Påskelden på påskafton var en återkommande höjdare därute på Rörö. Så är det fortfarande. Det gäller för varje ö att ha den största brasan. Något som lett till omfattande granstölder, slagsmål, bråk och annat. Ett busliv som numera får polisen att besöka öarna i alla fall denna tid på året. Annars är sådnan besök ganska ovanliga.
En annan viktig tradition som brukar vara flitigt förekommande så här års är luntning. Dvs att elda gräs. Ibland ledde detta till mer omfattande bränder. En gång när jag var liten höll vi på att bränna upp pingstkyrkan (Sion) på Rörö. En annan gång höll vi på att tända eld på tallskogen vid Et (en hed på sydvästra delen av ön). Vuxna försökte dock lära oss var nånstans man skulle lunta, var det var ofarligt nånstans. Till exempel brukade jag och några andra pojkar följa med farbror Knut ut i bergena för att lunta. Även i Göteborg har luntning varit vanligt och är det i vissa stadsdelar än. Där jag bor var det vanligt ända tills man bebyggde den äng som det brukade luntas på. Jag har varit med och släckt många gräsbränder där.
På en del håll firas det till och med på skärtorsdagen.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Påsk, Påskeld, Påskefyr, Påskbrasa, Rörö, Lunta, Samhälle, Göteborg
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.