronning aftonbladet

    ”Mona Sahlin,en nodlosning som patvingats partiet
    Gröning förklarar att Sahlin inte är någon ideolog, därav de rådslagsgrupper som ska forma partiets framtida politik. Hon menar att det inte bara är ideologin som är Sahlins svaghet, även utrikes-
    politiken, partiets historia och ekonomin hör till hennes svagheter. Ett citat: ‚ÄùEtt annat område där Mona Sahlin verkligen behöver hjälp är när det gäller den ekonomiska politiken. En bidragande orsak till varför hon misslyckades förra gången att bli partiledare handlade just om hennes ekonomiska erfarenheter. Hon överskattade sig själv som partiledarkandidat genom att ivrigt sträcka ut handen efter ordförandeklubban i tider då landet befann sig i ekonomisk kris‚Äù‚Ķ

    Enn Kokk f.d partisekreterare (S)
    ‚ÄúMitt intryck av henne ‚Äì jag har jobbat nära henne under hennes tid som partisekreterare ‚Äì är att hon agerar mer efter vart hon känner att vinden blåser än efter djupt grundad övertygelse och framför allt kunskap. De gånger hon bad mig om underlag för något, ville hon aldrig läsa några vidlyftiga papper, som hon själv måste tolka; nej, korta sammanfattningar skulle det vara. Hon var ganska lat.‚Äù
    – Fd LO-ekonomen och vice Riksbankchefen Villy Bergström(S)
    ”Partiledare MS är inte förmögen att med auktoritet tala om ekonomiska frågor, än mindre tänka kontruktivt om ekonomiska system, därtill är hon för okunnig. Kompetensen i hennes omgivning har stötts ut”.. Bergström säger RENT UT att hon är inkompetent.
    Det gäller inte bara kunskaper i ekonomi, det gäller de flesta frågor Sahlin uttalar sig om.

    Erik Norelius Fd chefredaktor DalaDemokraten(S)

    Nu har åtskilliga socialdemokrater förlorat allt hopp om en valframgång nästa år. Mona Sahlin ses som den slutliga olyckan. Hon tycks sakna politiskt omdöme och alla vet att hon trampar fel även vid sidan av politiken. Läget förvärras¬¨ av att partiet saknar ett inre politiskt arbete. Hundratals socialdemokratiska föreningar finns bara på papperet. Det har gått så långt att miljöpartister får delta i social¬¨demokratiska gruppmöten och även dominera dessa.

  • Kalle

    Dan Melin,

    Det lustiga är att alla vänstersympatisörer snackar sig varma för skillnaden mellan bidrag och försäkring. När regeringen däremot gör a-kassan mer försäkringsmässig, dvs den enskillde betalar för sin egen försäkring, då är det fruktansvärt dåligt…

  • Pingback: Trottens Betraktelser » Knappt någon skillnad på (s) och Alliansen()

  • Dan Melin

    Bäste Goran, Kalle och bob och vad ni nu heter i efternamn.

    Arbetslöshetsförsäkringen är en försäkring som betalas dels av den försäkrade med de medlemsavgifter som så kraftigt höjdes den 1 januari 2007 och resulterade i att 500 000 medlemmar begärde utträde, dels av arbetsgivarna via arbetsmarknadsavgiften. Arbetsmarknadsavgiften tas ut som en arbetsgivaravgift och det handlar alltså om ett löneutrymme som de som arbetar avstår för att kunna få en bra och säker arbetslöshetsersättning.
    Arbetslöshetsförsäkringen har sin historia i tidigt 1900 tal, och har under decennium utarbetats till att vara som den ser ut idag. Aldrig tidigare har ordet bidrag använts om den, och aldrig i en så nervärderande ton, som idag.
    Myten om att regeringen Reinfeldt ‚Äùbehövde höja avgiften från a-kassorna‚Äù är just en myt. A kassan gick med 28 miljarder i överskott under åren 2007-2008, dels till följd av höjningen. Jag är givetvis uppmärksam på att det är en utstuderad del i ett reform arbete för att skapa ett annat klimat på arbetsmarknaden, och givetvis hade alliansen väl och goda intensioner med sin reform.
    Jag delar dock inte uppfattningen om att detta var den bästa vägen att gå. I stället skulle kanske en sänkning av arbetsgivaravgiften med motsvarande del som den försäkrade fick i höjda premier skapat en mer dynamisk grogrund för jobb politiken. Men där om har ingenting, förutom för tjänsteföretag, hörts från näringsminister Maud Olofsson.
    Det har väl också från finansministern och statsministern erkänts att det kanske inte var den smartaste lösningen. Dessutom skulle inte ytterligare en halv miljon människor stå utan försäkring.
    Jag som Socialdemokrat har egentligen inga större betänkligheter om en eventuell arbetsgivaravgifts sänkning, men den skall vara rättvis och innefatta även andra företag än tjänsteföretag.

    Mona Sahlin är en politiker som skapar debatt. Dels för att hon är kvinna dels för att hon har haft en solkig historia under början av 90 talet. Om vi bortser från de rent falska beskyllningar hon har mot sig, så kvarstår ändå det som är av vikt: Mona är av oss Socialdemokrater vald, inte av någon annan. Om hennes kvalitéer som statsman finns många ord skrivna, inte minst från ljusskygga anonyma faktiskt riktiga ohyfsade medmänniskor. De få ledande socialdemokrater som yttrat sig i bob¬¥s inlägg är till största delen av den gamla stammen och mestadels äldre män. Vi övriga har en mer, skall vi säga, moderat syn på frågan.
    Mona har fått sona sina klantigheter och har i alla fall mitt fulla förtroende.

    Som ni förstår kan vägen till lycka vara olika beroende på vem som tillfrågas, och det är det som skapar dynamik i politiken, det som vi älskar. Jag tar gärna en debatt om bedrägligt beteende och inkompetens, Goran, men då vill jag gärna veta vem jag debatterar med och gärna i ett annat forum.

    /Dan Melin

  • Strutsman

    Dan Melin:
    Om du kallar något som man tvingas att betala till för en försäkring, så kan du väl kalla hela välfärdssamhället för en försäkring. Men det gör vi inte. Vi kallar det för bidrag. A-kassan är mycket riktigt en blandning av försäkring och bidrag, men med den lilla knorren att man betalar för den när man jobbar även om man inte har rätt till ersättning för att man jobbar för kort tid eller kanske inte ens är ansluten till a-kassan. Varför inte dela upp den i två delar, där en betalas solidariskt och är lika för alla, på socialbidragsnivå ungefär, och sedan en helt försäkringsmässig del? Det skulle skapa mycket större flexibilitet och rättvisa. Idag betalar ju alla lika mycket i avgift, trots att vissa får ut mer än andra. Det skulle upphöra om man reformerade systemet på det vis som jag efterfrågar.

  • Med åren har skillnaderna gradvis suddats ut. Idag ser det lite ut som mellan demokraterna och republikanerna i USA. Två fraktioner från samma elitistiska arbetarfientliga parti. Socialdemokratin är i nuläget död.

  • Lars

    Dan:
    ”Givetvis måste skattebalansen återställas så att de som kan betala mer, faktiskt betalar mer.”

    De gor de val aven nu? Tom med helt platt skatt, sag 25% for alla, sa betalar ju den som tjanar dubbelt sa mycket som en annan precis dubbelt sa mycket i inkomstskatt.

  • ”Om du kallar något som man tvingas att betala till för en försäkring, så kan du väl kalla hela välfärdssamhället för en försäkring.”

    Större delen av välfärdssamhället ÄR försäkringar. Bidragen utgör bara en väldigt marginell del.

    Det finns inga individuella försäkringssystem, endast kollektiva.

  • Strutsman

    Alex:
    Vad ska vi kalla riktiga, frivilliga, egenfinansierade försäkringar, om påtvingade, skattefinansierade försäkringar också kallas försäkringar?

    Och ja, en väldigt stor del är faktiskt försäkringar. Och staten ska egentligen inte hålla på med försäkringar. Det går nämligen ut över valfriheten. Sjukförsäkringen i t.ex. Tyskland är inte skattefinansierad, men fungerar i stort sett ungefär likadant, fast med en viss valfrihet. Den svenska a-kassan ska vi inte tala om. Med privata alternativ kan du hoppa upp och sätta dig på att många skulle efterfråga försäkringar som inte kräver att du flyttar till Jokkmokk, eller söker 10 jobb per vecka.

    Serhet:
    Socialdemokratin har aldrig varit starkare i Sverige än idag. Vi har 7 socialdemokratiska partier i riksdagen. Vem tror du att du lurar? Kalla Sverige med världens näst högsta skatter och starkaste fackföreningar för ”arbetarfientligt”… suck.

  • Dan Melin

    Lars, du har helt rätt i sak, men det är där som jag menar att de som har råd att betala mer, skall göra det. Solidaritet mellan människor skapar förtroende. Det som håller på att hända i Sverige just nu är att klass skillnaderna ökar lavinartat. Så vill inte jag ha mitt land, vill du?

    Serhat, du har så fel som man kan ha. Valrörelsen som kommer, kommer att bli både lång, hård och ful, förmodligen även från mitt parti. Det beror på att vi socialdemokrater ser detta val som extremt viktigt och vi anser att vi inte har råd med en period till med orättvis politik, där de rika roffar åt sig på de fattigas bekostnad. Jobben först, kommer att vara den viktigaste frågan. Där har inte alliansens politik gett ett endaste resultat att glädjas över.

    strutsman, givetvis går det att reformera arbetslöshetsförsäkringen, men det MÅSTE vara en rättvis sådan. Det är den inte idag.

    Jag blir orolig när man ser en näringsminister som likställer direktörsbonusar med en snickares ackordslön på 25,- i timmen. Tänk att även fast Borg och Reinfeldt förstår att de måste förhålla sig populistiska för att ha en chans 2010, så står hon på sig.

    Ja ja, kan vi bara hålla en schysst debatt och inte vara för ohyfsade mot varann så kommer nog valet 2010 att ge ett riktigt resultat, för vem får vi se. God natt!

  • Strutsman

    Dan:
    På vilket sätt är inte arbetslöshetsförsäkringen rättvis? Den är väl precis lika oflexibel för alla? Om du menar att alla ska få ut 80 % eller något sånt, så kan man väl lika gärna ha en privat a-kassa. Då skulle naturligtvis avgiften för låginkomsstagare bli väsentligt lägre än för höginkomsttagare eftersom man får ut mycket mindre pengar. Idag är den ju lika hög för alla, eller t.o.m. lägre för akademiker eftersom de har lägre arbetslöshet.

    Och det finns inga stora klasskillnader i Sverige idag. Det är också bara trams. Om man bara slutade med hyresregleringar som ger för dyra bostäder för många låginkomsttagare så skulle förorternas människor kunna resa sig vilken dag som helst. Hela tanken att dela in samhället i klasser är förlegad, och kan inte leda till annat än att vissa människor ser sig som chanslösa redan från starten. Detta trots att klasser inte längre finns. För inte byter man väl bara hux flux klass när man som arbetarbarn skaffar en högskolesexamen och börjar tjäna 50.000 / månad? Om inte alla sådana exempel visar att klassamhället är dött så vet jag inte hur man ska förklara det för dig. Och att påstå att klyftan mellan låg och höginkomsstagare skulle växa är också fel, eftersom skattesänkningarna som gjorts ger mest till låginkomsttagare.

  • ”Vad ska vi kalla riktiga, frivilliga, egenfinansierade försäkringar, om påtvingade, skattefinansierade försäkringar också kallas försäkringar?”

    Det finns olika typer av försäkringar, de som går genom det offentliga kallas för socialförsäkringar, andra går ex. genom företaget.

    ”Och staten ska egentligen inte hålla på med försäkringar. Det går nämligen ut över valfriheten.”

    Valfrihet ser jag inte som något självändamål. Vad gäller sjukförsäkringen i Tyskland så tilltalar väl de privata försäkringskassorna främst höginkomsttagare då dessa är en lågriskgrupp i sammanhanget.

    ”Socialdemokratin har aldrig varit starkare i Sverige än idag. Vi har 7 socialdemokratiska partier i riksdagen.”

    Jag är tveksam till att man kan påstå att det finns något socialdemokratiskt parti i riksdagen. Skulle snarare påstå att de flesta partierna är socialliberala, på sistone har kan vi även notera en konservativ våg (nyliberalismen å andra sidan har försvagats).

  • Mats

    Om vi återgår till orginalämnet (Socialdemokraternas problem) så tror jag det största problemet just nu är att man spretar för mycket i vänsteraliansen. Ett löfte från Mona blir aldrig något annat än tomt prat om de andra partierna samtidigt säger saker som går tvärs emot.

  • Pingback:   Utmana socialdemokratin i fackföreningarna! — Mullvaden()

  • ”För inte byter man väl bara hux flux klass när man som arbetarbarn skaffar en högskolesexamen och börjar tjäna 50.000 / månad? ”

    Däri ligger inte klassmärket. Det ligger i dels vad du uppfattar dig som, vad andra uppfattar dig som men allra mest, och helt avgörande, vad du äger av produktionsmedlen.

  • Förresten, Struts: ska vi åka femmans spårvagn från Länsmansgården till Örgryte du och jag så ska du få förklara för mig på vilket sätt det vi ser är dött?

  • Strutsman

    Nicklas:
    I klassbegreppet ligger en identitet som underförstått inte går att byta ut hur som helst. Precis som man alltid kommer att känna sig svensk om man är född i Sverige. Och jag kommer aldrig acceptera ett tankesätt som bryter ner barns självkänsla genom att inbilla dom att dom hör till en viss klass. För vissa människor är fortfarande klasskamp viktigt, men jag anser att den kampen mest är inbillning, precis som Don Quijotes kamp mot väderkvarnarna.

    Jag skulle gärna tagit en spårvagnstur och förklara ett och annat, men jag har tyvärr inte tid. Jag är på klassresa. Och just eftersom det går så bra så vet jag att klassamhället är dött. Det finns ingen i min ”nya klass” som tycker att det spelar någon roll var jag kommer ifrån. Vi är alla människor. Hur mycket pengar du har i plånboken och om du svettas eller inte när du tjänar pengar spelar ingen roll för människovärdet. Då är tolerans och humor betydligt viktigare, som jag ser det.